Fiasko för Frihetsrörelsens festival | Expo.se

Annons

Fiasko för Frihetsrörelsens festival

Publicerad 2021-07-26 09:19

Freedom Festival

En ensam "frihetskämpe" rör sig till rytmen av techno på festivalens dansgolv.

Reportage.

I helgen arrangerade den så kallade Frihetsrörelsen en fyra dagar lång sammankomst med namnet Freedom Festival strax utanför Visby på Gotland. Det som marknadsfördes som en svensk motsvarighet till Burning Man, och som av rörelsens frontfigurer lyftes som en av årets viktigaste händelser, blev istället foliehattarnas Fyre Fest. Expo var på plats.

Så sent som i mitten av juni, med en dryg månads framförhållning, lanserade den så kallade Frihetsrörelsen, den brokiga skara pandemiförnekare som under våren hållit ett antal demonstrationer i Stockholm och utmålat sig själva som “armén i tredje världskriget”, konceptet Freedom Festival som årets höjdpunkt för alla frihetstörstande musikälskare. För inte mer än 1200 kronor skulle presumtiva besökare få möjligheten att själva få vara med och skapa en unik festivalupplevelse — med “fantastisk livemusik, hälsosam mat och flowet i kroppen”. Unik skulle den också visa sig bli.

I ett förhandssnack inför festivalen med Frihetsrörelsens frontfigurer Filip Sjöström och Max Winter Frånlund slogs fast att den amerikanska festivalen Burning Man låg nära till hands som jämförelse - med energi och rätt “vibe” skulle arrangörerna och besökarna skapa upplevelsen tillsammans. I en sista reklamsnutt för festivalen varvades förföriska drönarbilder av Gotland med “lånat” material från större arrangemang som av allt att döma saknar koppling till Frihetsrörelsens verksamhet, men som möjligen kan tänkas representera den vision herrarna hade.

Med prisnivån 1200 kronor för ett festivalpass, exklusive boende och mat, lade sig uppstickaren Freedom Festival ett par snäpp högre än en väletablerad mindre festival som Urkult, men ett par snäpp lägre än ett strikt kommersiellt evenemang som Way Out West. Bortsett från prisnivån är det i efterhand svårt att jämföra Frihetsrörelsens festivalsatsning med något annat alternativ på marknaden.

Freedom Festival
Festivalen hölls vid Tofta äventyr, en kvarts körning söderut från Visby. Foto: Expo

När Expo anländer till Gotland tidigt på fredag kväll har den så kallade festivalen pågått i ett dygn, även om spåren i sociala medier på aktivitet på området hade varit få. Efter en kvarts körning söderut från Visby svänger vi in på en grusväg längs länsväg 140. På vägskylten står det Tofta Äventyr, men en banderoll med texten Freedom Festival har hängts upp på ett staket till den angränsande gården. Deep house, techno, live music, workshops, connection och community är det som väntar.

Redan antalet  fordon på den högst provisoriska campingen ger en antydan om vad som komma skall. På väg mot ingången passerar vi fyra bajamajor och stanken av urin är påtaglig, men verkar inte störa deltagarna i det “jam” som pågår kring den slitna minibussen som står parkerad bredvid. Entrén till området, en skogsglänta som tidigare huserat en paintballbana, står obemannad och det är fritt fram att spatsera vidare in. På ett bord vid entrén ligger ett handskrivet schema för festivalen, som sträcker sig från yoga på morgonen till DJ:s på natten, med en rad workshops och liveframträdanden däremellan. Schemat ska visa sig vara av mindre vikt.

I takt med att festivalen närmat sig har Frihetsrörelsens inlägg om festivalen blivit allt färre. Informationen har varit knapphändig och bitvis svår att tyda. Strax innan festivalen lanserade frontfigurerna Sjöström och Winter Frånlund dessutom en “förfest” i rejvskrud med det snarlika namnet Freedom Fest. Förvirringen om vad som var vad blev total bland följarna när platsen för “förfesten” tillkännagavs och visade sig vara en helt annan än den där festivalen skulle hållas. I gruppens chatt på Telegram krävde några pengarna tillbaka, andra vädjade om hjälp att hitta till rätt plats — till synes förgäves.

Väl inne på festivalområdet går det inte att konstatera annat än att det trots allt är en skapligt trivsam plats. Tält och tipis omges av delar av bilvrak och andra kvarlevor från tiden då det var en paintballbana. Här och var står det stolar och bord, i träden hänger belysning, i mitten av området finns något som ska likna en bar och vid ett grustag har ett lastbilsflak omvandlats till en scen. Det är vid första anblick framförallt en sak som saknas: folk. Ett 40-tal personer sitter utspridda runt om i området och de som ägnar bandet på scen någon uppmärksamhet går att räkna på två händer.

Vi slår oss ner vid ett bord och hamnar i samspråk med en artig ung man som visar sig vara den drivande kraften bakom medarrangören Sol Events. Innan vi ens hunnit hälsa rullar han upp en så kallad joint med vad som påstås vara egenodlad marijuana, som han trollar fram ur en glasburk. Vi får veta att valet av plats för festivalen har en enkel förklaring: “magi”. Ett par bekanta till mannen går förbi vårt bord och han erbjuder dem, till parets stora glädje, sin nyrullade joint. Pussar och kramar utdelas innan de älskande tu studsar vidare och samtalet kan fortsätta. Det konstateras att festivalen, till skillnad från vad de handskrivna lapparna i entrén gav sken av, inte har något schema.

