Nej, svenskar riskerar inte att bli i minoritet

Publicerad 2019-06-19 09:16

Svenska flaggan
Mytkollen

Vad säger egentligen demografin om läget i Sverige? Riskerar svenskar att bli i minoritet? Genom Mytkollen tittar vi närmare på den uppskruvade demografidebatten.

”Invandringen hotar svenskarna. För varje år blir svenskarna allt färre och invandrarna allt fler. Om fyra generationer finns inget svenskarnas Sverige.”

Detta utropade den högerextrema organisationen Bevara Sverige svenskt i sina flygblad på 1980-talet – trots att nettoinvandringen till Sverige vid tillfället hade minskat flera år i rad. Flygbladen förklarade vilken framtid BSS såg framför sig:

”Invandrarna och deras ättlingar har totalt ockuperat Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket är då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.”

Fyrtio år senare inleder fascisten Brenton Tarrant sitt manifest med orden ”It’s the birthrates. It’s the birthrates. It’s the birthrates.”

Manifestet publicerar han på internet innan han i mars 2019 mördar 51 muslimer i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland.

Terroristens besatthet vid födelsetal är, och har länge varit, typisk för den moderna extremhögern. Påståenden om att ”Svenskarna kommer att bli en minoritet i sitt eget land” inom en snar framtid ekar genom den nationalistiska miljön, från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och SD:s Richard Jomshof, till högerdebattörer som ekonomen Tino Sanandaji.

Men säger demografin verkligen det de påstår att den gör?

Enligt SCB består cirka 19 procent av Sveriges befolkning av människor födda utomlands (2018). Om man dessutom räknar in sverigefödda personer med två utrikes födda föräldrar får man SCB-kategorin ”personer med utländsk bakgrund”. Sammantaget utgör dessa 25 procent av befolkningen.

Varifrån flyttar folk till Sverige?

Många invandrar till Sverige från Norden och Europa.

Endast cirka 5 procent av Sveriges befolkning är födda i länder utanför Europa med medelhög utvecklingsnivå såsom Syrien och Irak.

Endast cirka 2 procent är födda i länder utanför Europa med låg utvecklingsnivå såsom Afghanistan, Eritrea och Somalia.

(SCB, 2017).

SCB gör också prognoser eller ”framskrivningar” över Sveriges framtida befolkning. Att göra prognoser för migration är vanskligt, eftersom både in- och utvandring kraftigt kan påverkas av oförutsägbara händelser i världen. Därför bygger SCB också in en viss slumpfaktor i sina framskrivningar.

I sin senaste stora rapport beräknar myndigheten att Sveriges befolkning under perioden fram till år 2070 (så långt som det finns prognos för i dagsläget) kommer att bestå av som mest 26 procent utrikes födda, en andel som väntas minska mot slutet av perioden. Kategorin ”utländsk bakgrund” görs inga prognoser för av SCB.

I den högerextrema propagandan försöker man trots dessa begränsade siffror bygga sin idé om ett ”befolkningsutbyte” på föreställningen om att vissa invandrargrupper, typiskt sett ”muslimer” eller personer från Afrika eller Mellanöstern föder väldigt många barn. Med en sådan föreställning, tillsammans med en rasistisk förståelse för vilka som har rätt att befolka Sverige, blir även ett mindre antal personer ett problem för den framtida etniska sammansättningen. Eller som Jimmie Åkesson 2009 uttryckte sig i en debattartikel på Aftonbladet angående muslimska barn som föds i Europa: ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.

Men lutar vi oss mot demografin ser vi att födelsetalen inom Sverige inte skiljer sig nämnvärt åt mellan befolkningsgrupper.

Det slående är snarare att födelsetalen är så lika mellan migranter och infödda, säger Gunnar Andersson, professor i demografi vid Stockholms universitet och föreståndare för dess demografiska avdelning, SUDA.

Han har forskat på bland annat migranters barnafödande och konstaterar att alla migranter, så väl inom som mellan länder, oavsett ursprungsland och kultur, tenderar att ha ett högre barnafödande än den genomsnittliga befolkningen just i samband med att man flyttar till en ny plats. Men endast fyra till fem år efter att en kvinna flyttat så får hon snarlika födelsetal som den infödda befolkningen. Dessutom har barn till invandrade, den så kallade ”andra generationens invandrare”, i genomsnitt lägre födelsetal än befolkningen med ”svensk bakgrund”.

När fakta motsäger rasisternas påståenden förtydligar de ibland med att det de egentligen oroar sig för är den minskade andelen ”etniska svenskar” i Sveriges befolkning. Både pro-sverigedemokratiska Samhällsnytt och nazistgruppen NMR:s hemsida uppmärksammade under sommaren 2018 en rapport från den nederländska stiftelsen Gefira, som själva säger sig stå opåverkade av ”politisk korrekthet”. Rubriken på rapporten är Sverige kommer fortsätta vara Sverige, men bara till namnet och organisationen menar att de kan visa hur Sverige håller på att ”ombefolkas”. De säger sig ha gjort sina egna beräkningar, baserade bland annat på SCB:s officiella statistik.

Men Gefira skriver också uttryckligen att vad de räknat på är antalet ”infödda vita svenskar”, en godtyckligt definierad kategori som bygger på den felaktiga idén att det finns människoraser, inklusive en vit ras.

