Studie om kvinnors roll i våldsbejakande extremism | Expo.se

Annons

Studie om kvinnors roll i våldsbejakande extremism

Publicerad 2021-05-05 08:27

Tina Askanius

Tina Askanius menar att vi historiskt varit dåliga på att se kvinnors roll inom extremistmiljöer.

Institutet för framtidsstudier har i en ny studie kartlagt närmare 200 kvinnor som av polis och Säpo identifierats som aktiva i våldsbejakande vänsterextrema, högerextrema och islamistiska miljöer i Sverige. Studien visar att kvinnor utgör runt 15 procent av de aktiva inom grupperingarna.

Okunskapen om kvinnors roll i extremistmiljöer gör att vi vet mindre om radikaliseringsprocesserna och därmed samhällets möjlighet att förhindra och bemöta våldsbejakande extremism. Den slutsatsen dras i en ny rapport, framtagen på uppdrag av Nordiska ministerrådet, med forskare som är verksamma vid Institutet för framtidsstudier.

– Det finns en tendens både i den internationella och den svenska forskningen att inte riktigt ta hänsyn till kvinnornas roll. Man ser dem som en liten minoritet som saknar inflytande på rörelsens aktiviteter. Man har inte brytt sig särskilt mycket om kvinnornas roll i miljön, men inte heller hur den gruppen ser ut rent demografisk. Den här rapporten försöker teckna en bild av hur det ser ut i Sverige, säger Tina Askanius.

Hon är docent i medie- och kommunikationsvetenskap på Malmö universitet och inom ramen som forskare på Institutet för framtidsstudier medverkar hon i rapporten om kvinnor inom den våldsbejakande extremism-miljön i Sverige.

– I rapporten så kartläggs de kvinnor som är aktiva i de våldsbejakande miljöerna inom våldsbejakande högerextremism, den vänsterautonoma miljön och den våldsbejakande islamistiska miljön. Man skulle kunna uttrycka det som att det är en kartläggning av kvinnor i tre antagonistiska extremistmiljöer. 

Rapporten granskar vilka demografiska faktorer som kännetecknar grupperna, vad det finns för likheter och vad det finns för olikheter. Det rör sig om allt från utbildningsnivå till brottslighet.

– Det som rapporten gör är att försöka kartlägga och kasta ett ljus på en grupp av aktörer som historiskt och traditionellt sätt har försummats rejält i forskningen och när man pratar om de här typerna av miljöer och hur hotet ser ut.

Ökad synlighet

Tina Askanius har i sin forskning kvalitativt tittat på kvinnor inom extremhögerns synlighet de senaste åren. Resultaten visar att kvinnor inom miljön har tagit allt mer plats under perioden som studerats. Både genom att synas utåt, men även som medproducenter av propagandamaterial.

Tina Askanius påpekar att det fortfarande är väldigt reglerat hur kvinnor får ta plats och i vilken utsträckning de får agera politiskt och som aktivister och att det sker på männens villkor. Det är dessutom framför allt kvinnor som är gifta med ledargestalter inom gruppen som får ta mer av en ledarroll, menar Tina Askanius.

Fokus på våld

– Perioden jag har tittat närmare på har dessutom varit en period där man aktivt försökt att rekrytera. Forskning visar att i perioder när man försöker rekrytera och framstå som mer öppna, folkliga, tona ned det våldsbejakande budskapet så att det just i sådana perioder som kvinnor får ta mer plats och sedan kan det bli en form av backlash mot det när man sluter sig mer igen. En utveckling vi verkar se i NMR för stunden.

Den period Tina Askanius har tittat på är från 2015, då Nordiska motståndsrörelsen växte sig starkare. Något hon tror påverkar kvinnornas synlighet inom organisationen, eftersom NMR:s utåtriktade verksamhet under den här perioden syftade till att rekrytera nya medlemmar och då även kvinnor.

