Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Eftermiddagen 21 maj 2013 stegade den 78-årige franska historikern och författaren Dominique Venner in i katedralen Notre Dame de Paris, lade ett brev på katedralens altare och sköt sig själv i huvudet med en pistol.

Dominique Venner kan ses som en martyr för en mer intellektuell extremhöger vars centrala ståndpunkter formulerades i Frankrike på 60-talet och vars påverkan idag sträckt sig långt utanför de franska gränserna. Han dog för identitarismens idéer.

I sitt brev beskrev Venner handlingen som en protestaktion för att väcka slumrande sinnen mot försöken att "förgöra ankarna till vår gemensamma identitet".

Det dröjde inte länge förrän högerextremister från Frankrike och andra länder skickade kondoleanser: "All heder till Venner vars slutliga, ytterst politiska, handling var ett försök att väcka Frankrikes folk", twittrade Front National-ledaren Marine Le Pen.

På 50-talet var Venner aktiv i flera franska fascistiska organisationer och tjänstgjorde i den franska armén i det imperialistiska kriget för att behålla kontroll över Algeriet. Perioden efter det franska nederlaget blev en vändpunkt för Venner och andra högerextremister som nu samlades kring ett budskap om en pan-europeisk nationalism och betonade gemensam identitet för "vita folk". Tillsammans med Alain de Benoist bildade Dominique Venner 1963 organisationen Europe-Aktion som gradvis flyttade tyngdpunkten från militant aktion till att bli en samlingsplats för ideologiproduktion. Den öppet fascistiske Maurice Bardèche var en av den franska extremhögerns centrala aktörer under decennierna efter andra världskriget. I sin bok Qu'est-ce que le fascisme? (Vad är fascism?) från 1961 framhöll han att fascismen skulle fortsätta att revideras och att den mycket väl kan komma tillbaka "under ett annat namn" och "med ett annat ansikte". Den franska tankesmedjan GRECE (Forsknings- och studiegruppen för den europeiska civilisationen), grundad 1968 av Alain de Benoist, har haft en central roll i just den process Bardèche beskrev.

Syftet med GRECE var att andas nytt liv i fascistiska idéer för att göra dessa relevanta och politiskt möjliga i en ny tid. Av 68-vänstern framgångar drog man lärdomen att en oblodig revolution var möjlig. Strategin för att nå detta mål hämtades från den italienske kommunisten Antonio Gramsci som framhöll att en revolutionär rörelse behöver få makten, hegemonin, över det kulturella klimatet innan den kan nå den politiska makten. GRECE såg det som sin uppgift att bedriva denna metapolitiska kulturkamp.

Begreppet "Nya Högern" har kommit att bli en vanlig beteckning på GRECE och grupper som bildats ur eller bygger på idéerna från GRECE. Nya Högern spårar västerlandets, enligt dem, negativa utveckling de senaste tvåhundra åren till jämlikhet och universalism – ideologier som anses utradera skillnader mellan människor och kulturer och vars logiska slutpunkt är "envärldscivilisation" av likadana och "utbytbara" människor. Strävan efter jämlikhet ses som en form av totalitarism som förnekar människor rätten till en identitet. Synen på identitet bygger på en långtgående kulturrelativism – endast i ett etniskt och kulturellt homogent samhälle kan människor relatera till varandra. För att kunna nå global mångfald och mångkultur måste lokala samhällen och regioner vara homogena. Utifrån detta tankesätt identifierar sig Alain de Benoist och GRECE som "särartsantirasister" och pekar ut dem som tror på samexistens inom ett och samma samhälle som de verkliga rasisterna.

Identitärerna har det senaste decenniet börjat synas på gatorna. Franska Génération Identitaire har genom "strategiska provokationer" som ockupationen av en moské 2012 lyckats skapa ett intresse även utanför Frankrike. Förlaget Arktos söker sprida rörelsens manifest på flera språk för att sprida aktivismen till fler länder.

Guillaume Faye, som har bakgrund i GRECE, har på många håll blivit en ledande inspirationskälla för dagens identitärer. I sin bok Archeofuturism skissar han på sitt drömsamhälle: Ett kulturellt, etniskt och rasmässigt homogent hierarkiskt samhälle med cementerade könsroller och samhällsklasser.

Begreppet identitet innefattar för Nya högern kultur, etnicitet och rasbiologiska perspektiv men har ibland misstolkats som ett avståndstagande från idéer om "den vita rasen". Det handlar snarare om en komplettering som även understryker kulturens och lokalsamhällets betydelse.