Annons

Vem röstar på Sverige­demokraterna?

Publicerad 2020-05-29 07:23

Vad säger forskningen?

Svenskar röstar inte längre utifrån klasstillhörighet utan utifrån sina åsikter. Den utvecklingen tycks ha gynnat Sverigedemokraterna.

I KORTHET:


  • Sverigedemokraterna var länge alltför starkt ihopkopplade med den på 90-talet starka vitmaktrörelsen och organisationen Bevara Sverige Svenskt, för att vara ett alternativ för de flesta väljare. 
  • I takt med att fler övergett klassröstandet, har Sverigedemokraterna lockat fler väljare.

  • De som röstar på SD misstror politiker mer, vill minska invandringen, är mer oroliga för sin säkerhet och mer främlingsfientliga än andra väljare.


     

FAKTALABBET. Under 2000-talet har Sverigedemokraterna gått från att vara en perifer extremgrupp, med 0,4 procent av rösterna i 1998 års riksdagsval, till att få 17,5 procent av rösterna 2018. Det är en väldigt stor förändring av det politiska landskapet i Sverige. 

Sverigedemokraterna är ett parti som tillfört en ny ideologi i riksdagen – nationalismen – och som har brutit den tidigare så starka socioekonomiska höger-vänsterskalan som har dominerat i svensk politik.

Hur blev det så? Och vem är det egentligen som röstar på SD?

Länge landet annorlunda

Sverige var länge ett undantag – här tycktes inget högerradikalt parti få fäste bland väljarna. Ute i resten av världen såg det annorlunda ut. Efter att Nationella Fronten i Frankrike fick 11 procent i Europaparlamentsvalet 1984 fick högerradikala partier valframgångar i land efter land. I början av 2000-talet fanns de representerade i parlamenten i Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Norge, Schweiz och Nederländerna, liksom i Australien, Kanada och Nya Zealand.

En som studerat denna utveckling under lång tid är Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet. 2002 frågade han i en artikel i tidskriften Scandinavian Political Studies varför inget högerradikalt parti hade lyckats få stöd av svenska väljare.

Rydgren lyfter fram flera förklaringar till varför Sverige varit annorlunda.

Sverigedemokraterna sågs som för extrema och de satt som en propp.

Jens Rydgren

SD:s koppling till vitmaktrörelsen avskräckte

Den viktigaste är kanske att det i början av 2000-talet inte fanns något högerradikalt parti som uppfattades som legitimt att rösta på. Sverigedemokraterna var alltför starkt ihopkopplade med den på 90-talet starka vitmaktrörelsen och organisationen Bevara Sverige Svenskt, för att vara ett alternativ för de flesta väljare. 

– Sverigedemokraterna sågs som för extrema och de satt som en propp, säger Jens Rydgren.

Han tillägger att SD inte var ett populistiskt parti vid den tiden. (Han anser att de huvudsakligen inte är det nu heller). 

Vi röstade efter klass

En annan förklaring är att klassröstande var mycket vanligare i Sverige än i många andra länder. Socialdemokratin var stark och det fanns en hög fackanslutning. På nästan alla arbetsplatser fanns ett lokalt fackombud, som var en del av den politiska socialiseringen.

– Jag tror detta spelade en stor roll och det är där vi sett förändringen under de senaste 10 åren. Nu har arbetarklassväljarna börjat röra sig även i Sverige, säger Rydgren.

Henrik Oscarsson, som är professor i statsvetenskap med särskild inriktning mot valforskning vid Göteborgs universitet, har en liknande analys. I boken Svenska väljare (2016), skriver han tillsammans med professor Sören Holmberg att ”de mest väldokumenterade utvecklingstrenderna inom samhällsvetenskapen är att politiska partiers tidigare mycket stabila sociala väljarbaser sakta håller på att urholkas”. 

Sambanden mellan väljares socioekonomiska grupptillhörighet och partival är betydligt svagare i dag än för ett halvsekel sedan. 

Välfärdsmissnöje, flykting- och invandringsmotstånd, EU-skepsis, lågt förtroende för samhällsinstitutioner och samhällseliter har egentligen alltid kännetecknat SD-väljare, det såg vi redan 2006.