– En sak som kännetecknar den våldsbejakande högerextremismen är deras föreställningar om att kvinnor inte ska vara en del av aktivismen och våldsutövandet. Deras primära roll är barnafödande och att vara den stabiliserande kraften i hemmet som ska möjliggöra mannens aktivism, den manliga förberedelsen för det kommande raskriget – som de ser framför sig. Och i den kampen har kvinnor inte en direkt plats. Men en arena där kvinnor får ta plats och bli aktivister är inom vad man skulle kunna kalla medieaktivism och produktionen av propaganda.

Att såväl forskningen som samhällsdebatten har så stort fokus på våldshandlingar och uttalat våldsbejakande retorik riskerar  att leda till att vi inte på ett korrekt sätt förstår miljöerna och vad det är som gör att människor söker sig till dem.  Ur ett forskningsmässigt perspektiv så menar Tina Askanius att de teorier och perspektiv vi har för att förstå varför människor dras in i sådana här miljöer, och hur man kan tas sig ur dem, bygger på studier av män. Enligt Askanius har det lett till en blindhet där vi missat hur kvinnor öppnar upp för andra att ta sig in i rörelsen. Men också att kvinnor som avradikaliseras kan ha en viktig roll för att få att andra att lämna.

– Det har funnits en tendens att vi bara tittar på det som på ett väldigt tydligt sätt har ett våldsbejakande budskap. Vi isolerar problemet till en liten grupp av aktörer som kommunicerar på ett våldsbejakande sätt. Men det material vi ser produceras inom högerextremism, inte minst av kvinnor, har inte det direkta våldsbudskapet. Det är ofta mindre militant, och kan istället vara ämnen som berör kvinnor i allmänhet. Teorierna har blivit snedvridna eftersom man fokuserat bara på en del av aktörerna, männen.

Resultaten i rapporten i korthet:

  • Genomsnittsåldern för en kvinna aktiv i en våldsbejakande extremistmiljö är ca 28 år.
  • Drygt 97 procent av kvinnor i våldsbejakande högerextremism är svenskfödda, 89 procent av kvinnor i den vänsterautonoma miljön. En fördelning som är snarlik bland männen i de miljöerna.
  • Bland kvinnor i den våldsbejakande islamistiska miljön är bilden annorlunda: 57 procent av kvinnorna inom den miljön är utrikesfödda, vilket å andra sidan är betydligt färre än männen i samma miljö, där 74 procent är födda i annat land.
  • Kvinnor i den vänsterautonoma miljön uppvisar bäst skolresultat och högsta utbildningsnivå. Kvinnor inom den våldsbejakande högerextremismen har lägst utbildningsnivå: 44 procent har bara studier på grundskolenivå.
  • Under perioden 2007–2016 så konstateras att totalt har 43 procent av kvinnorna inom de tre våldsbejakande extremistmiljöerna varit misstänkta för åtminstone ett brott.
  • Männen i miljöerna är dock betydligt mer brottsbenägna, där 72 procent att varit misstänkta för brott.
  • Skillnaderna mellan extremistmiljöerna är stora när det kommer till hur stor andel som varit misstänkta för minst ett brott: 37 procent av kvinnorna inom den våldsbejakande islamistiska miljön, 44 procent inom våldsbejakande högerextremism och 60 procent inom den vänsterautonoma miljön.
  • Andelen kvinnor i den vänsterautonoma miljön som har varit misstänkta för minst fem brott är nästan 26 procent, jämfört med 17 procent bland kvinnor i våldsbejakande högerextremism, och 6 procent bland kvinnor i den våldsbejakande islamistiska miljön. Jämfört med männen i respektive miljöer misstänks kvinnor för brott generellt i mindre utsträckning. Kvinnors nätverksposition inom extremistmiljöerna kan spegla ideologiernas syn på könsroller, där kvinnor i den vänsterautonoma miljön är mer centrala i brottsligt samarbete, medan kvinnor i den våldsbejakande islamistiska miljön tenderar att vara mer isolerade.

Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

Annons

Annons

Annons

I spåren av corona

Är pandemin ett hot mot demokratin? Hur har året med corona påverkat den svenska och internationella extremhögern?  Läs alla artiklar relaterade till corona-pandemin här.

Annons