Efter dådet i London - Näthatet som piskar upp stämningen

”De fick smaka på sin egen medicin. Och det var väl inte så fel?” skriver en av medlemmarna i Facebookgruppen ”Stå upp för Sverige” om terrorattacken vid Finsbury Park-moskén i London. En annan medlem i gruppen fortsätter- ”TERROR BEKÄMPAS MED TERROR. Ingen annan metod”.

Hatet och skadeglädjen varvas med försök att ursäkta och förminska dådet. ”Låter mer som en hämndaktion…” skriver en medlem och får medhåll. I gruppen ”Jimmie Åkessons trogna vänner” spreds konspirationsteorier om att det var muslimer som stod bakom attacken för att framställa sig som offer.

Liknande tongångar återfinns i den engelska högerextrema miljön. På det högerextrema partiet Britain Firsts Facebooksida kan man läsa kommentarer som: ”Vad är det för fel på den mannen (gärningsmannen). Varför skaffade han inte en större lastbil?”. I andra grupper kan man läsa hur gärningsmannens beskrivs som en hjälte: ”en modig man som stod upp för sitt land som en hämnd för vad politikerna inte gör för att skydda engelsmännen”.

Att kommentarer likt dessa florerar och sprids inom den så kallade sverigevänliga miljön och andra högerextrema sammanhang är för de flesta ingen överraskning. Dessa nätmiljöer har sedan många år spelat en viktig roll i hur de anti-muslimska idéerna formuleras och uttrycks. I processen av att konstruera det påstådda hotet från muslimer, så har den högerextrema miljön också skapat sin egen självbild som motsatsen till fienden – för att skapa legitimitet åt sin existens.

I den världen är därför terrorister enbart muslimer och ens egna våldsverkare någon form av frihetskämpar och motståndsmän. Men när terrordåd begås av människor som delar ens idéer, så får den egna självbilden en törn och det enda sättet att återupprätta den skadade självbilden är att förminska dådet.

Om högerextrema erkände attacken i London som terrordåd, så skulle den också behöva erkänna terrorism som en del av miljön. De skulle också behöva erkänna att de egna idéerna delas av terrorister.

Därför är den enkla vägen att förminska och relativisera, göra det till en fråga om ”hämnd” och ”motstånd”. Samtidigt så legitimeras indirekt den här typen av dåd. För i den högerextrema miljön är hämnd och motstånd inte bara någonting man har rätt till utan även någonting man förväntas utöva.

Radikaliseringen ökar när ribban för vilka handlingar som tolereras sänks.
Samtidigt är den högerextrema självbilden inte konstruerad av enbart individer i mer eller mindre stängda nätmiljöer. Den underblåses även aktivt av så kallade alternativmedier och de politiska partier och organisationer, som i denna miljö har sin trogna väljar- och aktivistbas.

Vi har tidigare sett hur IS använder övergrepp som begåtts på muslimer, som ett sätt att legitimera sitt hat och motivera sina anhängare för att genomföra attacker. Vi ser samma idéer om hämnd och rättfärdighet bland högerextremister. En polariserande och svartvit världsbild är en nödvändighet för att den typen av retorik ska vara gångbar.