Henrik Oscarsson

Åsikter allt viktigare

Nu säger Oscarsson om det starka stödet för Sverigedemokraterna:

– Åsiktsröstningen är ju stark i Sverige, och det förklarar mycket. Välfärdsmissnöje, flykting- och invandringsmotstånd, EU-skepsis, lågt förtroende för samhällsinstitutioner och samhällseliter har egentligen alltid kännetecknat SD-väljare, det såg vi redan 2006. Att män har större benägenhet att stödja SD beror till stor del på att kvinnor helt enkelt står längre till vänster, och har grönare och mer toleranta åsikter i frågor som rör migration och mångkultur.

Om man trots detta gör en socioekonomisk analys av SD-väljarna visar SOM-institutet (vid Göteborgs universitet) att SD har starkare stöd bland män än kvinnor och att partiet har sin starkaste förankring i arbetarklassen. SD har också starkare stöd bland personer med låg eller medellåg utbildning, medan stödet bland högutbildade är väsentligt svagare. 

Läs även: Hur demokratier dör

SD har starkast stöd i mindre städer

Genom åren har vissa andra saker varierat. Det handlar om ålder och bostadsortens karaktär. SD hade tidigare ett större stöd bland ungdomar, men i de senare undersökningarna är stödet starkare bland äldre. Tidigare fanns ett större stöd i Malmö men nu är Malmö mer som de andra två storstäderna där stödet för SD är svagare. Generellt har SD starkast stöd i mindre städer, på landsbygden, men inte i glesbygd.

Analysen av de sverigedemokratiska väljarna stämmer ganska bra över hela landet. Förutom ett undantag. Stödet för SD har alltid varit starkare i Skåne än någon annanstans. I Örkelljunga, Bjuv, Perstorp och Sjöbo fick SD 2018 över 40 procent av riksdagsrösterna. I Svenska väljare som är en analys av riksdagsvalet 2014 konstaterade Henrik Oscarsson och Sören Holmberg att ”… skåningarnas tendens att oavsett flyktingåsikt eller politikermisstro stödja Sverigedemokraterna är mer av en gåta”.

- SD uppfattas sedan 2019 som det parti som står längst till höger i partisystemet. Väljarna är mycket överens om denna bild, även SD-väljarna själva, säger Henrik Oscarsson.
- De två senaste valen 2014 och 2018 har numerärt klart fler väljare vunnits från M än från S, och det handlar huvudsakligen om småföretagare och anställda i små företag. Denna ström glöms ofta bort, liksom strömmen från gruppen icke-röstare, där SD vunnit rejält med nya väljare genom åren.

Men det är alltså åsikterna som främst avgör. Alla undersökningar visar att partiets väljare nästan undantagslöst anser att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar (oftast mycket bra). I alla undersökningar väljer SD-väljare svar som är negativa mot invandring, mot flyktingar och mot mångkulturalism. Ingenting har samma förklaringskraft när det gäller sympatier för Sverigedemokraterna, åsikterna om flykting- och invandringspolitiken är helt avgörande.

Misstror demokratin mer

En annan fråga som SD-väljarna är överens om är att de inte anser att den svenska demokratin fungerar särskilt bra, de hyser misstro till politiker. De känner också mer oro för sin säkerhet än andra väljare, och de svarar oftare att de har dålig hälsa.

Förra året publicerade Jens Rydgren, tillsammans med Kristi Jylhä och Pontus Strimling, en rapport om vilka som röstar på Sverigedemokraterna.

Även denna studie visar att huvudorsaken till att stödja Sverigedemokraterna är att man vill minska invandringen. De flesta SD-väljarna ser invandringen som såväl ett ekonomiskt som ett kulturellt hot. Studien visar också att SD-väljarna har lågt förtroende för politikerna och de politiska institutionerna.

I studien påpekas att de som vill minska invandringen ändå är många fler än de som röstar på SD. Det finns väljare i alla partier som vill minska invandringen, flest utanför SD finns bland dem som röstar på Moderaterna. Skillnaden mellan SD:arna och moderaterna handlar om vilket förtroende man har för politikerna. De som vill minska invandringen – men har förtroende för politiker – röstar oftare på Moderaterna.

