Äntligen är Trump borta – men hans arv lever vidare

Joe Biden är USA:s nya president. Kamala Harris blir som första svarta och sydasiatiska kvinna vice president. Det är en historisk seger på många sätt. Biden har lyfts fram av en gräsrotsorganisering som under pandemins extrema omständigheter har lyckats mobilisera rekordmånga väljare. 

Det finns så mycket som är hoppfullt i det. Det går faktiskt att vinna över politiker som Trump. Och det går att göra det utan att härma och kopiera hans auktoritära paroller. Vetenskap, progressiva ambitioner, värdighet och respekt för demokratins institutioner kan fortfarande vinna väljarnas hjärtan. När nu Bidens supportrar strömmar ut på gatorna för att fira så kan vi för en stund vila i det.

Att det gick att vinna, att Trump har fått sparken. 
Att det går att andas igen. 

Men det kommer också en morgondag, och det är ett splittrat land som nu ska hitta vägen framåt.

Även om Trump tvingas ut ur Vita huset så kommer hans rörelse att leva vidare. Under Trumps år vid makten har hans virrvarr av lögner, fientlighet mot minoriteter och konspirationstänkande format en hängiven följarskara. 

Trumps universum erbjuder ett motstånd mot allt som kan uppfattas som socialism och en revansch mot det politiska etablissemanget. Det går att tala om att frustrationen som Trump exploaterat kommer ur ökad ekonomisk ojämlikhet, eller utarmningen av den amerikanska landsbygden. Men politik handlar också om hur man förklarar varför världen ser ut som den gör. Trump har ridit på rasism och frustration, förkastat sanning och vetenskap, brutit ner förtroendet för demokratins institutioner. Bristen på förtroende, lockelsen att tro på konspirationsteorier fanns förstås där innan Trump kom till makten. Men Trump har gjort politik av det.

Under hans år i Vita huset har han fostrat sina väljare till att följa varje instinkt av misstro och aversion. Det har också smittat av sig på hela det republikanska partiet. De senaste dagarnas politiska drama är ett talande exempel.

Presidenten hävdar att valet är stulet, att han egentligen vunnit. Republikanska företrädare försöker sminka över sin presidents vanvettiga utspel genom att desperat leta efter korn av sanning i det han just sagt. Och plötsligt blir det en republikansk talepunkt att alla ”lagliga” röster måste räknas. Som om det fanns en konflikt kring det, som om det var något att göra en poäng av. 

Så har det funkat i fyra år. Republikanska partiet har snärjts in i presidentens värld, och subtilt underblåst hans utspel - även när de varit uppenbart falska och rena konspirationsteorier. Och i resten av världen, även i Sverige, ser vi hur högerextremister tar efter Trumps manér och politik.

Vart det republikanska partiet tar vägen nu kommer spela stor roll. Trump gjorde en bra valrörelse. Han vann fler väljare än i förra valet och ser ut att ha vunnit ett ökat stöd bland flera minoritetsgrupper. 

Den som ska ta över ärver en mångfacetterad och långt ifrån homogen väljargrupp. Men Trumps ivrigaste anhängare, de som gett mest energi åt hans valrörelse, kommer att vara svår för en ny republikansk kandidat att nå ut till. Särskilt eftersom det konspirationstänkande som Trump fostrat dem i kommer att göra dem än mer desillusionerade.

Ska Republikanska partiet nu möta upp Joe Bidens tal om att försöka hitta tillbaka till varandra igen? Säkert finns det sådana krafter inom partiet. Men det finns också de som kommer att försöka bli den nya Trump och fortsätta på den inslagna vägen. 

Mest troligt kommer Donald Trump inte försvinna. Kanske startar han sitt eget mediahus, kanske kandiderar han igen. 

I bakgrunden står också en arg beväpnad amerikansk extremhöger som redan nu blivit övertygade nog om att segern på något märkligt sätt tagits ifrån dem.

Och i Sverige finns en extremhöger som kommer att fortsätta se Trumps metoder som ett föredöme. 

Så länge Trumpismen lever så kommer västvärldens antidemokrater inspireras av dess fyra år vid makten. 

Nu vet vi i alla fall att det går att vinna över den.

Daniel Poohl