Lågt förtroende för myndigheter bland minoritetssvenskar

Det finns en relativt stor samstämmighet bland minoritetssvenskar om var utsattheten är som störst för hatbrott och diskriminering i samhället. Det framgår av Expo-rapporten ”Stängda dörrar” som bygger på samtalsintervjuer med 45 personer med tillhörighet i olika minoritetsgrupper.

I intervjuerna lyfts fyra områden fram: Skolan som en plats där rasism och fördomar reproduceras, nätet som arena för utsatthet, låg kunskap bland minoritetssvenskar om lagar, rättigheter och vägar till upprättelse. Samt lågt förtroende och tillit till myndigheter.

Paradoxalt nog är Diskrimineringsombudsmannen, DO, den myndighet som flest uttalar sig om i negativa termer. Samtalsintervjuerna visar att det finns ett stort glapp mellan vad som förväntas av myndigheten och vad DO själv ser som sitt huvudsakliga uppdrag.

En vanlig uppfattning är att DO:s huvuduppgift är att driva rättprocesser utifrån anmälningar, vilket krockar rejält med hur DO faktiskt arbetar – i alla fall sedan 2011. Tidigare drevs fler individärenden, men sedan 2011 har DO gjort det klart att myndigheten vill jobba förebyggande och påverka samhällsutvecklingen vilket innebär mindre fokus på individuella ärenden.

I dag driver DO endast ett fåtal ärenden i domstol – och endast fall som DO tror kan leda till vägledande domar. Förra året kom 1 949 anmälningar in till DO. 224 ärenden gick vidare till en fördjupad utredning. Under året träffades 21 förlikningar och 6 domslut meddelades.

Rapporten från Expo visar att de få ärenden som DO tar till domstol skapar stor frustration gentemot myndigheten.

Rapporten visar också att rättsskyddet vid hatbrott och diskriminering generellt sett är svagt i Sverige och att anmälningar sällan leder någon vart.