Slarvig rapport riskerar att stärka hatet mot muslimer

Den statliga myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har i dagarna släppt en rapport om Muslimska Brödraskapets verksamhet i Sverige. Författarna Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani har nu mött på kritik från flera namnkunniga forskare och skribenter. Och det med rätta.

Rapporten som släpptes i dagarna innehåller ett antal påståenden om muslimska organisationers kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Något som saknar alla former av bevisföring. Exempelvis att Stockholms moskén är ett ”huvudkontor för rörelsen”, att den tidigare bostadsministern Kaplans politiska karriär skulle vara ett ”genombrott för islamisterna i Sverige”. Ett påståenden som hänvisas till vad en(!) imam skall ha sagt i ”arabiska medier”. Och att organisationen Sveriges Unga Muslimer har en ”jihadistisk retorik” (en retorik som uppmanar till våld) och att ”deras medlemmar i flera fall åkt iväg för att strida för IS”.

Samtidigt som rapporten konstaterar att; ”svårigheterna för forskarna ligger i att det är en hemlighetsfull organisation som är systematiskt otydlig om vilka som är medlemmar […]” tillåts ändå tvivelaktiga kopplingar mellan Brödraskapet och olika muslimska organisationer i Sverige. Trots att rapporten menar att MB ”inför utomstående nästan aldrig kan [reds.anm] erkänna sin religio-politiska hemvist och sina medlemskap” kan ändå personer och organisationer namnges utan belägg.

Organisationer som Islamiska Förbundet menar rapportförfattarna har grundats av Muslimska Brödraskapet. Men man får aldrig veta hur detta gått till, eller vilka som ska ha grundat den. Likadant låter det när en friskolekoncern pekas ut som grundat av MB.

”Muslimska ledare” (oklart vilka) menas vilja ”överlag investera en hel del kraft i olika försök att ”normalisera” och konstruera en positiv ”image” kring islam.” Eftersom att inte heller detta beläggs frammanas en bild av att diverse tolkningar av Islam görs i enlighet med en större ideologisk konspiration förankrat av Muslimska Brödraskapet. Och inte av någon religiös övertygelse.

Enligt rapportförfattarna är termen islamofobi ett sätt för islams ”försvarsadvokater” att ”underminera personers moral istället för att diskutera sakfrågor”. Som om muslimers utsatthet inte fanns.

Rapportförfattarna hävdar att Muslimska Brödraskapet i Sverige lyckats genom ett ”skickligt arbete” att framstå som ”representanter för en religiös minoritet” och skapat ”goda relationer med makthavare”. Men när det, återigen, saknas belägg för en sådan tes, eller vilka dessa aktivister i MB skulle vara: lämnas läsaren med att fylla det tomrummet med ens egna föreställningar.

När dessutom flera av dessa få källhänvisningar i rapporten leder till skrifter författade av rapportförfattarna själva eller brister i korrekta källhänvisningar - väcker det ännu fler frågor.

Det är väl rimligt att tänka sig att det finns personer och aktörer i Sverige som på olika sätt har ideologiska eller retoriska kopplingar till eller sympatiserar med Muslimska brödraskapet. Med tanke på alla de antimuslimska konspirationsteorier som snurrar hade det varit välkommet med en saklig och väl underbyggd diskussion om hur Muslimska brödraskapet agerar i Sverige.

Men den som läser rapporten blir knappast klokare. Bristen på källor gör att det inte ens går att diskutera innehållet. Och Magnus Norells bemötande av kritiken gör inte saken bättre. 
”Har de rökt på innan de läst det? Det är ju bara att läsa rapporten! Om någon inte accepterar det här så kan jag inte göra så mycket åt det. Det är ju liksom belagt”, säger han till SVT Nyheter.

Det stora problemet är trots allt inte rapporten i sig. Det är att en myndighet som har uppgiften att värna demokratin och som tagit på sig att motverka desinformation nu motverkar sitt egna syfte. De svepande anklagelserna i rapporten misstänkliggör en av landets största religiösa minoriteter. Och när obekräftade teorier görs till sanning riskerar det att underblåsa antimuslimska konspirationsteorier.