Varningsmeddelande

  • The subscription service is currently unavailable. Please try again later.
  • The subscription service is currently unavailable. Please try again later.
Analys

Uzbekistan återigen på terrorkartan

Publicerad 2019-01-08 17:14

Bild från Polisens förundersökning

Material som hittades i ett källaförråd hos en av de misstänkta.

Terrorrättegången

Igår inleddes rättegången mot sex personer som misstänks för förberedelse för terrorbrott och terrorfinansiering. Av de sex misstänkta är fem medborgare i Uzbekistan, precis som Rakhmat Akilov. Sedan 2016 har fem personer med bakgrund i Uzbekistan genomfört terrordåd i Europa och USA. Att vi ser en ökad radikalisering bland uzbeker är ingen slump.

Uzbekistan styrs av en av världens mest auktoritära regimer. Sedan landets självständighet har de religiösa samfunden kontrollerats strikt av regimen. Religion får inte diskuteras i informella grupper, det är förbjudet att missionera för utlänningar, man får inte äga religiös litteratur som inte är godkänd av staten. Imamer måste inför predikan skriftligen lämna in sitt tal till en myndighet. Regimen upprätthåller också en omfattande censur av internet. Syftet med alla dessa restriktioner är att omöjliggöra vad man anser vara religiös extremism.

Denna repressiva politik kan vara ett av de bidragande skälen till att uzbekiska jihadistiska grupperingar som Uzbekistans islamiska rörelse (IMU) och Islamiska unionen för jihad (IJU) har haft svårt att mobilisera bland den inhemska uzbekiska befolkningen. Detta och flera polisiära insatser fick organisationerna i början på 00-talet att istället flytta huvuddelen av sin verksamhet till grannländer som Pakistan och Afghanistan, där kriget mot terrorn i sin tur slagit hårt mot organisationerna.

Nya strategier 

Radikalislamismen är inte besegrad i Uzbekistan, den finns och är aktiv, inte minst genom organisationen Hizb-ut-Tahrir, som officiellt tar avstånd från politiskt våld. Men motgångarna för miljön har inneburit att radikalislamismen i Uzbekistan behövt skapa nya strategier för att hitta rekryter. På grund av den omfattande censuren av internet i Uzbekistan har radikalislamistiska organisationer istället valt att tala till uzbeker som bor utanför landet, främst i närområdet men också i andra delar av världen.

Många uzbeker som hoppades att landets frigörelse från Sovjet skulle innebära ett uppsving för religionsfriheten blev förtvivlade över den nya regimens lagar och tilltag mot den religiösa oppositionen. Många valde att lämna landet, en del var islamister.

Exiluzbeker skapade nätverk, via internet och personliga kontakter som kunde hjälpa andra uzbeker och personer från Centrallasien att få arbete och påbörja nya liv utanför Uzbekistan. De grundade också moskéer för människor från centrala Asien, där man äntligen kunde få utöva religionen på det sätt man ville.

Många nyanlända uzbeker använde sig av dessa strukturer som ofta kunde innebära att man som nyanländ bor i en lägenhet med andra uzbeker, får arbete av andra uzbeker, går i en uzbekisk moské. Detta är i sig ingenting unikt för den uzbekiska gruppen, utan ett vanligt mönster bland migranter.

Siktar in sig på exiluzbeker

Under de senaste åren har den uzbekiska radikalislamismen medvetet siktat in sig på uzbeker i exil och utnyttjat de sociala strukturerna. I en liten minoritetsgrupp minskar avståndet mellan extremister och potentiella rekryter.

De allra flesta förkastar förstås jihadisternas lockrop. Men för några har livet utanför hemlandet inneburit ett första direkt möte med radikalislamismens idéer och propaganda. Med ett fritt internet blir också tillgången till sajter med den typen av innehåll betydligt större i väst än i hemlandet. Dessutom blir det lättare att hålla kontakten med likasinnade runt om i världen.

Regimens förtryck gör också att många med rötterna i Uzbekistan har låg kunskap om religion, vilket gör dem till lättare byten för hatpredikanter och rekryterare.

Känner inte varandra från hemlandet

När de som nu åtalas blev radikaliserade framgår inte av förundersökningen. Men det är tydligt att de misstänka använt sig av sin uzbekiska identitet för att bygga kontakter, skapa sig ett liv i det nya landet och för att träffa likasinnade. De har träffats i Sverige eller annat land genom andra landsmän eller genom internet där man sökt sig till landsmän. Man känner inte varandra från hemlandet.

De misstänkta personerna som agerat mellanhänder för pengaröverföringar till terrorgrupper, och personer som mottagit pengarna och som stridit eller strider för IS eller andra terrororganisationer i Syrien, har också i största grad varit från Uzbekistan eller andra länder i Centralasien.

I vissa fall har personerna känt varandra länge. Pengarna som skickades till Syrien var ämnade till personer som några av de åtalade bland annat lärt känna i Sverige och som nu slogs för terrororganisationer.

Vill ha segregation och isolering

Det innebär att finansieringen av IS i Syrien inte enbart sker genom stora pengadonationer av individer eller organisationer till IS-ledningen, utan genom en myriad av privata gåvor som skickas till landsmän som är vänner eller bekanta och som finns på plats och som soldater strider för terrorsekten. En slags sponsring av din favoritterrorist.

Fallet visar i vilka miljöer av segregation och utanförskap som det radikalislamistiska hatet och verksamheten gror. Och att den radikaliserades ursprung spelar roll för hur de sociala banden inom jihadismen byggs upp. Det är inte en slump eller bara en konsekvens av misslyckad integration. Det ligger också i radikalislamismens intresse att upprätthålla den segregation och isolering som drabbar många nyanlända migranter.

Expo nominerad till Guldspaden

Jonathan Leman är tillsammans med David Baas på Expressen nominerad till Guldspaden för granskningen ”SD och extremisterna på valsedlarna”.