Haris Grabovac: "Radikalislamismen måste vi bemöta tillsammans"

I ett uttalande på en av sina kanaler på kommunikationsplattformen Telegram tog IS igår på sig terrordådet i Wien som hittills har skördat fyra männniskoliv. I ett klipp som IS delade kunde man se terroristen Kujtim Fejzulai svära trohet till organisationens ledare Abu Ibrahim al-Hashimi al Qurashi bara timmar innan han genomförde dådet.

Återigen är vi chockade, men knappast förvånade. Fejzulai var sedan tidigare känd av polisen, i april 2019 dömdes han till 22 månaders fängelse för att bland annat ha försökt ansluta sig till IS,  men stoppades då av Turkiska myndigheter vid gränsen. Redan i december förra året släpptes han på fri fot, på grund av hans låga ålder samtidigt som han genomgick ett avradikaliseringsprogram och tycktes av sina övervakare ha lämnat sin övertygelser bakom sig. 

Misslyckade IS-resenär fick till skillnad från anhängarna som anslöt sig till organisationen, aldrig genomföra sitt heliga krig. Att de misslyckades i sin strävan innebär inte att alla övergav idén. Tvärtom kan många ha blivit än mer beslutsamma och övertygade i sina intentioner. Samtidigt har de misslyckade IS-resenärerna hamnat i bakgrunden i samtalet om IS-anhängare, där fokus istället varit på återvändande resenärer.

IS är fortfarande kraftigt försvagat och långt ifrån den statsapparat som under flera år regerade över en yta lika stor som Storbritannien i Irak och Syrien. Men IS är långt ifrån bara en organisation det är även ett varumärke, ett varumärke som symboliserar och förkroppsligar en idé.

Därför är också antalet människor som är uppkopplade mot organisationen, dess ideologi och vision betydligt fler än de faktiska medlemmarna i organisationen. Det gör att IS har förmågan att radikalisera och trigga sympatisörer i en långt större utsträckning än vad man har medlemmar och personer inom organisationen. Vilket i sin tur gör arbetet med att förutse och förhindra den här typen av dåd betydligt svårare. Samtidigt som det innebär att det är minst lika viktigt att bekämpa idén som det är att bekämpa organisationen.

Men idéer och organisationer bekämpas inte med samma redskap. Möjligheten att nå ut till människor som Fejzulai innan dom blir radikalaislamister finns, inte minst genom det faktum att dom många gånger är födda och uppvuxna i samhället som dom vill förinta. Fejzulai spåddes bli en framgångsrik idrottare, duktig fotbollspelare. Istället blev han en mördare och terrorist.

I dagsläget är fortfarande mycket oklart rörande dådet i Wien. Polisen har arresterat och söker efter flera personer som misstänks vara involverade i dådet, samtidigt kan polisen bekräfta att Fejzulai var den enda skytten. Det är också troligt att dådet är kopplat till de fruktansvärda terrordåden som skakat Frankrike under de senaste veckorna.

Samtidgt är inte IS terror ett krig mellan muslimer och kristna eller Islam och väst. I måndags tog IS på sig ett dåd mot universitet i Kabul, 22 personer dödades. IS och radikalislamismen hatar demokratin - dess institutioner, friheter och värderingar - oavsett om dessa finns och uttrycks i Afghanistan, Frankrike eller Österrike.

Det minsta var och en av oss kan göra för att hedra offren och för att trotsa radikalismens är att stå upp för den liberala demokratins friheter och värderingar. Hotet från radikalislamismen måste vi bemöta och bekämpa tillsammans som samhälle, men också internationellt. Om vi ska kunna bekämpa idéerna, måste vi alla ta ansvar, från politiken till föreningslivet, från klassrummet till middagsbordet. I slutändan är det våra reaktioner på IS brutalitet som avgör vilket inflytande dom får över våra liv.