Analys

Att välja bort barn i slöja är att osynliggöra muslimer

Publicerad 2019-02-13 09:52

Bilan Osman

Utfallet mot bilder med idrottande barn i slöja bygger inte bara på fördomar. De tyder på något värre än så – en önskan att osynliggöra svenska muslimer.

Efter att Riksidrottsförbundet publicerat bilder på idrottande barn i slöja har två idrottsledare gått i taket. Det började med att Ulla Gustavsson, Svenska simförbundets ordförande, skrev ett Facebookinlägg. I det länkar hon till bilden på ett barn i slöja som jämte ett annat barn skjuter med luftgevär. Hon påstår i inlägget att Riksidrottsförbundet, genom att publicera bilder på barn i slöja, normaliserar förtryck. 

Hon intervjuas senare av Sportbladet som frågar om hon anser att barn i slöja inte ska få vara med på bild. ”Nej, det ska de faktiskt inte”, svarar hon och fortsätter:

”Allt ska inte visas. Vill de visa flickor med invandrarbakgrund kan det göras utan att de har slöja på sig. Nu visar RF att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck: könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld. Det upprör mig. Barn måste få vara barn.”

Hon säger också att bilden ger andra associationer eftersom att barnet har vapen i hand. På frågan om vad hon menar, hänvisar hon till Lars Liljegren. Han har tidigare haft förtroendeuppdrag i bland annat Riksidrottsstyrelsen och Stockholms idrottsförbund.

”Om man glömde bort den ljusa lintotten i bakgrunden, han som ser ut som jag gjorde som liten, kan man tro att det är en rekryteringsannons för en militant organisation”, säger han i intervjun.

Urspårad debatt om slöjan

Det är uttalanden som säger en hel del om vår samtid. De senare årens urspårade debatt om slöja har skapat ett offentligt samtal där dessa typer av föreställningar kan leva fritt.

Det är trots allt inte första gången någon gör ett likhetstecken mellan slöja och förtryck. 2017 gick Liberalernas partiledare Jan Björklund ut och likställde slöjan med ”kvinnoförtryckande seder”. Eller Sara Mohammad, ordförande för Glöm Aldrig Pela och Fadime, som länge varit tongivande i frågan. Hon har vid åtskilliga tillfällen antytt att slöjan göder hedersvåld och därmed bör förbjudas på barn.

Jag tror inte längre att det handlar om en kunskapslucka. Vi bör ha kommit så pass långt i arbetet mot våld i hederns namn att vi numer vet om att den gemensamma nämnaren för dom som faller offer inte är slöja. Eller ens religion.

Istället tror jag det handlar om någonting annat, betydligt mer upprörande: social exkludering av svenska muslimer. Där viktiga frågor om kvinnor och barns rättigheter används som verktyg för att exkludera.

Lars Liljegrens uttalande är talande i sammanhanget. Hans rasistiska misstänkliggörande som för tankarna från idrottande barn i slöja till brutala radikalislamistiska grupperingar visar en hänsynslös utveckling, där även barn blir misstänkliggjorda.

En ”symbolisk utplåning”

Problemet med rasistiska uttalanden är att de sällan stannar vid Facebookinlägg. Frågan som kvarstår är: vad blir de långtgående konsekvenserna för barn runtom i landet som bär slöja? Hur kommer deras relation till svenskt idrottsliv se ut efter detta?

I Sportbladets artikel står det att Ulla Gustavsson skiljer mellan frågan om barn med slöja ska få idrotta, och om de ska förekomma på bilder. Det är det sistnämnda hon ifrågasätter.

Men att aktivt välja bort att de ska få synas på bild är att osynliggöra deras existens. Vad en anser om slöja på barn spelar ingen större roll i sammanhanget. Barn i slöjor finns, i idrottsföreningar, skolor och på lekplatser runtom i landet.

Att vägra porträttera den verkligheten är, för att använda mig av medieforskaren George Gerbners ord, en symbolisk utplåning. 

Ämnen

Jobba på Expo

I höst drar vi igång nya projektet Faktaalternativet, då vi under ett år ska medverka till att debatten om rasism ska bygga mer på fakta och mindre på känslor. Till detta söker vi en projektledare/redaktör. Sök jobbet innan 9 augusti!