Daniel Poohl: Vi har fått enfrågedebatt

Stödet för Sverigedemokraterna har skjutit i höjden igen. Enligt en rad opinionsmätningar är partiet på god väg att bli största partiet bland väljarna. Vi är mitt i en historisk förändring av det politiska landskapet. Tyckare och tänkare lägger pannan i veck, men ingen verkar se det uppenbara.

I takt med det ökade stödet för Sverigedemokraterna har allt fler partier anpassat sitt budskap efter SD-väljarnas preferenser. Det kan knappast ha undgått någon att framför allt Kristdemokraterna och Moderaterna, och delvis också Socialdemokraterna flirtar med en opinion som vill hålla flyktingar borta och minoriteter på mattan.

Argumentet har varit att SD har stått ensamma i sitt hörn och ropat på hårdare tag, svenska värderingar och minskad invandring. Om man bara ger SD konkurrens kommer väljarna tillbaka. Ledarskribenter både till höger och vänster, och falanger inom partierna, har vädjat till de politiska ledarna att lyssna på väljarnas oro.

Och det har fått effekt. Under de senaste åren har migrationspolitiken blivit strängare. Antalet asylsökande var förra året det lägsta sedan 2005. Tonen mot Sveriges muslimer har skärpts. Tiggeriförbud, språkkrav, slöjförbud. Snart varenda krav som kan tänkas tillfredsställa väljarens revanschlusta mot ”politiskt korrekthet” har dammats av.

Och nu står vi här. Det som var tänkt att kyla av stödet för SD var i själva verket bensin på brasan.

Alla partier behöver kunna bekänna färg i de frågor som väljarna bryr sig mest om. Problemet idag är inte att debatten handlar om ämnen som SD är profilerade i. 

Det är hur svaren på problemen ser ut som är problemet. 

I slutet av september släppte Novus en undersökning som visade att förtroendet för SD ökat inom nästan alla politikområden. Partiet kom på tredje plats när det gäller såväl äldreomsorg, sjukvård och jobb, bara för att ta några exempel.

Novus vd Torbjörn Sjöström drog slutsatsen att SD nu inte längre är ett enfrågeparti. Men frågan är om det inte är tvärtom. SD har inte breddat sig. Deras väljare har bara köpt deras förklaring om att så gott som alla samhällsproblem går att härleda till invandringen.

SD är ett enfrågeparti som alltid satt invandringen och minoritetssvenskar i centrum för samhällets problem. I jakten på att nå deras väljare har allt fler tyckare och politiker anammat samma synsätt. Vi har fått en enfrågedebatt.

Samhällsproblem som skulle kunna förklaras och lösas genom en rad olika perspektiv och åtgärder blir istället en fråga om invandring och integration med påföljande lösryckta krav på hårda tag. 

Så ser den nya logiken ut. Det har blivit viktigare att visa att man håller med om att invandringen och integrationen misslyckats än att faktiskt lösa problem. Inte konstigt att det går bra för SD.