Så bemöter du rasism

Publicerad 2020-03-06 11:40

Vad säger forskningen?

Genom att bemöta rasism och andra fördomar gör du skillnad. Dels blir den som konfronteras mindre benägen att uttrycka sig fördomsfullt framöver, dels stärker du normen om jämlikhet.

FAKTALABBET. Har du någon gång suttit i ett samtal och plötsligt reagerat på det där fördomsfulla som just sas, eller som kanske antyddes, bara för att notera hur du själv öppnar och stänger munnen, likt en fisk på torra land, utan att få så mycket som ett ord över läpparna?

Trots alla dina goda föresatser om att säga ifrån glider tillfället dig ur händerna innan du funnit dig tillräckligt för att ge svar på tal. 

Om du känner igen dig i detta är du långt ifrån ensam. Forskning visar att vi tenderar att överskatta vår förmåga att stå upp mot fördomar till vardags. 

Ibland handlar vår oförmåga om att vi är osäkra på hur vi ska tolka det som sas. Var det rasistiskt? Eller inte? Ibland handlar det om att vi inte vet vad vi ska säga, vi är helt enkelt dåligt förberedda på hur vi ska bemöta rasism när vi stöter på den. Och ibland handlar det om en rädsla för att stöta sig med den som just uttalat sig fördomsfullt. 

Träning ger färdighet

Men det går att träna upp sin förmåga att bemöta rasism och andra fördomar som dyker upp i samvaron med andra. Och det finns sätt att formulera sig på som gör det mindre sannolikt att relationen tar stryk. Det menar de amerikanska forskarna Margo J. Monteith och Mason D. Burns samt studenten Laura L. Hildebrand. I Navigating successful confrontations: What should I say and how should I say it? går de igenom forskning på området. 

En handfull laboratorieexperiment har visat att människor blir mindre benägna att uttrycka fördomar efter att ha blivit konfronterade med sin rasism eller sexism, som är de fördomar som främst har studerats. 

Forskare antar att det framförallt finns två skäl till detta. För det första får den som uttalat sig nedsättande själv syn på sina fördomar och anledning att reflektera, vilket man i experiment har sett leder till större medvetenhet och minskad benägenhet att upprepa beteendet på sikt. 

För det andra stärker ett ifrågasättande normer om jämlikhet och rättvisa. Och dessa normer har överlag stor inverkan på hur vi agerar och uttrycker oss – även på individer som själva ger uttryck för stor fördomsfullhet. 

Den som säger ifrån gör skillnad på sikt

Margo Monteith är professor vid Purdue universitet i Indiana. När hon föreläser brukar hon vara noga med att lyfta fram forskningen som visar att människor gör skillnad när de bemöter fördomar. 

– Folk tänker ofta att ”det spelar ingen roll vad jag säger”. Då betonar vi att du kanske inte ser något resultat i stunden, ingen kommer att säga till dig att ”jag ber om ursäkt, jag ska ändra mig”, men forskning visar att konfrontation har effekt.

Den som säger ifrån kanske möts med en irriterad min och lämnar samtalet med känslan av att inget blev bättre. Men att den som blivit ifrågasatt behöver få tid att smälta och bearbeta är egentligen inte konstigt, utan snarast att förvänta. 

En annan sak Margo Monteith brukar lyfta är att det spelar roll vem som utmanar fördomar. Människor som inte ingår i den grupp som fördomarna riktas mot, och som Monteith kallar allierade, får större gehör än andra. En man som står upp mot sexism avfärdas inte som gnällig eller överkänslig, eftersom han inte ses som part i målet. Han straffas inte på samma sätt socialt, enligt forskning. Samma gäller för vita som konfronterar rasism. 

– Det här är förvånande tycker många. Ofta tänker de att ”det är inte min roll att säga något”. Men faktum är att det är de allierades roll och de kan vara väldigt effektiva.

Strategier du kan ta till

Det finns flera enkla strategier att ta till i stunden när det gäller. En är att be personen upprepa vad hen just sagt. 

– Vänta…vad sa du?… säger Margo Monteith med en röst som försöker begripa, en långsam och stillsam undran, utan attack. 

När personen ska formulera sig på nytt kanske hen själv får syn på vad som sagts och omprövar det. Om inte har du öppnat för en dialog där det går att resonera tillsammans. 

För ”konfrontation” ska inte förstås som konflikt, utan snarare är målet att öppna för samtal och reflektion, anser Monteith.

Ett annat sätt att bemöta ett fördomsfullt påstående är att vända det till en fråga: ”Kallade du just henne för…?” 

”Många gånger blir människors första reaktion att säga ”jag är inte rasist!”. Eller ”jag är inte sexist!”. Den sortens reaktion visar hur nära det egna självet en konfrontation om fördomar kan komma.”

Margo Monteith

Generellt är det bättre att fokusera på det som sagts snarare än på personen. ”Ett sådant påstående är rasistiskt tycker jag” är alltså att föredra framför ”du är rasist”. 

De allra flesta av oss vill tro att vi är rättvisa och att vi behandlar andra väl, för det får vi lära oss från barnsben att goda medborgare gör. Rättvisa och jämlikhet är ledord och del av hur samhällen karaktäriserar sig själva i dag, sammanfattar Monteith. 

– Till och med människor som ger uttryck för stor fördomsfullhet påstår att de står för jämlikhet! konstaterar hon med ett skratt.

Det här bidrar till att förklara varför människor blir upprörda när de konfronteras med sina fördomar – det uppfattas som ett ifrågasättande som skär rakt in i den egna självbilden.

