Annons

”Fake news” förstärker fördomar

Publicerad 2020-06-17 07:56

Vad säger forskningen?

Fejkade eller falska nyheter skadar förtroendet för journalistiken, underblåser konflikter mellan grupper och förstärker fördomar och rasism. Begreppet har dessutom blivit ett vapen för ledare som vill montera ned pressfrihet.

I KORTHET:


  • ”Fake news” är politiskt eller ekonomiskt motiverad propaganda klädd i journalistisk dräkt.
  • En del fejknyheter ingår i desinformationskampanjer där syftet framförallt tycks vara att spä på misstro. I längden undergräver det demokratin, eftersom tillit är centralt.

  • I flera länder har de som är invandringskritiska, främlingsfientliga och rasistiska byggt upp en infrastruktur av så kallade alternativa medier, och utbudet av rasistisk och främlingsfientlig information har ökat. De som har sådana åsikter har nu lättare att hitta information som stärker deras uppfattning ytterligare.

  • Begreppet fake news har också blivit ett vapen för politiker som vill trycka till journalister, undergräva förtroendet för journalistiken eller montera ned pressfriheten.


     

FAKTALABBET. Lärda européer trodde under lång tid att det i Indien fanns en mycket speciell frukt: små utsökta lamm som växte på träd. Lammväxten beskrevs i flera skrifter. Sent omsider uppdagades det som borde varit uppenbart från start: att växten inte fanns. 

Historien visar att människor i alla tider har trott på falska berättelser. Det konstaterar filosoferna Cailin O’Connor och James Owen Weatherall i boken The Misinformation Age – How False Beliefs Spread.

Dagens falska berättelser dyker upp i snabb takt, ofta utformade som nyheter. Under coronapandemin har faktagranskare fångat upp och avslöjat extra mycket fake news. Som att Bill Gates vill injicera människor med microchip när de småningom ska vaccineras mot covid-19 – en falsk nyhet som först publicerades på sajten Biohackinfo.com för att sedan spridas via sociala medier, Youtube och slutligen traditionella nyhetsmedier. 

Philip Ball och Amy Maxmen beskriver i en nyhetstext i tidskriften Nature hur forskare för närvarande jobbar för fullt med att följa och förstå denna ”andra pandemi” som pågår. Målet är att platta ut kurvan även här och stävja den stora mängden av felaktig information som cirkulerar där falska nyheter är en del.

Hett ämne i akademin

Känn till din bias och andra konkreta tips

Var medveten om att du föredrar information som bekräftar dina åsikter och verklighets-uppfattning.

Sök information som någon annan redan har granskat, och som är saklig. 

Gör något du läser dig mycket upprörd, ta ett steg tillbaka. Tänk: Vad vill avsändaren med budskapet? När man får ett emotionellt påslag är det risk att man slutar tänka kritiskt.

Sök information från flera olika källor. 

Var skeptisk om information förekommer i sociala medier eller i så kallade alternativa medier, men inte plockas upp av traditionella medier. Det är ett tecken på att informationen inte bedöms tillräckligt sann eller relevant att rapportera om.

Fråga: Hur vet de det här? Vad är grunden för att någon påstår det här?  

Matematiker gör det. Filosofer också. Samt statsvetare, medievetare, datavetare och didaktiker, för att nämna några. Kort sagt har forskare från en mängd discipliner på senare år riktat uppmärksamheten mot ”fake news”.

Det forskas om hur utbudet ser ut, vilket genomslag fejkade nyheter får, vem som egentligen sprider dem och vilka åtgärder som ökar respektive minskar människors benägenhet att tro på dem.

Vad är ”fake news”?

En viktig diskussion handlar förstås, som så ofta inom forskning, om hur begreppet bör definieras. Vad ryms inom det? Och vad ingår inte?

– Det finns lite olika definitioner, men den som får allt mer genomslag inom mitt fält är att falska eller fejkade nyheter handlar om medvetet felaktig eller missvisande information som lånar journalistikens form för att uppnå andra syften, säger Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.

Han är noga med att poängtera vad som inte är fake news, nämligen fel i den vanliga nyhetsjournalistiken. Det är kvalitativt något annat, understryker han. Som när traditionella nyhetsmedier rapporterade om skottlossning i samband med terrordådet på Drottninggatan – något som senare inte visade sig stämma.

