Nordisk ungdom lägger ned - här är historien om organisationen

Mohammed! Abdullah! Go away! Mohammed! Abdullah! Go away!” Slagorden ekade mellan husväggarna i Gamla stan i Stockholm. Det var den 8 augusti 2017. En grupp företrädesvis yngre män gick målmedvetet mot Mynttorget, där ensamkommande afghanska ungdomar sedan ett par dagar sittstrejkat i protest mot Migrationsverkets utvisningar. Väl framme vid torget slängde någon ur sällskapet en bengal mot de sittstrejkande ungdomarna. Panik utbröt, medan de aggressiva männen skrek ”Internera! Deportera!”. De fåtal poliser som var på plats lyckades hålla männen på avstånd från sittstrejken.

Bakom attacken stod 17 aktivister från Nordisk ungdom. De 15 som Expo identifierade var mellan 16 och 46 år, medelåldern var 26 år. Aktionen var typisk för hur organisationen arbetade, ett fåtal aktivister som med enkla medel, ofta med hotfulla undertoner, lyckades skapa uppmärksamhet. 

Officiellt grundades Nordisk Ungdom 2010. Men historien började några år tidigare inom Nationaldemokraterna. ND var ett utbrytarparti från Sverigedemokraterna som var aktivt mellan 2001 och 2014. Partiet hade även ett ungdomsförbund, Nationaldemokratisk ungdom, knutet till sig. Och det var där fröet till Nordisk ungdom såddes.

I juni 2008 skickade den tidigare ordföranden i ungdomsförbundet, Patrik Forsén, ett mejl till partiledaren Marc Abramsson där han säger att han avslutar sitt engagemang i partiet, som han anser vara toppstyrt. Samtidigt indikerar han att han inte står ensam. Patrik Forsén skriver:

”Självklart kommer de människor som jag arbetat närmast de senaste åren inte att fortsätta kämpa i ND, men det är deras eget val. Det enda jag har gjort är att fråga ett litet antal personer om de kommer med oss andra eller stanna kvar. De är sådana personer som stått mig nära.”

Sedan går det nästan ett år. Den 22 maj 2009 registreras en domän i Nordisk ungdoms namn. Bakom registreringen står en annan före detta nationaldemokrat, Fredrik Hagberg. Han, tillsammans med Patrik Forsén, var ända fram till nedläggningen stommen i Nordisk ungdom.

Organisationen tar form

Den nya organisationen lanserades i början av 2010 på ett möte i Göteborg. Ett 30-tal personer ska ha närvarat vid tillfället, varav några internationella gäster. Organisationen uppgav att den såg sig som en del av ”den nationella rörelsen”, vilket är extremhögerns sätt att beskriva sig själva. Deras ideologi vilade på en etnopluralistisk grund, det vill säga att de motsatte sig sammanblandning mellan ”raser” eller etniska grupper och förespråkade strikt åtskillnad.

På mötet meddelades att Nordisk ungdom ska ”föra en hård och kompromisslös kamp mot ”sionismen” och det huvudsakliga målet sades vara att radikalisera Sveriges ungdomar och göra nationalism till något självklart.

Nordisk ungdom lockade aldrig några större skaror, men aktivisterna hade förmågan att skapa uppståndelse och vinna uppmärksamhet för sin organisation genom utomparlamentariska aktioner. Den parlamentariska strategin var länge att uppmana till att rösta på Sverigedemokraterna. Det ansågs vara det enda rimliga alternativet, en slutsats som delvis grundade sig i Nationaldemokraternas misslyckade försök att utmana Sverigedemokraterna om att vinna de ”sverigevänliga” rösterna.

Kontroversiella inom miljön

Redan från start rörde Nordisk ungdom upp känslorna inom den högerextrema miljön och mottagandet blev blandat. Tillvägagångssättet var det metapolitiska – alltså att försöka förändra människors sätt att tänka kring politik, och vad som är politiskt möjligt, genom att utmana fördomar.

På lanseringsmötet presenterades därför en ”nationell reggaelåt”. Nordisk ungdom förstod själva att det var kontroversiellt inom miljön och många blev också påfallande irriterade över tilltaget. 

Ett ställningstagande som tidigt påverkade hur Nordisk ungdom uppfattades inom den högerextrema miljön var deras syn på vänstern som potentiell bundsförvant i kampen mot den ”globala kapitalismen”. Även gruppens relationen till radikala islamister var kontroversiell. Bland annat deltog aktivister som senare kom att ingå i Nordisk ungdom på den islamistiska al-Qudskommiténs demonstration ”mot den sionistiska ockupationen av Palestina” i Stockholm i september 2009. 

När Patrik Forsén, efter detta får frågan om organisationens syn på islam i en intervju på en högerextrem sajt, svarar han att man inte ska stirra sig blind på islam, eftersom invandringen är ett etniskt problem snarare än religiöst. Debatten om islam gynnar främst ”sionisterna”:

”Islamdebatten är inte ny men den fick sitt stora genombrott efter 11 september. Det är en debatt som är initierad av sionister och inte av oroliga svenskar”, sade Forsén.

