Alex Bengtsson: Ställ er inte vid rasismens historiska skampåle

Svensk politisk historia skrevs idag, sägs det. Och visst är det så. ”Ett unikt och allvarligt läge” är mantran som varenda ledarskribent, politisk kommentator och statsvetare som bara för ett dygn sedan hävdade att den uppkomna situationen aldrig skulle uppstå fortsätter twittra om, kommentera och debattera utan att ta ett andetag.

Och visst är situationen historisk, unik och definitivt allvarlig. Men den som hävdar att det är ett unikt läge att människor flyr ett brinnande hemland samtidigt som några säger att de som flyr inte är välkomna är i bästa fall historielös eller i annat fall ruggigt oärlig.

För Sverige har varit i den här situationen tidigare. När dom av oss som kom som ensamkommande flyktingbarn under finska vinterkriget, när dom av oss som kom var judar som flydde undan Förintelsen, när dom av oss som kom flydde Sovjets invasion av Ungern 1956, när dom av oss som kom flydde Pinochets statskupp i Chile, när dom av oss som kom flydde undan Gulfkriget eller alla av oss som flydde undan Balkankriget på 1990-talet. Exemplen är otaliga.

Då har det alltid funnits ett gäng som sagt att det här funkar inte. Dom som fegat lite och fört fram praktiska anledningar till att stänga dörren. Eller så har dom pekat på något grannland som minsann inte välkomnar människor som flyr tortyr, förföljelse och ibland folkmord. Dom som pekar på kulturella skillnader. Eller religiösa. Dom som skyller samhällsproblemen på några av oss. Dom som säger att: ”Vi har inte råd”.

Dom som kollar snett. Och menar att den där flyktingförläggningen, synagogan eller moskén som står i brand – det är ju inte konstigt att den brinner. Det blir ju så här när ”dom kommer hit”.

Men så har det funnits dom som sett utmaningen och gjort något åt saken. Småföretagare, småbarnsföräldrar, präster, vanliga hederliga knegare som är stolta över sin bygd eller ort och välkomnat dom som flyttat in. Dom som löst praktiska problem och rätat ut missförstånd som uppstått.

Och desto fler som har kommit, desto fler har varit i en liknande situation tidigare som dom som flyttar in och kunnat hjälpa till utifrån egna erfarenheter.

Nu står Sverige inför en situation där det där gänget som alltid har gnällt, skällt och jävlats formerat sig i ett politiskt parti. Är de demokratiska partierna folkligt förankrade och någorlunda nyktra i kaoset driver dom en valrörelse där idéer, ideologier och visioner stöts och blöts. Gärna högljutt och livligt.

Men börjar några av dom tafsa på människovärdet, då fogar dom in sig bland dom som ställs vid skampålen varje gång det är dags att skriva historien. Det är inte att ta ansvar- det är att spotta vanligt folk rakt i ansiktet.