– Det förekommer nästan varje dag att något är fel eller missvisande, men det förklaras med brist på tid, noggrannhet eller resurser. Inte för att man vill uppnå något. Utan det är sådant man ber om ursäkt för och är snabb med att korrigera när det upptäcks, säger han.

Ett omtvistat begrepp

Samtidigt som det pågår intensiv forskning, som Jesper Strömbäck anser vara det närmaste oöverblickbar på grund av sitt omfång och sin bredd, har flera röster höjts mot hur begreppet fake news används.

Amerikanska medieforskaren Claire Wardle tycker till exempel att ”fake news”, eller påhittade nyheter, används allt för svepande om allt från rykten och lögner till skämt och felaktig information.

Vi forskare kontrollerar inte språket och vi är i en situation där fake news har blivit ett begrepp.

Jesper Strömbäck

Men framförallt är Claire Wardle, och flera andra forskare med henne, oroad över hur begreppet fake news har kommit att bli ett vapen i händerna på ledare runtom i världen som vill trycka till journalister, undergräva förtroendet för journalistiken eller rentav montera ned pressfriheten och på olika sätt begränsa yttrandefriheten. USA:s president Donald Trump är en sådan ledare och Ungerns premiärminister Victor Orbán är en annan.

Borde vi sluta prata om fake news eftersom det används som vapen av ledare som vill begränsa press- och yttrandefriheten?

– I grund och botten håller jag med om kritiken. Själva beteckningen ”falska nyheter” leder tankarna till vanliga nyheter, som är någonting helt annat. Samtidigt lever språket sitt eget liv. Vi forskare kontrollerar inte språket och vi är i en situation där fake news har blivit ett begrepp. Vi kan inte bortse från det. Men vi kan vara tydliga med hur vi använder det och förklara att det handlar om politiskt eller ekonomiskt motiverad propaganda klädd i journalistisk dräkt, säger Jesper Strömbäck.

Använd begreppet med urskiljning

Det går att skilja på fake news som genre, när någon medvetet skapar pseudo-journalistisk desinformation, och fake news som etikett eller stämpel, när termen används för att undergräva förtroendet för nyhetsmedier. Det skriver österrikiska kommunikationsvetarna Jana Egelhofer och Sophie Lecheler i litteraturöversikten Fake news as a two-dimensional phenomenon.

De konstaterar att fake news inte nödvändigtvis måste vara påhittade, utan falska nyheter är helt enkelt felaktiga – för att de till exempel är missvisande, innehåller falska samband eller sätts i en kontext som är falsk. Hur stor andel av en nyhet som måste vara felaktig för att den ska betraktas som falsk har ingen kvantifierat så här långt. Utan i stället pratar man om att falska nyheter är ”low in facticity”.

Jana Egelhofer och Sophie Lecheler manar forskare att använda begreppet med urskiljning, för att inte på något sätt hjälpa till att normalisera dessa två specifika typer av utmaningar demokratin står inför.

Vad forskarna vet – och inte

En grundläggande insikt så här långt är att utbudet av fake news har ökat, framförallt genom tillkomsten av sajter som har politiska syften men som framställer sig som journalistiska, sammanfattar Jesper Strömbäck.

– Fler har hittat fram till de här sajterna, som har fått ökat genomslag. Deras budskap förstärks via Twitter, i facebookgrupper och andra sociala medier.

I en lång rad länder, från Sverige till Tyskland och USA, har de som är invandringskritiska, främlingsfientliga och rasistiska byggt upp en infrastruktur av olika så kallade alternativa medier

Jesper Strömbäck

Samtidigt är det inte alldeles lätt för forskare att få grepp om exakt hur omfattande problemet med fake news egentligen är. I diskussionen om hur man bäst närmar sig fenomenet finns i dag framförallt två angreppssätt:

– Det ena är att klassificera vissa avsändare som fake news, att allting som kommer från dem betraktas som fake news. I den amerikanska kontexten har vi Infowars eller Breitbart News som exempel.

