Haris Grabovac: Ställ IS-byråkraterna inför rätta

Slaget är över. Men kriget är långt ifrån vunnet. Islamiska statens kalifat i Syrien är besegrat. Nu påbörjas en process för att ställa IS-anhängarna inför rätta. Samtalet handlar nu av förståeliga skäl huvudsakligen om jihadisterna, bödlarna. Men vi måste lyfta blicken för att verkligen förstå IS, och de strukturer som gjorde övergreppen och den etniska rensningen möjlig.

År 2015 nådde Islamiska statens territoriella spridning sin kulmen. Man kontrollerade då en landyta på över 200 000 kvadratkilometer, ungefär lika stort som Storbritannien, och en befolkning på flera miljoner människor.

IS har planerat, organiserat och genomfört systematiska förföljelser av meningsmotståndare och minoriteter genom bland annat massavrättningar, segregation, diskriminering, slaveri, sexuella övergrepp, tortyr och mord. Till det behövs mer än bara soldater, det krävs också en byråkrati.

IS offentliga avrättningar, massavrättningar krävde logistik, transport, städning, administrering. IS behövde inte bara betala lön till sina krigare, de behövde också ersätta läkare, poliser, chaufförer och många fler. De ockuperade områdena behövde el, sjukvård och ett trafiksystem. Ingenting av detta kunde skötas av stridslystna jihadister. Det krävdes tjänstemän som höll skräckväldet rullande från sina skrivbord.

För att reglera pengaflödet till IS – som går genom en myriad av mellanhänder, organisationer och privatpersoner –krävdes dessutom kurirer och skickliga smugglare.  

De besegrade IS-soldaterna försöker nu förminska sin roll genom att hävda att de “bara” kört ambulans eller varit kockar. De försöker smita undan sitt ansvar, men deras ursäkter blir en påminnelse om att det finns flera roller att spela när förtrycket breder ut sig. För även de som faktiskt körde ambulans eller lagade maten var med och bidrog till IS skräckvälde.

För att förstå hur Islamiska statens barbariska statsbygge kunde uppstå måste vi också undersöka de drivkrafter och mekanismer som drog in vanligt folk i projektet. Personer som inte nödvändigtvis var radikalislamister men som ändå valde att ingå i de strukturer som möjliggjorde mördandet och diskrimineringen.

För vissa kanske det handlade om en möjlighet till karriär och pengar. För andra om hat, religion och ideologi. En del kanske kände att de inte hade något val. En tanke är att det kan finnas likheter med hur den tyska befolkningen reagerade på det nazistiska styret. 

De kommande rättegångarna mot IS-anhängarna kommer vara viktiga för att få en så heltäckande bild av Islamiska statens brott som möjligt. Därför är det viktigt att förövarna ställs inför ett starkt och stabilt rättsväsende. Först då kan vi få svaren som rustar oss inför nästa försök från radikalislamisterna att bygga upp en förtryckarstat.