Polisen lämnar näthatet fritt

Expo har granskat fällande tingsrättsdomar och strafförelägganden rörande hets mot folkgrupp från 2015 till och med juni 2018. De som senare friats i hovrätten är inte medräknade. Många av fallen handlar om hets på internet. Mer än hälften av domarna (119 av 222) var kopplade till nätet. Och i de flesta fallen rör det kommentarer i några av Sveriges största flyktingfientliga och högerextremt präglade grupper och sidor på Facebook.

Trots att hetsen pågår inför öppen ridå är det bara en bråkdel av domarna som kan härledas till utredningar som startats på rättsväsendets initiativ. Bakom anmälningarna står i stället privatpersoner och ideella föreningar som Juridikfronten och Näthatsgranskaren. Eftersom det är ett brott som riktar sig mot folkgrupper och inte enskilda, så saknas en målsägande som kan förväntas anmäla.

Av de 119 fällande domarna så kan tre kopplas till utredningar som startats på initiativ av polisen och tre till Justitiekanslern och annan åklagare. I fyra fall saknas uppgifter om vem som anmält brottet.

Ingen spaning

Eva Sund, vid Nationella operativa avdelningen, Noa, är ansvarig för hatbrottsfrågor inom polisen.

Jag har tittat på vem som anmäler hatbrott, och en försvinnande liten del sker på initiativ av polisen själva. Vad beror det på?

– Vi har inte någon sådan pågående spaning.

Är det ett medvetet beslut?

– Vi går på de anmälningar som vi får in.

Är det en medveten strategi?

– Nej, det är ingen medveten strategi utan det är så det är. Vi har ju en underrättelsetjänst inom polisen, och jag kan inte uttala mig om deras verksamhet i några större drag. Sedan bygger vi ut regionala it-brottscentrum nu. Redan idag är det mycket större på Noa och sedan ska det speglas i alla polisregioner, det vill säga finnas en liknande organisation där. Det finns ett generellt behov att stärka upp polisens it-kunskap, spaningsverksamheten som sådan kan jag inte uttala mig om.

Då polisen inte bedriver egen spaning hamnar ansvaret i mångt och mycket på civilsamhället och ideella aktörer. Är det bra?

– I den bästa av världar skulle polisen ha en fantastisk spaningsverksamhet här, men så ser inte läget ut just nu. Och det beror på andra stora faktorer, det är inte om att man inte vill göra det. Det handlar helt enkelt en resursfråga.

Vad är faran med att polisen inte själv har initiativet?

– Polisen är en enorm organisation, och det finns buggar i systemet. Det är dem vi ska hitta och arbeta bort. Men så fort man arbetat bort någon så kommer gärna en annan – det är ett strukturproblem som vi hela tiden brottas med. Men ambitionen är verkligen att vi ska bli bättre på det här. Och nu börjar ju det här sprida sig inom kåren. Jag känner att vi har medvind. Det händer saker, men det går kanske inte så fort som vi verkligen önska.

Möter kritik

En som är kritisk till hur polisen arbetar mot hatbrott på nätet är Stefan Holgersson, polis och professor i polisvetenskap. Han konstaterar i en studie av 797 polisanmälningar som gjordes av Näthatsgranskaren under 2017 att det finns stora brister i hur anmälningar tas emot och registreras. Han menar att polisen måste bli bättre på att själva identifiera sådana här typer av brott och inte förlita sig på anmälningar från privatpersoner och ideella aktörer.

– Att Näthatsgranskaren finns är egentligen ett underbetyg till polisen, som själva borde göra det jobbet.

Varför är det viktigt att samhället och polisen tar hatbrott som sker på nätet på allvar och själva tar initiativ till utredningar?

– För att minska risken för radikalisering, skydda utsatta grupper och för att undvika en eskalering av olika typer av konflikter mellan vissa grupper. Dessa brott följer målsägandena överallt, även hem till deras vardagsrum, och drabbar ofta barn och ungdomar.

Borde inte behövas

Kajsa Klein är projektledare för opinionsbildning och samverkan på Näthatsgranskaren, den ideella förening som ligger bakom merparten av anmälningar som leder till fällande domar. Hon är tycker att polisen kunde göra mycket mer för att komma åt den här brottsligheten.

– Vi ser det som djupt problematiskt att polisen inte prioriterar att spana på nätet när det gäller grova brott som hets mot folkgrupp. Det här gör att mycket av den brottsligheten inte beivras. Vår erfarenhet, efter nästan två år av ideellt arbete med Näthatsgranskaren, är att det inte krävs så stora resurser för att identifiera de här brotten, säger hon.

Hon menar att de ideella krafterna inte borde behövas.

– Vi skulle vilja att polisen gjorde jobbet. Vårt långsiktiga mål är att avskaffa oss själva.

Hela Expos granskning av hatbrott på nätet finns att läsa i nästa nummer av tidskriften Expo som kommer i butik 18 december. 

Anders Dalsbro