Asbjørn Dyrendal: ”De som lyssnar på konspirationsteorier är mindre benägna att visa hälsohänsyn”

Religionshistorikern Asbjørn Dyrendal säger själv att han inte har någon spåkula men är andra experten ut i vår serie om framtiden i krisens spår. 
 

Ökar konspirationstänkandet i kristider? Blir det mer omfattande, viktigare, mer betydelsefullt?

– Det är svårt att mäta vetenskapligt, säger den norske professorn Asbjørn Dyrendal. Men det blir mera allvarligt när centrala makthavare använder konspirationsteorier och fiendebilder för att mobilisera, utöka och använda sin makt. Man kan också se – i coronakrisen – att extrema grupper, till exempel de som vill stoppa 5G-utbyggnaden får radikalt fler medlemmar. Retoriken, men också beredskapen att gå till aktivism har ökat. Attentaten mot 5G-master är påtagligt fler. Hot mot sjukhus och religiösa samfund motiveras också med virusteorier.

Asbjørn Dyrendal är religionshistoriker och professor i Trondheim. Han är också en av 150 forskare i ett EU-finansierat tvärvetenskapligt nätverk om konspirationsteorier. Det bildades 2015 eftersom man såg att konspirationstänkande är en allvarlig utmaning för många samhällen, kan minska tilltron till medicinsk och vetenskaplig expertis och leda till både politisk apati och våld.

Coronakrisen har kallats ”a perfect storm”, en sådan händelse som högerradikala och vit makt-aktivister drömmer om att kunna utnyttja till att sprida främlingsfientlighet och underminera samhället. Stora grupper sitter hemma vid datorn, ångestfyllda och missnöjda och mottagliga för radikala budskap. Inte minst gäller det unga med obegränsad skärmtid.

– Vi ser hela tiden nya konspirationsteorier, som egentligen inte är nya teorier utan bara variationer på äldre. Teorin att 5G orsakar coronakrisen är en variant på skräcken för ny teknik – strålning, elallergi och så vidare – men aktualiserad med detaljer som är anpassade till dagsläget, säger Asbjørn Dyrendal.

Konspirationsteorier är som folksagor, de handlar om aktuella frågor med nya element men de fungerar bättre om de knyter an till gamla kända grundberättelser och mönster. Om sars-viruset fanns teorin om att det egentligen kom från ett biovapenlaboratorium i Kanada. Nu är den varianten borta – nu handlar det om labb i Kina, USA eller Storbritannien.

Andra länder, andra nationaliteter pekas ut i nya kriser. Men varenda gång dyker också antisemitiska inslag upp: Israel har redan ett vaccin, viruset är genetiskt inriktat mot just araberna.

I många århundraden har sjukdomar förknippats med judar – de har beskyllts för att förgifta brunnar och sprida epidemier. Många bedömare befarar att antisemitiska konspirationsteorier kommer öka i takt med de ekonomiska följderna av alla nedstängningarna – en judisk komplott för att behärska världsekonomin är en annan urgammal myt.

Spridningen av sådana konspirationsteorier ökar den auktoritära hållningen i befolkningen, visar forskningen. De som är disponerade för att tro på dem vill också att myndigheterna ska öka kontrollen och att de minoritetsgrupper som utpekas som de verkligt skyldiga ska straffas.

Teorier som uppmuntrar till aktivism och våldsbrott är ett allvarligt problem. Men konspirationsidéer kan också verka passiviserande, påpekar Asbjørn Dyrendal. Desinformationskampanjer som bagatelliserar problemen eftersom 5G eller något annat – inte viruset – är det verkliga problemet.

– Vi har sett i forskningen att de som lyssnar på sådana teorier är mycket mindre benägna att visa vanlig hälsohänsyn och lyssna på hälsovårdsmyndigheternas uppmaningar om isolering och handtvätt.

Konspirationstänkande är avhängigt av hur samhället fungerar – det är ingen överraskning, men stärks av forskningen. Om du uppfattar det samhälle du lever i som korrumperat och vanstyrt så är du mer benägen att tro på konspirationsteorier, både de rimliga och de helt orimliga.

Det ser också ut som om benägenheten ökar i oroliga tider. I öppna och demokratiska samhällen är folk mindre benägna att falla för konspirationsteorier men i oroliga tider aktiveras psykologiska reaktioner som rädsla och vrede – och de kan förbli aktiverade. Du, så att säga, lär dig ett sätt att vara misstänksam på. 