Problemet med detta angreppssätt är att allt som publiceras på dessa sajter inte är falskt, vilket tar oss till det andra angreppssättet som går ut på att bedöma vad som är falska nyheter på den enskilda nyhetsnivån. Något som är både svårt och tidsödande.

– Det pågår diverse försök att ta fram automatiserade innehållsanalyser för att klassificera nyheter som sanna eller falska – eller åtminstone hjälpa till i grovsorteringen, säger Jesper Strömbäck.

Genom att skapa algoritmer skulle man kunna identifiera falska nyheter kopplade till vissa specifika frågor, som exempelvis invandring och kriminalitet. Men även om dessa försök blir framgångsrika, kommer resultaten inte kunna ge oss hela bilden. För en text ingår alltid i ett större sammanhang.

– Du kan ha en fullständigt sann nyhet om en invandrare som har begått ett brott. Publicerar du den tillsammans med en osann artikel som hävdar att invandrare begår fler brott än vad de faktiskt gör, blir det ett kort steg mellan den sanna och den falska artikeln för den som går in och läser på sajten. Där den sanna artikeln kan stärka narrativet i den falska.

Inte så vanligt att människor sprider vidare

En annan forskare som studerat fake news är Thomas Nygren, universitetslektor i didaktik och docent i historia vid Uppsala universitet. Även han konstaterar att forskare i dag inte vet så mycket om hur omfattande problemet egentligen är. Många studier är begränsade till exempelvis en hashtag på Twitter eller baserade på data som någon av nätjättarna valt att dela med sig av. Ett begränsat utsnitt med andra ord.

Och även när vi vet att en falsk nyhet har blivit viral, så vet forskarna inte alltid hur informationen tagits emot. Spred människor nyheten för att de trodde på den eller för att de tyckte den var en rolig ploj? Rätt lite är än så länge känt om hur falska nyheter konsumeras.

Möjligen har problemet med falska nyheter framställts som större i samhällsdebatten än vad det egentligen är, anser Thomas Nygren. Han nämner studien Less than you think: Prevalence and predictors of fake news dissemination on Facebook som visar att det var ovanligt att amerikanska väljare delade falska nyheter i samband med presidentvalet 2016. Över 90 procent av deltagarna i studien delade inga artiklar från falska nyhetsdomäner. Generellt var andelen falska nyheter liten jämfört andra typer av delade texter.

Men hur är det med bottar – en del av spridningen av falska nyheter sker ju med hjälp av bottar? FOI konstaterade exempelvis att bottar, eller automatiserade konton, var aktiva i samband med riksdagsvalet 2018 och att de konton som stängdes av oftare länkade till domäner som Fria tider och Samhällsnytt än andra konton.

– Vad gäller bottar finns de absolut som problem. Hur många som bryr sig och dess effekter i förhållande till människors totala nyhetskonsumtion, som inte främst sker på Twitter, är däremot oklart.

Propaganda inget nytt problem

Även Jesper Strömbäck anser att fake news har fått oproportionerligt stor uppmärksamhet, såsom det som uppfattas som nytt ofta får. Visst är delar av problemet nya, men annat är det inte. Framförallt om man med falska eller fejkade nyheter syftar på politisk eller ekonomisk propaganda – det har funnits i alla tider.

– Fast det har förklätts och distribuerats på olika sätt. Jag tycker att det finns en viss historielöshet i debatten, som om det här har kommit nu, och man försöker hitta syndabockar, vilket ofta har varit sociala medier. Jag vill inte på något sätt friskriva dem, men man får inte glömma bort det historiska perspektivet: politisk och ekonomisk propaganda har alltid funnits.

När det gäller spridningen noterar han att är det relativt få som direkt exponeras för fejknyheter.

– För att du ska gå till en falsk nyhetssajt, ska du vara väldigt intresserad och engagerad i en viss fråga. De flesta är inte det, säger Jesper Strömbäck.

Exponeringen sker snarare när nyheten sprids vidare via sociala medier. Eller när traditionella nyhetsmedier plockar upp påståenden i syfte att granska dem. 
Att traditionella nyhetsmedier bidrar till spridningen av fake news är något som skulle behöva diskuteras mer, anser Jesper Strömbäck.

