Erdogan har satt antisemitismen i system

— Det är tydligt vilka deras herrar är. Det finns judiskt kapital där bakom, tyvärr.

Under ett valmöte som hölls av det pro-kurdiska partiet HDP två dagar före söndagens val detonerade en bomb som dödade flera och skadade mer än 100 personer. Ordföranden för AKP i Diyarbakir, Muhammed Akar, var snabb med att peka ut en judisk sammansvärjning som han benämnde ”räntelobbyn” bakom dådet.

— Räntelobbyn som kontrolleras av judar vill störta AKP:s regering, hävdade Akar.

Det är inte första gången Erdogan och partikamrater kopplar ihop internationell media med antisemitiska teorier. Under valrörelsen 2011 reagerade Erdogan på ett liknande sätt mot att tidningen The Economist publicerat kritik mot hans parti och tagit ställning för oppositionen. Erdogan antydde då en klassisk konspirationsteori om judar och media.

— Denna internationella media, eftersom den stöttas av Israel, skulle inte uppskatta ett fortsatt regeringsinnehav för AKP.

Erdogan har en historia av antisemitiska utspel och antydningar och har inte dragit sig från att luta sig mot kända antisemiter. År 2009 möttes Israels dåvarande president Shimon Perez och den turkiska utrikesministern Recep Tayyip Erdogan i Davos. Erdogan uttryckte en stark kritik mot Israels krigsföring i Gaza i början av året. I samband med detta lyfte Erdogan fram den ökände antisemiten Gilad Atzmon för att ge tyngd åt sin kritik.

— Gilad Atzmon säger att Israels barbari är något långt bortom tyranniet.

Atzmon var vid tidpunkten känd för uttalanden om att det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll beskriver verkligheten och att världen måste förstå att ”Israel snarare än Nazityskland representerar den ultimata ondskan”. Under ett tal 2014 använde Erdogan en retorik som var närmast identisk med Gilad Atzmons.

”De som fördömer Hitler dag och natt har överträffat Hitler i barbari”, sa Erdogan.

Sommaren 2013 skakades Erdogans regering av en våg av protester. Det började som en kampanj från miljörörelsen mot planerna på att bygga en rekonstruktion av osmanska militärbaracker och ett köpcentrum i Geziparken i centrala Istanbul. Protesterna växte efterhand till en allmän protest mot regeringen och spred sig till fler städer. Erdogan pekade då ut ”räntelobbyn” som en dold kraft bakom protesterna. Denna föregivna lobbys mål skulle vara att skada den turkiska ekonomin och störta hans regering. Medan Erdogan själv vid tidpunkten var noga med att inte öppet peka ut judarna uttryckte sig andra tydligare. Vice premiärministern Besir Atalay nämnde specifikt ”den judiska diasporan” och partikamraten och Ankaras borgmästare Melih Gokcek menade att protesterna i Geziparken är den ”judiska lobbyns påhitt”. När en populär turkisk artist sommaren därpå i en serie antisemitiska tweets bland annat skrev ”Må Gud välsigna Hitler!” försvarades hon av Gokcek.

— Jag hyllar dig Yıldız Tilbe för meddelandena du sänder till många av dina kollegor och framför allt till den turkiska nationen, skrev Ankaras borgmästare.

Efter att Egyptens dåvarande president Mohamed Morsi, från Muslimska brödraskapet, stördes sommaren 2013 i en militärkupp målade Erdogan upp en konspirationsteori om att det var Israel och den fransk-judiske filosofen Bernard-Henri Lévy som låg bakom kuppen. Erdogans belägg för detta? Lévy hade uttryckt stark kritik mot Muslimska brödraskapet i en paneldiskussion två år tidigare.

Louis Fishman, historiker vid Brooklyn College i New York och bosatt i Istanbul, beskrev för ett år sedan situationen som allvarlig och anklagade den turkiska regeringen för att underblåsa och sanktionera antisemitismen i landet.

Antisemitismen väger in som en av flera faktorer som påverkar turkiska judar till att lämna landet, säger Fishman till Expo. Det är inte så att judar flyr landet men man ställer sig frågan:

– Har vi en framtid här när landets ledare använder en hatretorik mot judar? säger han.

Fishman lyfter också fram att Erdogan de senaste åren även skruvat upp retoriken mot homosexuella, armenier och andra minoriteter. Fishman kopplar den hårda retoriken till protesterna i Geziparken 2013. Sedan dess har Erdogan skruvat upp retoriken och alienerat de moderata krafterna i sitt parti, menar han. Samtidigt är det viktigt att se den andra sidan, säger Fishman.

— Under de senaste åren har vi sett allt grövre uttryck för antisemitism men också ett växande motstånd mot judefientligheten. Organisationer för mänskliga rättigheter och politiker tar allt oftare och allt tydligare ställning mot antisemitismen. Det är något nytt vi ser. När exempelvis den islamistiska tidningen Yeni Akit för ett år sedan publicerade en Hitler-hyllning i ett korsord fick de stark kritik både från politiskt håll och från röster i civilsamhället.