I själva verket finns inga siffror på ”infödda vita svenskar”. Gefira uppfinner alltså en egen, oklart definierad underkategori av Sveriges befolkning, och försöker sedan räkna på denna grupp som om den vore isolerad från resten av folket. I likhet med andra rasideologer antyder också Gefira att ättlingar till invandrare aldrig kan betraktas som svenskar, även om de bott i landet i flera generationer. Det är endast med sådana rasistiska utgångspunkter som Gefiras kalkyler går ihop.

Utifrån en sådan definition är inte ens Sveriges kronprinsessa etnisk svensk, påpekar Lena Lundgren på SCB, som är ansvarig för den senaste befolkningsframskrivningen.

Hon berättar att folk ibland hör av sig till SCB med missuppfattningar kring migration. Vanligt förekommande är den felaktiga föreställningen om att vissa invandrargrupper föder flera gånger så många barn per kvinna jämfört med ”svenska” kvinnor, och frågor om hur lång tid det tar tills ”de tar över”.

– Vi upplyser om vad som stämmer och inte stämmer, vi skickar de siffror som finns. Då brukar folk bli nöjda, eller åtminstone ge sig. Det går trots allt inte att argumentera mot fakta.

På europeisk nivå finns dock ingen riktig motsvarighet till SCB och inte samma tydliga data som för Sverige. Där är utrymmet ännu större för att vilseleda med rasistisk propaganda. I synnerhet hävdas det att ”den muslimska befolkningen” är på väg att ”ta över Europa”.

På den antimuslimska sajten Gatestone Institute förkunnade den franske akademikern Guy Millìere år 2017 att ”en demografisk katastrof äger rum (…) om två–tre årtionden kommer Europa vara styrt av islam.” En annan rubrik på samma sajt, samma år, frågar sig om Europa har en ”muslimsk majoritet om trettio år?”.

Tankesmedjan Pew Research har genomfört den enda större studien av hur befolkningen kan tänkas utveckla sig i Europa under vårt århundrades första hälft, i termer av just andelen muslimer.

Studien har flera metodologiska tveksamheter, som kommer sig av svårigheten i att i en hel världsdel försöka räkna på alla ”muslimer”. Religiös identitet är en mångtydig kategori, eftersom muslimer precis som ”kristna” eller ”ateister” inte är en enhetlig grupp utan interna och individuella skillnader. I många länder, såsom Tyskland och Frankrike, förs heller ingen statistik på religiös tillhörighet. Pew försöker också med bristfälligt underlag förhålla sig till migration i hela Europa, byten av religiös tillhörighet, demografiska trender och så vidare.

Sammantaget måste rapportens slutsatser tas med en grov nypa salt, och det finns anledning att tro att antalet muslimer som väntas leva i Europa i framtiden överdrivs. Men även om vi antar att Pews siffror är korrekta så visar de att påståenden likt Gatestones ovan är fel. År 2016 uppskattade Pew att knappt 5 procent av Europas befolkning var muslimer. Enligt deras projektion för den demografiska utvecklingen fram till år 2050, kan denna andel ha ökat till någonstans mellan 7,4 till 14 procent – mest troligt skulle siffran ligga kring 11 procent – mot mitten av århundradet.

Men det är inte bara de som argumenterar för att ”svenskarna blir i minoritet i Sverige” som missuppfattat de faktiska demografiska förhållandena. Missuppfattningar är vanliga även bland den bredare allmänheten. En internationell årlig undersökning av opinionsinstitutet Ipsos visar hur de flesta svarar fel på frågor om hur befolkningen i det egna landet ser ut.

”Andelen muslimer i Sverige har i dagsläget uppskattats till cirka 8 procent av befolkningen – men i genomsnitt svarar folk att de tror att det är 28 procent.”

Trots att andelen utrikes födda i Sverige är knappt 19 procent tror den genomsnittliga personen att andelen är 30 procent. Andelen muslimer i Sverige har i dagsläget uppskattats till cirka 8 procent av befolkningen – men i genomsnitt svarar folk att de tror att det är 28 procent. När det kommer till frågan om muslimer är Sverige ett av de länder där den genomsnittliga missbedömningen är som störst.

På en identitär konferens i Stockholm 2015 sa den nyfascistiske ideologen Guillaume Faye att ”demografi är den enda sanna vetenskapen”. Han menade att frågor om vem som föds, var och när, är avgörande, något som speglar identitärers rasideologiska övertygelser.

Demografisk retorik ger argumentationen en aire av fakta, oavsett hur verkligheten ser ut. Därför har den, liksom Faye påpekade, blivit ett viktigt verktyg för att sprida och värva anhängare till en uppenbart rasistisk världsåskådning.

Professor Gunnar Andersson delar Fayes entusiasm för demografi, men av det motsatta skälet. Han menar att demografi, när den används på ett vetenskapligt sätt, blir en användbar resurs för att visa på fakta och motbevisa myter. Inte minst i ett land som Sverige där det finns så pass omfattande statistik.

Inget ska sopas under mattan. Tvärtom, ju bättre genomlysning och ju bättre data, desto mer kan man se hur det verkligen förhåller sig.

Köp en jättedyr julklapp

Antirasism är ingen vidare bra affärsidé. Vi har i alla fall inte blivit rika på det under de 25 år vi hållt på. Men det är såklart inte därför vi gör det vi gör, utan för att skydda demokratin. Därför har vi tagit fram det här pangerbjudandet lagom till jul: köp en jättedyr prenumeration.