En av mediernas viktigaste uppgifter är att tillhandahålla information för att människor fritt och självständigt ska kunna ta ställning till samhällsfrågor. Journalistens uppgift är att granska och verifiera. Traditionellt sett gjordes det med information som kom till medierna. De senaste decennierna har medier ställts inför frågan hur de ska hantera information som redan cirkulerar.

– Förr i tiden, när ett rykte nådde en redaktion, skulle medierna sannolikt inte publicera det, för de skulle inte kunna verifiera det. Man publicerar inte rykten. Men om det på nätet cirkulerar påståenden, ställs medierna inför frågan ”ska vi ignorera detta när nu många har exponerats för det? Då kan vi bli anklagade för att vi mörkar. Men om vi lyfter upp det bidrar vi med stor sannolikhet till ökad spridning”.

I Sverige pågår till exempel diskussionen kring hur medierna ska förhålla sig till etniciteten på olika gärningsmän, där traditionella massmedier med stöd av de pressetiska reglerna är restriktiva med att lyfta fram det, medan så kallade alternativa medier gärna gör en poäng av gärningsmannens etnicitet (de gånger de uppfattar den som annan än svensk).

En annan fråga redaktionerna behöver fundera över är hur stort genomslag något egentligen kan tänkas ha fått.

– Inledningsvis fanns en tendens i medierna att förstora sådant som diskuterades på Twitter. Jag tycker att det har blivit lite bättre. Men det kan fortfarande vara en strategi för dem som vill ha genomslag i traditionella medier att göra något stort i sociala medier.

Falska nyheter eroderar tillit…

Ett annat problem med fake news är att de kan undergräva tilliten i samhället i stort.

– Ökad cirkulation av fake news leder till ökad osäkerhet om vad som är sant och falskt, och leder också till en ökad tendens att blanda ihop åsikter och fakta, säger Jesper Strömbäck.

Hans intryck är att den politiska debatten allt mer kommit att handla om definitionen av verkligheten. 

– Våra verklighetsbilder har allt mer kommit att präglas av var vi står politiskt.

Varför är det ett problem?

– Därför att i en politiskt präglad debatt som handlar om hur verkligheten ser ut finns det sällan utrymme för kompromisser. Någon har rätt och någon har fel, och sådana debatter blir lätt en fråga om identitet.

…och underblåser konflikter

En del fejknyheter ingår i desinformationskampanjer där syftet framförallt tycks vara att spä på misstro, sammanfattar Thomas Nygren.

– Det som verkar vara ett mönster är att man sprider myter på båda sidor. Man försöker inte smutskasta en part utan det viktiga är att få alla att misstro alla. Det kallas polarisering av debatten.

I samband med det amerikanska presidentvalet 2016 fanns exempel på hur aktörer gått in och underblåst konflikter från olika håll.

– Demokrati bygger på tillit mellan människor. Och det är där någonstans det här blir problematiskt när informationen underblåser misstankar och bristande tillit, säger Thomas Nygren.

Fake news förstärker fördomar

En annan konsekvens av fejknyheter är att de förstärker fördomar. 

– I en lång rad länder, från Sverige till Tyskland och USA, har de som är invandringskritiska, främlingsfientliga och rasistiska byggt upp en infrastruktur av olika så kallade alternativa medier, säger Jesper Strömbäck.

Det här gör att utbudet av rasistisk och främlingsfientlig information har ökat. De som har sådana åsikter eller tendenser till sådana åsikter har lättare att hitta information som stärker deras främlingsfientliga och rasistiska åsikter. Något som på sikt kan förstärka och spä på åsikterna ytterligare.

Att vi människor hellre tar till oss sådant vi redan tror på eller som stämmer med våra fördomar och uppfattningar om hur vi vill att världen ska vara, är väl känt. Det kallas för bekräftelsebias och är något forskare sett i ett betydande antal studier.

– Det är ett av de mest grundläggande dragen i mänskligt tänkande, säger Torun Lindholm, professor i psykologi vid Stockholms universitet.

Den rationella människan – finns hon?

En annan insikt som spelar roll när vi vill försöka förstå mekanismerna bakom varför människor tar till sig fake news handlar om hur vi fattar beslut. Länge betraktades människan som en rationell varelse som framförallt fattade väl grundade och avvägda beslut. Sedan började forskare inse att det kanske inte riktigt förhöll sig så.

