Daniel Poohl: Sverigedemokraterna möts bäst med egna idéer

Det tog 35 år. När den lilla rasistiska gruppen Bevara Sverige Svenskt grundades i slutet av 1970-talet var drömmen att driva fram ett stopp av invandringen. De som idag leder Sverigedemokraterna har fört arvet vidare. Och nu står de i den position deras föregångare en gång i tiden fantiserade om.

I veckan gjorde Sverigedemokraterna en stor poäng av att deras riksdagsledamöter ska lämna sina stolar i riksdagen och ge sig ut i verkligheten, ut i partiets kampanj för att få till en folkomröstning om invandringen. Exakt vad partiet tycker att vi ska folkomrösta om är oklart. Vad de vill är klarare. Flyktinginvandringen ska stoppas, och partiet menar att de har folket på sin sida. Och nu ska de alltså mobilisera denna opinion.
Frågan är vem som ska backa upp partiets kampanj?

Sverigedemokraterna är ett toppstyrt parti, så långt ifrån en traditionell svensk folkrörelse man kan komma, partiet präglas av återkommande avhopp och uppslitande interna konflikter och ungdomsförbundet som ersatt det gamla har inte ens makt över sin egen organisation. Så bortsett från utkommenderade riksdagsledamöter och kommunpolitiker så är frågan om partiet kan lyckas mobilisera andra än de få av sina egna som ser sig som aktivister. Nu tycks partiet förvisso lägga krutet på att samla sina underskrifter via nätet och där har partiet som bekant en lojal rasistisk skvallerpress som kommer att sprida ordet. Men den folkliga mobiliseringen, den på gator och torg. Hur blir det med den?

Under lördagen fick vi en aning om vad som väntar. I Trelleborg samlades hundratals anhängare för att lyssna på Kent Ekeroth. Där fanns medlemmar och företrädare. Och att döma av antalet personer på plats troligen också väljare och nyfikna. Men där fanns också nazister. Både Stefan Jakobsson, tidigare partiledare för Svenskarnas parti, och nu en av personerna bakom sajten Nyanserat, Motgift-aktivster och uniformerade nazister från gruppen Nationell Framtid var på plats.

Så är det. Sverigedemokraternas upprop backas upp av nazister och nyfascister. Det sker inte bara genom nazister i uniform på samma demonstration som ledande sverigedemokrater.
Samma dag som Sverigedemokraterna samlade till manifestation i Trelleborg demonstrerade Nordisk Ungdom vid Stockholms centralstation under parollen Refugees go home. Enligt uppgifter i media uppges en volontär ha blivit misshandlad. Demonstrationen måste ses i sitt sammanhang. Precis som den senaste tidens attacker mot flyktingboenden. Extremhögern är ett ekosystem av hat. Där tar olika aktörer till olika medel för att nå sina mål. Och just nu är målet formulerat av Sverigedemokraterna - stoppa invandringen.

Samtidigt har vi den absurda situationen att krafter inom delar av borgerligheten på sikt hoppas kunna civilisera Sverigedemokraterna för att kunna göra dem till borgerligt stödparti. Vissa vill till och med vinna makten med stöd från Sverigedemokraterna nu.

Det är lätt att i dessa tider tro att allt kantrar ner i en brun sörja.
Men det finns en annan bild.

Under den senaste månaden har undersökningar visat att antalet personer som vill minska invandringen faktiskt har blivit färre. Och stödet för att andra partier ska samarbete med Sverigedemokraterna i frågor där man tycker lika har minskat.

Sverigedemokraterna har tappat momentum. Verkligheten har kommit ikapp. Flyktingarna är här, och det finns många som inser att det inte går att blunda för det.
De som inser att det inte finns schyssta sätt att begränsa invandringen. Som inte kan missa att dagens system där lycksökare kan tjäna stora pengar på flytktingboenden helt enkelt inte funkar. I veckan kunde Expo avslöja att till och med en aktiv nazist vill starta flyktingboenden. Att han gör det för pengarna är uppenbart.
Det finns många som förstått att välgörenhet inte är nog, utan att migrationspolitiken faktiskt handlar grundläggande principer och politik som går att förändra. Och att den hänger ihop med hur vi ser på människor i och från andra delar av världen. Aktivisterna i Tillsammansskapet gör det, precis som många andra.

I slutändan är det också svaret på Sverigedemokraternas kampanj; att ägna sig åt det enda realistiska i denna tid, att stå upp för och kräva en politik som bygger på idéer om hur vi skapar det samhälle vi redan har, ett där inga murar kommer att stoppa människors behov av att röra på sig. Och samtidigt påminna om att de som vill tvärtom i slutändan bara har en lösning, stäng gränsen, skuldbelägg de som kommit hit för samhällets problem och blunda för döden på andra sidan muren.