Daniel Poohl: Isoleringen av SD är en seger

Så var det klart. Stefan Löfven är framröstad som statsminister efter en historisk mittenuppgörelse. Från vänsterhåll kallas överenskommelsen ett nyliberalt systemskifte. Från högerhåll talas det om ett historiskt svek från L och C. Jimmie Åkesson kallar det en bisarr utveckling.

Men framför allt är det en stängd dörr till den högerpopulistiska vågen. Sverigedemokraternas framryckning har orsakat en motreaktion som är så stark och principfast att den bänt upp ett till synes hopplöst låst politiskt läge. Det finns trots allt något oerhört hoppfullt i det.

Ur ett europeiskt perspektiv sticker den svenska mittenuppgörelsen ut. I en tid när högerpopulister i allt större grad släpps in i den politiska värmen stänger Sverige dörren.

Det går att hitta argument för att överenskommelsen på sikt kan gynna SD. Riskerar inte Socialdemokraterna att tappa ännu fler väljare till SD när Löfven går högerut? Ökar inte sannolikheten att Jimmie Åkesson släpps in i värmen av de avhängda M och KD?

Det går att tycka att det politiska innehållet är dåligt. 

Men utifrån vad som låg på bordet så var detta det bästa möjliga utfallet för alla som fattat att den högerextrema mobiliseringen är ett hot mot grundläggande demokratiska principer och normer.

Nu börjar en ny tid i svensk politik. Blockpolitiken är förbi, polariseringen ökar. Det blir en osäker och vinglig väg framåt i ett nytt politiskt landskap.

På många sätt har Sverige blivit lite mer som resten av Europa. Förutom i en sak. Här hålls extremhögern borta från inflytande.