– Vi har begränsade kognitiva resurser och ett väldigt stort inflöde av information, vilket gör att vi använder genvägar eller heuristiker, säger Torun Lindholm.

Många gånger fattar vi helt enkelt beslut utan att tänka efter särskilt mycket. Den här synen på människan har kallats för ”den kognitiva snåljåpen”.

– Sedan har det svängt tillbaka igen och vi har sett att vi faktiskt kan vara rationella i vissa situationer om vi är tillräckligt motiverade. Det kallar vi för den motiverade taktikern.

Enligt den här synen på människor kan vi åtminstone bli bättre på att stanna upp och reflektera, när det verkligen gäller.

Vi är beroende av andra människors kunskap

För att förstå varför människor tror på falska berättelser eller nyheter behöver vi även inse att mycket av vår kunskapsinhämtning alltid har varit och kommer att vara ett socialt projekt. Vi är beroende av andra människors kunskap för att navigera i världen. Vi har varken tid eller möjlighet att själva testa om jorden är rund eller sätta oss in i algoritmerna som ligger till grund för användargränssnittet i våra telefoner, vi behöver bara kunna använda dem. Vi behöver kunna lita på kunskap andra tillgodogjort sig.

Den här grundläggande insikten, att vi är beroende av andras kunskap, hjälper oss också förstå att vi kan bli sårbara för felaktig kunskap som sprids. Det skriver filosoferna Cailin O’Connor och James Owen Weatherall i boken The Misinformation Age – How False Beliefs Spread.

Om vi tror att invandring ökar brottsligheten i mitt parti, blir jag mer benägen att tro på sådana nyheter. Jag vill ju vara lojal och det blir ett hot mot min tillhörighet om jag inte håller med(…)

Torun Lindholm

Torun Lindholm betonar också gruppens roll.

– Min grupptillhörighet påverkar min benägenhet att tro på falska nyheter eller annat som hör till gruppens åsikter. Om vi tror att invandring ökar brottsligheten i mitt parti, blir jag mer benägen att tro på sådana nyheter. Jag vill ju vara lojal och det blir ett hot mot min tillhörighet om jag inte håller med om det man brukar tycka i gruppen.

Att höra till en grupp är ett mänskligt behov, nästan lika grundläggande som att äta, konstaterar hon.

– Människan är en fysisk svag varelse och hela vår existens har hängt på att vi är tillsammans med andra. Den här tillhörigheten har en otrolig stark kraft över hur jag silar information.

I ett nytt forskningsprojekt på temat kunskapsresistens ska Torun Lindholm och kollegerna bland annat undersöka hur en persons gruppidentitet kan öka och minska benägenheten till bekräftelsebias.

Källtillit och bildning

Ett annat framträdande spår inom forskningen handlar om lösningar. En stor utmaning är att få människor att bli både kritiska i sitt tänkande och konstruktiva, sammanfattar Thomas Nygren.

– Det är en balansgång, för det får inte bli att ”jag tror inte på någonting”. Då är det lätt att man hamnar i ett konspiratoriskt tänkande eller en vulgärrelativism där ingenting är sant, det spelar ingen roll vem som säger något för jag misstror allt och alla.

Man ska kunna granska och inte vara naiv men samtidigt, när man har tagit del av bra information, ska man ta med sig någonting. Inte tänka att alla ljuger.

– Vi börjar allt mer förstå att en bra ingång till information i den digitala världen är att börja i det som kallas för källtillit. Alltså veta vilka kanaler jag kan och ska gå till när jag behöver bra information.

Han betonar vikten av en bred bildning. Den som vet vad som är sant och riktigt, eller har goda ämneskunskaper inom ett område, är mycket svårare att lura än den som är novis.

– Tyvärr är det så att har man lite kunskaper är det lätt att man tror att man vet mer än vad man vet. Det har vi också sett, att det är lätt att vara tvärsäker när man är okunnig. Och då är man mer lättlurad.

Thomas Nygren forskar bland annat om det som kallas prebunking, om det går att ”vaccinera” människor mot vilseledande information genom att låta dem ta del av strategier som används för att dupera människor. Bland annat har de testat detta i spelformat.

