Här är vit makt-rörelsens starkaste fästen

Publicerad 2018-07-05 07:28

Kommunerna med högst vit makt-närvaro de senaste tio åren.

Expo och Segerstedtinstitutets lista över den svenska vit makt-miljöns starkaste fästen ger en ny bild av den svenska nazismen. Det är dags byta strategi och börja prata om platserna och miljöerna där extremhögerns idéer gror.

Våldsamma aktivister bakom sköldar och skyddsutrustning. Raka led och fanor som vajar i vinden. Brandbomber, hot och trakasserier. Och nu under Almedalsveckan, aktivister som kliver in i politikens vardagsrum för att störa och provocera. Den svenska vit makt-miljön har växt under de senaste åren. Samtidigt verkar politiken stå handfallen för vad man ska göra åt problemet.

Det saknas inte strategier, det är bara det att de inte tycks fungera.

Kanske är det för att vi fortfarande saknar en grundläggande förståelse för hur den svenska nazismen egentligen ser ut.

Lokalt problem, med nationella konsekvenser

Tillsammans med Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet har Expo tagit fram en unik lista över de kommuner som under de senaste tio åren har haft högst grad av nazistisk närvaro. Bilden är tydlig. Den svenska vit makt-miljön är ett lokalt problem, med nationella konsekvenser. I stora delar av landet märks vit makt-grupperna inte av överhuvudtaget. I andra delar av landet påverkas hela samhället av deras närvaro.

I topp på listan hamnar Ludvika kommun. Sedan några år tillbaka har nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, gjort kommunen till bas för sin växande organisation. I valet för fyra år sedan kuppade NMR:s talesperson Per Öberg in sig på ett av Sverigedemokraternas mandat i kommunfullmäktige. Sedan dess har allt fler NMR-aktivister bosatt sig i kommunen. I höstens val storsatsar de på att vinna minst ett mandat.

Nazismen - en del av vardagen

Anette Andersson är sedan ett år tillbaka samordnare för Ludvika kommuns arbete för att förebygga våldsbejakande extremism. Hon är inte förvånad över att Ludvika hamnar högst på Expos lista.

- Vi har följt utvecklingen och det är mycket offentliga aktiviteter. Det blir tydligt när man träffar folk från andra kommuner och diskuterar de här frågorna att det ser annorlunda ut här jämfört med andra ställen.

Högljudda protester mot Nordiska motståndsrörelsens tal i Ludvika
Protester mot Nordiska motståndsrörelsen under första maj i Ludvika i år. 

Nazisternas närvaro har steg för steg blivit en del av vardagen, både för invånarna och för kommunens tjänstemän. Och det väcker starka känslor och frågor, berättar Anette Andersson.

– Det uppstår nya situationer som är främmande för en del. Det kan vara situationer i ett klassrum där man får bemöta eller hantera olika åsikter. Eller det kan vara i ordinarie kommunal verksamhet där högerextrema tendenser plötsligt dyker upp.

 

Grannkommuner i topp

Tvåa på listan är Borlänge, grannkommun med Ludvika. Även där har Nordiska motståndsrörelsen varit aktiva sedan flera år tillbaka. Trea är Vaggeryds kommun i Småland, där Svenskarnas parti under flera år hade en hög närvaro.

Att de två kommunerna i toppen av listan är grannkommuner är ingen slump.

Många av kommunerna på listan ingår i regionala kluster med hög vit makt-närvaro.

Granskningen (Läs mer om hur vi räknat här) bygger på Expos data över vit makt-aktiviteter från de senaste tio åren. Vi har valt ut de kommuner där det kontinuerligt förekommit olika typer av propagandaspridning från vit makt-grupper under det senaste decenniet. Totalt 72 av landets 290 kommuner.

Kommunerna har sedan tilldelats poäng beroende på vilka andra typer av aktiviteter vi kunnat dokumentera.

Ju fler aktiviteter som tyder på vad vi kallar en lokal social praktik – som studiecirklar, ett aktivt arbete i kommunpolitiken eller kampsportsträningar – desto högre poäng.

Regionala kluster

På vår lista över de 25 kommuner med högst vit makt-närvaro tillhör flera av dem samma län. I vissa fall är de grannkommuner.
Mönstret är ännu tydligare bland de 72 kommunerna där det kontinuerligt förekommit propagandaspridning under det senaste decenniet.