Synen på islam illustrerar väl hur pragmatiska och ambivalenta Nordisk ungdom varit. Samma år som Patrik Forsén gjorde uttalandet ovan deltog organisationen i protester mot moskébyggen. Och efter terrordådet den 7 april 2017 i Stockholm var tongångarna helt annorlunda. På sin hemsida gjorde Nordisk ungdom följande uttalande:

”Lösningen på problemet är att återupprätta de europeiska nationalstaterna och internera och repatriera alla som inte hör hemma på vår kontinent. Endast genom att helt förvisa muslimer och islamister från vår kontinent kan vi vara säkra på att liknande dåd inte kommer att ske igen.”

Konservativ inriktning

I slutet av 2013  ”nylanserade” organisationen sig själv på en konferens. De tidigare vänsternationalistiska dragen lade organisationen bakom sig till förmån för en mer konservativ inriktning. I den idégrund som Nordisk ungdom de senare åren följde var det familjen, traditionerna och bevarandet av normer som lyftes fram som centrala byggstenar i samhället.

När Nordisk ungdoms aktivister vid upprepade tillfällen har attackerat Pridetåg så är det utifrån den här konservativa familjesynen de motiverat sina aktioner.

Den etnopluralistiska synen levde samtidigt vidare, även om inte begreppet längre användes. Sverige som stat var för Nordisk ungdom underordnat ett mytologiskt skandinaviskt perspektiv. Danskar, norrmän och svenskar framhölls som ättlingar av samma folk, med gemensamt språk, kultur och etnicitet. Det poängterades att det inte hade med medborgarskap att göra utan ”om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet”.

Trots detta går en förklaring till det ideologiska språnget att hitta utanför skandinavien. Ett par år innan sin ”nylansering” har Nordisk ungdom knutit kontakter i Polen. Sedan 2011 har nämligen en delegation av aktivister årligen åkt till Warszawa för att delta i den marsch som anordnas på landets självständighetsdag den 11 november. Den så kallade Självständighetsmarschen är den största högerextrema demonstrationen i Europa och Fredrik Hagberg talade vid  marschen 2017. Den grupp som Nordisk ungdom kommit att knyta tätast band till är ungdomsförbundet Allpolsk ungdom – som de betraktat som sin systerorganisation.

Nordisk ungdom har även medverkat i diverse sammanhang i andra länder som Italien, Lettland, Tyskland och Ungern. Mest omskrivet har dock Nordisk ungdoms resor till Ukraina varit. Organisationen stödjer de ukrainska nationalisterna och har varit på plats i landet vid tre tillfällen mellan 2014 och 2017, där Fredrik Hagberg hållit tal och deltagit på konferenser.

Den konservativa utvecklingen förstärktes ytterligare när Patrik Forsén 2015 startade den katolska ideella föreningen Dackeinstitutet, som lånat sitt namn av Nils Dacke, ledaren av bondeupproret mot Gustav Vasa på 1500-talet. Det som tilltalar institutet är att Nils Dacke ville att allt skulle förbli som det alltid varit, vilket bland annat innebar ett katolskt Sverige.

En som förekommit som föreläsare inom institutet är Håkan Lindström, den ende svensk som prästvigts in i det ultrakonservativa och kontroversiella katolska brödraskapet Society of S:t Pius X, SSPX.

Samma år som Dackeinstitutet grundas meddelar Patrik Forsén att han lämnar Nordisk ungdom och ger ledarrollen till Fredrik Hagberg. Men någon skilsmässa var det inte. Dels var Dackeinstitutet tätt sammanlänkat med Nordisk ungdom, och dels fortsatte samarbetet dem mellan. Ett år efter avhoppet utsågs Patrik Forsén till hedersordförande i Nordisk ungdom.

Bildar förbund och lägger ned

I takt med att kärnaktivisterna blev allt äldre, blev det också svårare att med trovärdighet framställa sig som en ungdomsorganisation; Patrik Forsén och Fredrik Hagberg har idag båda med marginal passerat 30-årsstrecket.

Den 14 februari 2018 meddelades att Nordisk ungdom ”ska fungera som ungdomsorganisation knuten till” en nybildad organisation, Skandinaviska förbundet. Även Dackeinstitutet hamnade under förbundets paraply, liksom webbutiken Nordic Wear och ”hjälporganisationen” Blå Korset.

Under hösten och vintern 2018 anordnades flera demonstrationer mot FN:s globala migrationsramverk. En grupp som förekom som arrangör var Mynttorgsaktivisterna, som i sin tur var knutna till Nordisk ungdom och Skandinaviska förbundet. Nordisk ungdom och dess aktivister figurerade även runt andra så kallade Gula västarna-protester.

De organisatoriska förändringarna till trots, den 2 augusti 2019 meddelade Patrik Forsén och Fredrik Hagberg att all verksamhet upphör. I beskedet angavs som anledning är att organisationen motarbetas från såväl myndigheter, rättsväsendet som politiska motståndare.

”Sverige av idag är varken en fungerande demokrati eller rättsstat. Den opposition som riktas mot regimen bekämpas med alla till buds stående medel.” skriver de båda ledarna.

Utifrån såg Nordisk ungdom ut att inte ha genomgått så stora förändringar genom åren. Den utomparlamentariska aktivismen, de spektakulära aktionerna och strävan efter att uppröra och få uppmärksamhet var hela tiden de centrala biståndsdelarna i verksamheten. Men de interna förändringarna har varit påtagliga. De två ledarfigurers ideologiska vandring hade under de tio åren gruppen var aktiv direkt inverkan på organisationens riktning.

Texten är delvis baserad på en tidgare publicerad artikel i Expo #4-2017