Vi börjar allt mer förstå att en bra ingång till information i den digitala världen är att börja i det som kallas för källtillit.

Thomas Nygren

De har kommit fram till att de som får en liten dos falsk information faktiskt kan bli bättre på att hantera information som är vilseledande. Vi kan bli bättre på att identifiera manipulativa strategier.

Teorin forskarna utgår från kallas inokuleringsteorin och kommer från 60-talet när forskare inom socialpsykologin testade olika sätt att få människor att bli bättre på att hantera propaganda.

– Den har man dammat av och tagit fram när man sett att propaganda och vilseledande information har blivit ett sådant påtagligt samhällsproblem.

– Vi hoppas mycket på detta. Men vi är ganska överens om att prebunking är en förenkling av något mer komplicerat. En liten del av att vara förberedd för att hantera vilseledande information.

Det forskas förstås intensivt om olika typer av tekniska lösningar, om artificiell intelligens kan användas för att upptäcka och avslöja desinformation. En slags kapprustning mot andra sidan, som också förfinar sin teknik. Ta möjligheten att skapa deepfakes, alltså videoklipp som manipuleras med hjälp av artificiell intelligens så att någon ser ut att säga något de inte gjort (det mest kända exemplet är kanske den deepfake där Barack Obama kallar Donald Trump för ”dipshit”, alltså idiot). Parallellt med utvecklingen av ny teknik som gör det möjligt att skapa deepfakes, pågår forskning om hur vi kan avslöja deepfakes, bland annat med hjälp av artificiell intelligens.

Oavsett vilken väg tekniken än tar, kommer användarna att finnas kvar.

– Det jag håller på med är det som alltid kommer att bestå – hur tekniken än ser ut kommer vi människor finnas kvar som sista gatekeeper för falsk och vilseledande information.

Vill du läsa mer om forskning? Alla Faktalabbets texter hittar du här.

KÄLLOR:

Ball P. och Maxmen A. The epic battle against coronavirus misinformation and conspiracy theories. Nature 581, 371-374 (2020)

Egelhofer, J. L. och Lecheler, S. Fake news as a two-dimensional phenomenon a framework and research agenda, Annals of the International Communication Association, 2019. 43:2, 97-116.

Fernquist J., Kaati L., Akrami N., Cohen K., Schroeder R. Automatiserade konton - en studie av botar på Twitter i samband med det svenska riksdagsvalet 2018. FOI 2018, framtagen på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Guess A., Nagler J. och Tucker J. Less than you think: Prevalence and predictors of fake news dissemination on Facebook. Science Advances. 2019: Vol. 5, no. 1.

Lazer D., Baum M., Benkler Y., Berinsky A., Greenhill K., Menczer F., Metzger M., Nyhan B., Pennycook G.,  Rothschild D., Schudson M., Sloman S., Sunstein C., Thorson E., Watts D., Zittrain J. The Science of Fake News: Addressing fake news requires a multidisciplinary effort. Science. 2018: Vol. 359, 1094-1096.

O’Connor C. och Weatherall J. O. The Misinformation Age – How False Beliefs Spread. Yale University Press. 2019.

Roozenbeek J., van der Linden S. och Nygren T. Prebunking interventions based on “inoculation” theory can reduce susceptibility to misinformation across culturesThe Harvard Kennedy School (HKS) Misinformation Review. 2020.

Tsfati Y., Boomgaarden H. G., Strömbäck J., Vliegenthart R., Damstra A. och Lindgren E. Causes and consequences of mainstream media dissemination of fake news: literature review and synthesis, Annals of the International Communication Association. 2020.

Wardle, C. Misinformation Has Created a New World Disorder. Scientific American. 1 sept 2019.
 


Vill du läsa fler texter som den här? Stöd vårt arbete genom att swisha valfritt belopp till 123 2710 259. Tillsammans utmanar vi rasismen!

Annons

Annons

Annons

Annons

Coronakrisen

Hur reagerar extremhögern på coronakrisen? Är pandemin ett hot mot demokratin? Läs alla våra artiklar om coronakrisen här. 

Annons