Intolerans bland jihadister – ett hot mot demokratin

Publicerad 2012-12-23 21:12

”När vi får våra vapen ska vi jaga judar!” Så sa deltagare på en jaklicenskurs i Oslo våren 2012. Jag var kursledare och i likhet med medarbetare och andra kursdeltagare märkte jag att fyra av deltagarna uppträdde märkligt. De pratade förhatlig om judar och var mer upptagna med kriget i Afghanistan än den norska jakten. (Artikeln är tidigare publicerad i Tidskriften Expo 4/2012)

De tillhörde en grupp som kallas Profetens Ummah. En grupp på runt 30 personer som samlar runt 100 när de är ute och demonstrerar i Oslo. De är till idag det mest uppenbara exemplet på jihadgruppers närvaro i Norge.

När pressen skrev att de skulle ta jägarexamen för att få tillgång till vapen riktades det hot mot journalisterna, sammantaget ledde händelsen till en uppståndelse utan dess like. Arslan Maroof Hussein, talesman för profetens Ummah greps och Dagsavisens journalist Nina Johnsrud fick Fritt Ords honnör för sin rapportering.

Militant judehat, kvinnoförakt, homofobi och drömmar om en totalitär stat frodas dessa i extrema salafistiska miljöer. De rekryterar unga människor med muslimsk bakgrund, ungdomar med mer gatu- än korankunskap, och norska konvertiter. Om vi räknar bort konspirationsmiljöerna på nätet, så är jihadisterna den största extremistmiljön i Norge, speciellt när det kommer till hur många de kan mobilisera. I september stod 120 personer utanför den amerikanska ambassaden i Oslo och skrek, ”Obama, Obama, vi är alla Osama!”.

De är en del av en internationell trend. I England sprider organisationer som Sharia4UK skräck och inte endast inom vita brittiska miljöer, utan även bland andra muslimer. I Danmark den försöker Hizb ut-Tahrir (Befrielsepartiet) att skrämma muslimer från att använda sin rösträtt. I Sverige sprängde en man sig själv i ett försök att ta så många otrogna som möjligt med sig in i döden.

Jihadister är här för att stanna, och liksom högerextremister är de ett hot mot den liberala demokratin, rättsstaten och ett mångkulturellt samhälle. Och i likhet med högerextremister så har jihadister ett stort antal tunga brottslingar i sina led.

Eftersom likheterna mellan extremister är så många innebär det också att samhället har erfarenhet av att hantera dem, som polisinsatser och nolltolerans mot den hårda kärnan, ungdomsarbetare, skolrådgivare och polisens före­byggande arbete mot ungdomar i ut­kanten av rörelsen. Pressen mot den hårda kärnan kan förstärkas genom en granskande och korrekt rapportering från medierna.

I detta fall är även moskéerna en naturlig sammarbetspartner. 90 procent av alla muslimer förkastar den här sortens extremism och i detta finns en ljusning och en förhoppning att antirasister för framtiden kan bygga viktiga allianser, hopp om att muslimer och judar kan gå samman och protestera mot att det skjuts mot gudstjänstlokaler, vilket hände mot synagogan i Oslo för ett par år sedan.

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.