Där sticker Värmland och Dalarna, delar av Småland, norra Skåne, Stockholm, Trestadsområdet med flera ut som områden med ovanligt hög nivå av vit makt-närvaro.

 

Heléne Lööw, historiker vid Uppsala universitet och Sveriges ledande expert på den svenska nazismens historia, känner igen mönstret från sin forskning.

- Det är i väldigt stor utsträckning samma regioner och ställen som alltid, säger hon.

Enligt Heléne Lööw så borde kartan över den svenska nazismens starkaste fästen inte komma som en överraskning. Vi vet redan att det ser ut så här, menar hon. Men varför, det finns det lite forskning om.

En tredjedel av kommunerna saknar handlingsplan

Trots det bygger regeringens strategi för att förebygga den svenska vit makt-miljön på helt andra utgångspunkter.

2014 utsågs Mona Sahlin av demokratiministern Birgitta Ohlsson till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. En av Sahlins åtgärder för att få fart på arbetet runt om i landet var att uppmana alla kommuner att anta en egen handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Varje kommun skulle ha en egen samordnare, de skulle ta fram lokala lägesbilder och sätta ihop en handlingsplan. Samma för alla. Kommun för kommun.

Idag ligger ansvaret för att samordna arbetet mot våldsbejakande extremism under Brottsförebyggande rådet, och den särskilda enheten CVE.

Men kommunernas arbete med att ta fram handlingsplaner går trögt.

Vår granskning visar att nio av de 25 kommuner med störst problem med vit makt-grupper fortfarande saknar en handlingsplan. Bara fyra av de kommuner som har en handlingsplan har byggt den på en lokal lägesbild.

Lätt att stirra sig blind på handlingsplaner

Det är lätt att stirra sig blind på handlingsplanerna, som om de avgör om en kommun gör ett bra jobb eller inte. Men så enkelt är det inte.

De kanske inte gör någon större skillnad alls egentligen.

Så resonerar i alla fall Lars Stiernelöf, projektledare på Brottsförebyggande centrum i Värmland.

Han är inte förvånad över att flera Värmlandskommuner hamnar på Expos lista.

- Vi har ett historiskt arv. Vi har haft en utveckling som gynnat extremhögern. Bruksmiljöer där fabrikerna lägger ner i kombination med en landsbygd och ett gammalt bondesamhälle. Jag tror att det blir en mix där som gör att det här tankegodset slagit rot och sedan kunnat ligga kvar. Det är en struktur som gynnar de här grupperna.

Gått en egen väg

Brottsförebyggande centrum har valt en egen väg i arbetet mot våldsbejakande extremism. Med stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har de byggt upp ett regionalt nätverk för att stötta de små Värmlandskommuner som har liknande problem.

Bland annat stödjer Lars Stiernelöf kommunerna i arbetet med att ta fram handlingsplaner. Men det är inte handlingsplanerna i sig som är poängen, menar han.

- Det är processen kring den som är viktig. Att man tänker kring frågan. Att man ser över vad som händer i kommunen och vad som behöver göras. För det finns en tendens att handlingsplanen arkiveras någonstans så fort den är färdig.

Och har man inte en lokal lägesbild, då är det egentligen ingen poäng att göra en handlingsplan överhuvudtaget, menar han.
- Det är jätteviktig att man har den lokala lägesbilden med, och gärna en enklare orsaksanalys.

Kunskapen glöms bort

Och kanske är det vägen framåt för ett framtida arbete för att förebygga vit makt-gruppernas rekrytering, att i mindre grad söka efter riskindikatorer hos enskilda individer och istället fokusera på de områden som vi vet har problem.

Kanske hade vi haft en annan situation om den svenska strategin varit mer långsiktig, och fokuserad på de områdena där problemen tycks gå i arv.

Heléne Lööw påminner om en rapport som Brottsförebyggande rådet gjorde under 1990-talet om vit makt-miljön i Trestadsområdet – Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. Orter där det även idag finns problem med vit makt-grupper.

- Det ledde till en fördjupad kunskap och ett genomtänkt arbete, men med tiden glömdes det bort. Insatserna ersattes av andra när nya frågor kom på agendan.

På många sätt är det ett talande exempel på vad som är problemet med hur arbetet med att förebygga högerextremismen fungerar.

Kunskapen glöms bort, till förmån för politikens behov av att uppfinna nya modeller för att lösa ett problem som vi skulle kunna ha hanterat för längesedan. 

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.