Efter krisen – med alla konspirationsteorier som fått förnyad kraft – kommer högerextrema grupper och högerpopulister att fortsätta framåt?

Asbjørn Dyrendal har ingen kristallkula. Men utifrån det man vet genom forskning så är han pessimist: ja, det verkar vara så, menar han.

Extrema smågrupper kan vinna på krisen – personer som har tendens att dra extremistiska slutsatser kan aktiveras, lockas av extrem retorik och kanske också av aktivism. Och de kan bli kvar, eftersom det är obehagligt att inse att man hade fel i en fråga som man var väldigt, väldigt upptagen av.

Men den här processen är inte enkelriktad. En extrem inställning kan också avaktiveras när frågorna inte längre är lika aktuella. De försvinner från dagordningen, vardagen fylls av annat, och konspirationstänkandet stimuleras inte längre i sociala sammanhang.

Men det finns också andra effekter av kriser, som vi redan kan se. Stödet ökar för Socialdemokraterna i Sverige – och för andra regeringspartier. De grupper i samhället som brukar påverkas av det som kallas ”rally round the flag-effekten” är större än extremisterna, en kompetent ledning kan få ökat stöd. Den större delen av befolkningens reaktion är att önska att någon ska ta ansvar. Stödet för myndigheterna brukar öka, ganska mycket i vissa situationer. Om de är skickliga på att styra berättelsen – kanske skylla på andra – så kan stödet finnas kvar också efter krisen.

Ett sådant växande stöd kan både demokratiska och icke-demokratiska styren få. Men en förutsättning är att ledarna inte redan har förspillt sitt förtroende och skapat splittring i den politiskt medvetna befolkningen. Trump har som president jobbat hårt för att få just ett sådant stöd, men inte lyckats så bra därför att USA är så splittrat i sin attityd.

Om regeringar och myndigheter gör ”fel” – kan det locka fram ökat intresse för konspirationsteorier? Och har vi nu sett exempel på felaktig hantering av krisen?

– Det är återigen en svår fråga att besvara, tycker Asbjørn Dyrendal. Men att underlåta att ta smittan på allvar, och att därmed agera onödigt sent, det kan väl kallas fel. Liksom olika former av förtigande som många länder ägnat sig åt – Kina, USA, och Iran inte att förglömma – bidrar till att sänka tilltron till myndigheterna.

Och det ökar tendensen att använda konspirationsteorier, också bland dem som stöder regeringen. För att en viktig sak att komma ihåg med konspirationstänkande är att det fungerar som ett självförsvar av gruppens identitet. Så om myndigheterna gör fel använder de själva konspirationsteorier som försvar för hur det kunde bli så – de angriper en utanförgrupp i stället för dem som står bakom besluten.

– Det som har hänt är alltid någon annans fel, du kan ta vilket Trumptal som helst som exempel, säger Asbjørn Dyrendal.

Den tvärvetenskapliga forskargruppen hoppas samla mer kunskap om konspirationsteorier, hur de uppstår, hur man känner igen dem, hur man agerar mot dem. Många rapporter har publicerats. En grundläggande handbok på 700 sidor finns redan.

Vad kan makthavarna göra för att minska utrymmet för konspirationsteorier?

– Att alltid stå för enkel och tydlig kommunikation, arbeta med en stor grad av öppenhet, ha transparens i det allmännas processer. Det skapar en förväntning hos medborgarna att man kan lita på det som sägs och det sänker nivån på konspirationstänkandet i allmänhet.

Om man ska ta itu med en enskild teori som är i svang är det viktiga att alltid få fram den osanna informationen, inte nödvändigtvis motbevisa den, menar Asbjørn Dyrendal.

– Man ska alltså inte gå in på 5G-teorin utan presentera den riktiga bakgrunden till sjukdomen och virusets spridning. Och om man då får frågor om konspirationsteorin svarar man att den inte har med saken att göra – orsaken är ju denna …

Samma attityd fungerar också i en-till-en-relationer. Man ska gott ta medmänniskans oro på allvar men ändå fokusera på konkreta förklaringar till det som oroar.

Texten publicerades ursprungligen i #2 2020 av tidskriften Expo.