– Många gånger blir människors första reaktion att säga ”jag är inte rasist!”. Eller ”jag är inte sexist!”. Den sortens reaktion visar hur nära det egna självet en konfrontation om fördomar kan komma. 

LÄS ÄVEN: Minskar rasismen av mänskliga möten?

Bekräfta personen, ifrågasätt påståendet

Allra känsligast blir det för den som uppfattar att den aldrig någonsin är fördomsfull. Ett sätt som kan göra det lättare att nå fram till en sådan person är att bekräfta hens goda sidor, utan att för den skull göra avkall på tydligheten. Något i stil med ”jag vet att du är en schysst person, men det du säger nu är fördomsfullt”. 

Bäst genomslag får den som lyckas presentera ett argument eller jämförelse som stärker uppfattningen att det som sagts faktiskt var fördomsfullt. ”Så där resonerar du nu när det gäller en kvinnlig forskares befordran, men så låter det aldrig när vi diskuterar manliga forskares befordran”.

Oavsett om personen som blir konfronterad blir upprörd eller inte, visar forskning att handlingen får effekt i termer av minskade fördomar på sikt. 

För den som tar mod till sig och höjer rösten beror utfallet både på vad som sägs och hur det sägs. Forskning visar att relationer ofta tar stryk, särskilt om konfrontationen riktas mot den andres person eller uppfattas som fientlig eller aggressiv i tonen. Den avsky eller irritation som ett rasistiskt uttalande kan väcka, kan det med andra ord vara bra att försöka tygla – om du månar om relationen. 

Forskare har också noterat att den som är del av gruppen som fördomarna riktas mot, inte sällan avfärdas som gnälliga och överkänsliga. Eller så blir de utmålade som inkompetenta, eftersom de anses komma dragandes med något som inte har täckning. Här gäller det alltså att ha på fötterna, gärna konkreta exempel eller bevis, så att det blir svårare för andra att avfärda en. Även en smidig konfrontation leder till att andra tycker mindre om en. 

– Låt oss säga att din chef har sagt något fördomsfullt till dig. Då kommer det alltid vara av största vikt att du skyddar dig själv. 

Utvärdera hur du gör det bäst och vad det innebär för dig i situationen du befinner dig i, råder Monteith. 

Var en allierad!

Att trycket är större på dem som ingår i grupper som fördomar riktas mot är bra att känna till. För alla. En kunskap som förhoppningsvis kan mobilisera fler. 

– Det är därför allierade är så viktiga.

Forskningen om konfrontationers betydelse utgår från antagandet om att vi härbärgerar fördomar vi inte är medvetna om och som orsakar diskriminering och lidande. Konfrontation ses i sammanhanget som en möjlig lösning, ett sätt att komma till rätta med vardagsrasismen genom att öka medvetenheten och stärka normer.

En person som är del av en extremistisk miljö är alltså inte i första hand den som forskarna haft i åtanke. Däremot är även dessa personer del av olika sociala sammanhang där de påverkas av gällande normer.

I USA har president Donald Trumps agerande och uttalanden gjort att högerextremister känner sig friare att engagera sig i aktiviteter och uttrycka sina åsikter offentligt, sammanfattar Monteith.

– När normer förändras, följer människor med. 

Studier på Twitter

En begränsning med forskningen om konfrontationers betydelse är att det inte gjorts särskilt många studier än. En annan begränsning är metoden som använts. De studier Monteith och hennes kollegor hänvisar till är laboratorieexperiment, vilket är vanligt inom psykologin. Forskarna bjuder in deltagare och låter dem genomföra tester, som sedan följs upp med nya tester en tid senare. Kritiken handlar om i vilken utsträckning resultaten gäller ute i verkligheten, samt att experimenten främst utförs på studenter.

En studie som inte är ett laboratorieexperiment och som visar att konfrontation tycks göra skillnad är Tweetment Effects on the Tweeted: Experimentally Reducing Racist Harassment. Doktoranden Kevin Munger skapade olika twitterkonton eller ”bottar” som var programmerade att säga till vita män som uttryckte sig rasistiskt på Twitter. Vissa bottar föreställde vita män, andra svarta och deras följarantal varierade. ”Hey man, kom ihåg att det finns riktiga människor som blir sårade när du attackerar dem med den sortens språk” sa botten inom 24 timmar från att den rasistiska kommentaren hade fällts. 

Under veckorna som följde, uttryckte sig de som blivit konfronterade mindre rasistiskt i snitt. Störst effekt hade de vita twitterbottarna med många följare. 

Kanske kan fler studier på sikt klargöra i vilken omfattning laboratorieexperimenten är generaliserbara.

LÄS MER OM FORSKNING: Varför blir någon extremist egentligen?

FLER ARTIKLAR FRÅN FAKTALABBET HITTAR DU HÄR.

KÄLLOR:

Margo J. Monteith, Mason D. Burns och Laura L. Hildebrand. Navigating Successful Confrontations: What Should I Say and How Should I Say it?. Confronting Prejudice and Discrimination. Academic Press. 2019, s 225-248.

Kevin Munger. Tweetment Effects on the Tweeted: Experimentally Reducing Racist Harassment. Political Behaviour (39). 2017.


Vill du läsa fler texter som den här? Stöd vårt arbete genom att swisha valfritt belopp till 123 2710 259. Tillsammans utmanar vi rasismen!

Coronakrisen

Hur reagerar extremhögern på coronakrisen? Är pandemin ett hot mot demokratin? Läs alla våra artiklar om coronakrisen här.