Så ser partierna på ett förbud av nazistorganisationer

År 1972 började FN:s förbud mot rasdiskriminering att gälla i Sverige. Det innebar bland annat att Sverige åtog sig att organisationer som främjar och uppmanar sådan diskriminering ska förbjudas. När FN kritiserat Sverige angående att det inte finns något organisationsförbud har Sverige svarat med att hänvisa till lagen om hets mot folkgrupp.

Förra året skrev regeringen i sin rapport till FN-kommittén CERD att den svenska lagstiftningen i praktiken gör det omöjligt för grupper som förespråkar diskriminering att verka utan att deras medlemmar begår brott.

Förnyad diskussion om organisationsförbud

I och med att den nazistiska miljön under senare tid upplevts som mer synlig, till exempel Nordiska motståndsrörelsens närvaro under politikerveckan i Almedalen och genom offentliga demonstrationer, har frågan om organisationsförbud återigen aktualiserats. 

I samband med Almedalsveckan 2018 föreslog Moderaterna ett förbud om deltagande i våldsbejakande organisationer. Justitieminister Morgan Johansson (S) gick i samma veva ut med att regerigen vill förbjuda rasistiska organisationer. 

Expo har skickat ut en fråga till samtliga riksdagspartier om hur de ser på ett förbud av rasistiska organisationer i Sverige. Slutsatsen av svaren är det råder stor enighet om att lagstiftningen ska ses över. Partierna har dock olika ingångar på hur en sådan lag skulle se ut. 

Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är inne på linjen att deltagande i våldsbejakande grupper bör kriminaliseras. 

Moderaterna

”Moderaterna vill göra det straffbart att delta i en våldsbejakande organisations verksamhet. Förbudet ska omfatta deltagande i organisationer eller grupperingar som begår allvarliga brott, exempelvis våldsbrott eller grova hot. Rent passivt deltagande bör däremot inte förbjudas. Deltagande kan avse att sprida information, värva, utbilda eller samla in pengar för organisationens räkning.”

Sverigedemokraterna

”Sverigedemokraterna har vid flertalet tillfällen motionerat om att varje form av deltagande i eller stöd till organisationer som systematiskt använder våld som politisk metod, i eller utanför Sverige, ska straffas som terroristbrott.”

Centerpartiet

”Centerpartiet vill kriminalisera aktivt deltagande i våldsbejakande organisationer. Demokratin angrips av grupper som vill påverka med våld och hot. Vi måste skydda de enskilda människor som drabbas direkt av angreppen, och skydda alla andra från attacker mot vår demokrati. Ett kriminaliserande av deltagande i våldsbejakande organisationers verksamheter bör inkludera nazistiska organisationer, men också den autonoma vänstern och islamistiska organisationer.”

Kristdemokraterna

”Om en person är med och bidrar till kriminella, våldsbejakande organisationer måste samhället stå emot. Kristdemokraterna vill förbjuda deltagande i kriminella organisationer. Vår hållning innebär exempelvis att vi vill förbjuda samröre med organisationer som Nordiska motståndsrörelsen.”

Socialdemokraterna har en annan linje och är istället för organisationsförbud i linje med kraven från FN.

Socialdemokraterna

”Socialdemokraterna anser att det bör tillsättas en utredning om ett förbud mot rasistiska organisationer och deltagande i sådana organisationer. Ett förbud mot organisationer vars verksamhet innebär förföljelse av vissa folkgrupper har stöd i regeringsformen och skulle inte kräva grundlagsändring.”

Miljöpartiet är inne på en annan linje och vill istället se över hur nazistiska organisationer ska kunna verka och se över ordningslagen. 

Miljöpartiet

”Miljöpartiet vill förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer att arbeta för att begränsa demokratin för andra. Därför vill Miljöpartiet att ordningslagen ses över för att tydliggöra förutsättningarna för att inte bevilja tillstånd till exempelvis nazistiska eller extremistiska organisationers manifestationer vid särskilda tidpunkter eller platser med hänvisning till allmän ordning och säkerhet. Även kommuners möjligheter att genom lokala ordningsföreskrifter skärpa utrymmet som får ges till rasistiska och nazistiska organisationer bör utredas.”

Liberalerna och Vänsterpartiet menar att den nuvarande lagstiftningen räcker:

Liberalerna

”Liberalerna stöder inte ett förbud mot extrema organisationer. Att försvara liberalismen genom att inskränka åsiktsfrihet och föreningsfrihet är inte rätt väg.”

Vänsterpartiet 

”Att bekämpa rasism genom att förbjuda vissa organisationer och partier och därmed inskränka i grundlagen och bryta med grundläggande rättstraditioner och -principer anser Vänsterpartiet är fel väg att gå. I stället måste rättsväsendets arbete mot hatbrott åter bli en prioriterad fråga inom framförallt polismyndigheten.”

Daniel Vergara

Fakta: Förbud inom EU

• Enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention, artikel 4, ska en konventionsstat förbjuda organisationer som främjar rasdiskriminering och kriminalisera medverkan i sådana.
• Ett stort antal europeiska länder har ratificerat konventionen, men endast Tyskland, Österrike, Tjeckien, Spanien och Belgien har infört ett specifikt förbud mot rasistiska organisationer. Trots förbudet finns det rasistiska och nazistiska grupper även i de här länderna.
• I Tyskland, till exempel, är ett problem att en grupp som förbjuds byter namn och då kan agera öppet igen fram till en eventuell ny rättslig prövning – det handlar om såväl nazistiska grupper som radikala islamister.
• 2004 stoppades det belgiska partiet Vlaams Blok efter att Högsta domstolen bedömt det vara rasistiskt. Partiet bytte då namn till Vlaams Belang och är fortfarande aktivt.
• Rättsläget är komplicerat. Under många år försökte man få till ett förbud av det tyska högerextrema partiet NPD, men en författningsdomstol friade det 2017.
• I Sverige tillsattes 1998 en utredning om det skulle vara straffbart att delta i en organisation som sysslar med brottslighet. Man kom fram till att det inte skulle vara straffbart att vara medlem i en sådan organisation. En liknande utredning år 2000 kom fram till samma slutsats.

KÄLLA: Svenska FN-förbundet, Mänskliga rättigheter i Sverige - en kartläggning (Kulturdepartementet ds 2001:10)