SD-konfliktens ABC

Det är fullt inbördeskrig i Sverigedemokraterna. I veckan briserade nyheten om att partiet förbereder massuteslutningar av framför allt medlemmar i ungdomsförbundet SDU. Sedan dess har ungdomsförbundets ledning kastat anklagelser mot partiledningen och i synnerhet Mattias Karlsson. Det har talats om maktfullkomlighet, DDR-metoder och paranoia. Partiledningen har svarat med att beskriva en form av infiltration från radikala krafter, om dubbelanslutna SDU-medlemmar och antisemitism.
Konflikten är så djup att Gustav Kasselstrand, ordförande för SDU, och partisekreteraren Richard Jomshof inte ens talade med varandra när de häromdagen möttes i direktsändning i Sveriges Radio.
Konflikten saknar motstycke i modern politisk historia.
Men vad handlar den egentligen om?

Hur stora är de ideologiska skillnaderna? 
Det finns tre skiljelinjer som präglar konflikten i Sverigedemokraterna.

Båda falangerna är nationalister. Det är själva kärnan i Sverigedemokraternas politik. Partiet vill bygga ett homogent samhälle. Frågan är bara var gränserna går för vem som ska vara med i gemenskapen. Mattias Karlsson har formulerat en kulturnationalistisk hållning, som kortfattat innebär att svenskheten bygger på kultur och inte hudfärg eller etnicitet. Vem som helst kan i teorin bli svensk, förutsatt att denne assimileras. 
Den andra falangen ser kulturnationalismen som i första hand en position, anpassad efter den rådande politiska dagordningen, som det inte går att bygga reell politik utefter. Även om det sällan är uttalat så lutar SDU-falangen istället åt en etnonationalism. Alltså att homogeniteten ska formas efter etnicitet – det svenska folket. 
Nationalismen är en överordnad princip som inte alltid räcker som kompass när ett parti ska göra sakpolitiska ställningstaganden. Därför lanserades för några år sedan socialkonservatismen som ett ideologiskt komplement. Partiet säger sig vara höger i frågor som rör exempelvis familj och kultur. Men mer vänster när det gäller frågor om välfärdsstatens ansvar att säkerställa att ingen hamnar utanför. Inom SDU-falangen är de också konservativa, men har signalerat att de vill ha en tydligare borgerlig profil.

Den tredje konfliktlinjen handlar om det som Mattias Karlsson beskrivit som ett infiltrationsförsök från radikala krafter, ofta kallade den identitära rörelsen. De identitära är en högerextrem strömning präglad av antidemokratiska, antisemitiska och nyfascistiska tankegångar som vunnit mark i Sverige under det senaste decenniet. Deras övergripande strategi är så kallad metapolitik – en kulturkamp som går ut på att vinna makten över den politiska dagordningen. Via bland annat bloggportalen Motpol, förlaget Arktos, seminarier, aktivistgruppen Nordisk ungdom och nyhetssajten Fria Tider försöker de påverka den högerextrema miljön och resten av samhället i en annan riktning. Under flera års tid har de aktivt visat stöd för ungdomsförbundets ledning som setts som en kraft som kan vrida Sverigedemokraterna åt rätt håll. Ungdomsförbundet har å sin sida flirtat med de identitära strömningarna utan att någon gång officiellt tagit ställning för dem. Mattias Karlsson har sett utvecklingen och tolkar därför SDU-falangens framfart som ett hot mot partiets riktning. 
Konflikten handlar om allt detta på samma gång och är i grunden en strid om vilken väg partiet ska ta. Ska Sverigedemokraterna fortsätta på den inslagna vägen, med ett brett och pragmatiskt tilltal som får väljarna att glömma partiets rötter. Eller ska Sverigedemokraterna vara ett parti som slutar anpassa sig och på allvar utmanar den rådande dagordningen och som inte skäms för varifrån man kommer.


Visar inte detta att SD menar allvar när de säger att de vill göra upp med rasism och extremism i partiet?

Massuteslutningarna handlar om att kapa bort den falang som nu utmanar partiledningens politiska projekt. Utmanarna tycks inte se lika allvarligt på den nyfascism som bubblar bland deras stödtrupper så på det sättet försöker partiledningen nu bromsa en radikalisering av partiet. 
Samtidigt är det inte så att den som är grövst rasist som åker ut. Expo har vid flera tillfällen granskat uteslutningarna och kunnat visa att det finns dubbla måttstockar. Den som är lojal mot partiledningen verkar inte dömas lika hårt. Det senaste exemplet är pressekreteraren Henrik Vinge som visat sig ha haft samröre med både det italienska partiet La Destra och Nordisk ungdom. Organisationer som enligt medlemsutskottet pekats ut som ideologiskt avvikande. Flera i partiledningen har genom åren gjort uttalanden eller haft samröre med personer och organisationer som enligt Sverigedemokraternas egen logik borde leda till uteslutning. Exempelvis har partiet gått med i en grupp i EU-parlamentet, med ledamöter som blivit kritiserade för antisemitiska utspel. Men så har inte skett. Så ur det perspektivet framstår partiledningens iver att utesluta mer som ett sätt att säkra makten för att kunna fortsätta hålla partiet på den inslagna vägen än att rensa det från rasism och extremism.

Varför händer detta just nu? 


Den senaste veckans öppna strid är har pågått i flera år. Bland annat via två ordförandestrider i ungdomsförbundet där ledningslojala kandidater försökt att utmana Gustav Kasselstrand om makten, men misslyckats. Under valrörelsen slöts det fred. Hahne och Kasselstrand fick anställning på riksdagskansliet i utbyte mot att trappa ner sina maktambitioner.

Efter valet har konflikten blommat ut på allvar. I Jimmie Åkessons frånvaro har det dessutom uppstått ett maktvakuum som utmanarna utnyttjat. Konflikten eskalerade när William Hahne under ett stormigt årsmöte valdes till ordförande för Sverigedemokraterna i Stockholms Stad. Framgången visade att utmanarna flyttat fram sina positioner.

Hur stort stöd har Gustav Kasselstrand och William Hahne i partiet?

I dagsläget har ingen tung SD-politiker visat sitt stöd för de som nu hotas av uteslutning. Däremot har vissa lokala företrädare och medlemmar via sociala medier visat sympati eller öppet stöd för Kasselstrand och Hahne. I ungdomsförbundet är stödet stort. Enligt en rundringning som Expo gjorde i veckan visade sju av 13 distrikt öppet stöd till Kasselstrand. Bara ett distrikt har uttalat sig negativt. De övriga avvaktar eller vill inte uttala sig.


Vad händer nu?


Besluten om uteslutningarna ska tas formellt på ett partistyrelsemöte den 27 april. Först då kommer det bli klart exakt vem som utesluts och inte. Hahne och Kasselstrand räknar med att de kommer att uteslutas men har meddelat att de kommer att fortsätta i ungdomsförbundet. Vad som sker efter det återstår att se.

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer