Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Förra veckan åkte en delegation under Stefan Löfvéns ledning till Iran för att träffa presidenten Hassan Ruohani och skriva under ett handelsavtal. Under besöket bar kvinnorna i delegationen slöja. Det fick bland annat Jan Björklund, partiledare för Liberalerna att gå i taket.
Ett "närmast ett haveri mot det som kallas för en feministisk utrikespolitik", rasade han.

Björklund är en av flera debattörer, politiker och tyckare som de senaste dagarna kritiserat regeringen. Vi har fått (ännu) en "slöj-debatt".
Frågan om regeringens besök till Iran är komplex. Det handlar om juridiska dilemman, diplomatiska förhållanden och moraliska ställningstaganden. Iran är sannerligen inte ett land som upprätthåller grundläggande rättigheter. Revolutionen 1979 innebar ett hårt slag mot mänskliga rättigheter. Khomeinis maktövertagande innebar en ny verklighet för hbtq-personer, politiskt och fackligt aktiva och inte minst för kvinnor.
Generationerna efter det har tvingats leva under ovärdiga förhållanden.

Därför är det förståeligt och nödvändigt att besök som regeringens väcker känslor, kritik och debatt. Men istället för att handla om de stora, komplexa frågorna har debatten istället handlat om enda sak. Slöjan.

Somliga debattörers och politikers resonemang är både inkonsekventa och ohederliga. I Iran är slöjan ett verktyg för ett kvinnoförtryck som genomsyrar hela samhället. Den är inte förtrycket i sig. Det finns inte heller ett enhetligt sätt att bära den. Slöjan som betydelse och symbol är helt beroende av sociala och/eller politiska omständigheter. Det finns inte heller inom Islam ett enhetligt sätt att förstå plagget.

Istället för ett viktigt samtal om huruvida affärer med diktaturer gynnar, eller missgynnar människor, fick vi onyanserade utfall mot klädesplagg. I Björklunds fall sa han till och med själv att handelsavtalet i sig inte var problemet. Däremot vad delegationen bar när de skrev under den.

Så har muslimska kvinnors kläder återigen hamnat i skottgluggen för partipolitisk pajkastning. Björklund är inte den första att hävda att slöjan (enbart) är en symbol för förtryck. Problemet är att Björklund, inte minst i sin roll som partiledare för Liberalerna, genom ansvarslösa och onyanserade uttalanden ger legitimitet till den sortens idéer.

Det kan innebära ett hårt slag mot svenska muslimska kvinnor runt om i landet. Kvinnor som mestadels är upptagna med det vardagliga; men som nu tvingas vara symboler för diktaturers hänsynslöshet. Och oberoende av vad en tycker om regeringens resa, är det dem som lär få leva med konsekvenserna av en förenklad debatt.

Ämnen i artikeln