Uttrycker mer främlingsfientlighet och rasism än andra väljare

Sverigedemokratiska väljare särskiljer sig även i Rydgrens undersökning på frågor som undersöker rasism och främlingsfientlighet.

En fråga som ställs i enkäten är om man instämmer i påståendet ”Jag vill inte få en invandrare ingift i familjen”. 43 procent av SD-väljarna instämmer i påståendet. Det kan jämföras med att åtta procent av S-väljarna och 19 procent av M-väljarna instämmer.

De som håller med i denna fråga kan beskrivas som främlingsfientliga.

Omkring hälften av de främlingsfientliga SD-väljarna instämmer även i påståendet att det finns raser som är mindre intelligenta än andra. Dessa personer kan anses vara rasister.

Jens Rydgren säger att det sedan tidigare är klarlagt att det finns ett samband mellan invandringsmotstånd och förtroendet med politiska institutioner. Väljare som fokuserar starkt på invandringsfrågan vill få sin världsbild bekräftad. Får de inte bekräftelse kan deras förtroende för politiken sjunka, men även förtroendet för public service och delar av akademin minskas.

Rädsla är lurigt för det är inte alltid de som bor i utsatta områden som är mest rädda, utan det är de som bor så säkert som är möjligt i världen.

Jens Rydgren

Kriminalitet väcker känslor

En annan viktig anledning till att Sverigedemokraterna haft så stora framgångar de senaste åren främst beror på att de har varit särskilt framgångsrika med att koppla ihop invandring med kriminalitet, anser Jens Rydgren.

– Det är ofta de högerradikalas bästa sätt att mobilisera väljare. Det är mer effektivt än att koppla invandring till arbetslöshet. Kriminalitet väcker mycket känslor och nu har vi olyckligtvis haft en period med mycket hemska kriminella dåd.

Jens Rydgren beskriver det som att ordning har kommit upp på agendan. Och även rädsla.

– Rädsla är lurigt för det är inte alltid de som bor i utsatta områden som är mest rädda utan det är de som bor så säkert som är möjligt i världen. Men det finns en stark bild nu av det som är farligt, och när du ser någon som du kan förknippa med den oron så kanske du blir rädd.

Det kommer bli väldigt intressant att se vart SD-väljarna tar vägen nu.

Henrik Oscarsson

Vart tar väljarna vägen efter Corona-pandemin?

Henrik Oscarsson om situationen med Covid-19:
– Det kommer bli väldigt intressant att se vart SD-väljarna tar vägen nu. Om anti-mångkultur-expressivitet och moteld mot kulturella hot varit i förgrunden hittills, landar vi nu i en verklighet där det handlar mer om ekonomiskt egenintresse, och ett mer klassiskt landskap av ekonomi, sysselsättning, välfärd. 

– Många har ju ställt frågan varför forna S-väljare ur arbetarklassen tycks rösta emot sina egna ekonomiska och gruppintressen när de stödjer ett parti som står långt till höger och som vill regera med andra högerpartier. Nu får vi ett svar snart på om dessa gruppers intresse av mer fördelningspolitik kommer trumfa ställningstaganden längs den kulturella värderingsdimensionen.

Vill du läsa mer om forskning? Alla Faktalabbets artiklar hittar du här.

KÄLLOR:

Jylhä, Kirsti M., Rydgren, Jens och Strimling, Pontus. Sverigedemokraternas väljare: Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg? Institutet för Framtidsstudier. Forskningsrapport 2018/2

Oscarsson, Henrik och Holmberg, Sören. Svenska väljare. Wolters Kluwer. 2016

Rydgen, Jens. Radical right populism in Sweden: Still a failure, but for how long? Scandinavian Political Studies. 2002: vol 25, nr 1.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

Annons

Annons

Annons

Coronakrisen

Hur reagerar extremhögern på coronakrisen? Är pandemin ett hot mot demokratin? Läs alla våra artiklar om coronakrisen här. 

Annons