– Det kanske vi borde ha?

Även den obemannade entrén ger upphov till viss eftertanke hos arrangören, men frågan om det gav ett mindre välkomnande intryck väljer vi att vifta bort och den om schemat likaså. De organisatoriska problemen framstår som för många för att ge sig in på i detalj. Ett försök att beställa alkoholfri dryck i baren, som även den är obemannad innan en individ som får antas vara involverad i arrangemanget släntrar fram ur skogen för att ta vår beställning, ger upphov till problem. Det finns bara öl, vin och drinkar. Vatten ska hämtas “senare”.

Freedom Festival
I den skogsglänta som utgjorde festivalområdet var det glest med folk. Foto: Expo

När vi slår oss ner bredvid en rostig tunna framför scenen ekar musiken mellan tallarna. Violinisten kan visserligen lira, men de gälla tonerna tycks intressera få. Ett halvhjärtat “danståg” tar sin början och resulterar i att spelemännens publik decimeras ytterligare. En kvinna med en trumma mellan låren tar täten i ett glest led som gungar bort mot festivalens dansgolv på andra sidan området. När vi senare under kvällen får höra att dansgolvet “är där alla är” tycks danståget och de tappra själar som befolkade det vara uppslukade av sommarnatten. En ensam frihetskämpe rör sig till rytmen av dunkande techno. På en höjd i bakgrunden har någon placerat en glassgubbe som ler ner mot oss.

Inne i gläntan säljs egenproducerad kombucha från ett stånd och i ett annat hörn av området går det att köpa akvarellmålningar från en konstnär vi missade att notera namnet på. Försäljningen verkar gå lika trögt som biljetterna. Doften av marijuana, kanske arrangörens egenodlade, är svår att bortse från när vi går runt på området men ordningsmakten lyser med sin frånvaro. Det gör även Frihetsrörelsens frontfigurer.

Filip Sjöström är visserligen på plats till och från, men vankar av och an och tycks inte vilja beblanda sig med besökarna. Max Winter Frånlund syns inte till överhuvudtaget. Av hans sociala medier att döma verkar Frihetsrörelsen den här helgen få stå tillbaka för en helt annan rörelse — Stockholmsveckan. När festivalen inleddes på torsdagen, gick det att se hur både Sjöström och Winter Frånlund på kvällen satt på restaurang i centrala Visby medan ett par underhuggare från deras “mansgrupp” Freedom Defence Sweden (FDS) höll ställningarna på festivalområdet.

På lördag dag hänger Sjöström och Winter Frånlund på stranden medan det råder stiltje inne på festivalområdet. En av deras hantlangare i FDS, som titulerar sig “empowerment coach”, berättar på Instagram att han hållit en lyckad “workshop for men” på festivalen, men några deltagare syns inte till i bilden han delar. Samtidigt som Frihetsrörelsens frontfigurer steker på Tofta strand hålls en demonstration i Stockholm under parollen World Wide Demonstration, ett internationellt initiativ till protester mot pandemirestriktioner, och som var planerad redan innan Freedom Festival lanserades. Frihetsrörelsens beslut att förlägga en festival samma helg som demonstrationen ledde till kritik från både egna anhängare och den bredare konspiratoriska miljön. Demonstrationen samlar ändå omkring 250 deltagare, eller fem gånger så många som den frihetliga festivalen på Gotland.

När vi återvänder till festivalen på lördag kväll är entrén bemannad. “Ska du på festivalen eller rejvet?” frågar den äldre kvinnan bakom “disken”. Mitt under festivalen har Sjöström och Winter Frånlund förkunnat att ytterligare en Freedom Fest, ett arrangemang som givetvis inte ska förväxlas med Freedom Festival, ska hållas under natten och det på vad som tidigare var festivalens dansgolv.

Trots ett trevligt bemötande gör den mindre smickrande prisbilden sig omedelbart påmind och de frivilliga krafterna i entrén ger intryck av att inte riktigt veta vad skillnaden mellan festivalen och festen skulle vara. När en fråga om vad de olika alternativen innebär genererar svepande svar väljer vi av ren uppgivenhet det dyraste alternativet som erbjuds. Att vi nu är VIP-gäster ska framgå av dutten från en vit markeringspenna på höger hand.

Väl inne på festivalområdet råder det trots några tillskott alltjämt en brist på besökare. Något som däremot verkar vara konstant i skogsgläntan är den numera välbekanta, klibbiga, doften av marijuana och tonerna av ännu en trubadur. Vi avslutar vår vistelse innan rejvet tar vid och vaskar bokstavligen av vår VIP-biljett i handfatet på färjan tillbaka till fastlandet.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

I spåren av corona

Är pandemin ett hot mot demokratin? Hur har året med corona påverkat den svenska och internationella extremhögern?  Läs alla artiklar relaterade till corona-pandemin här.

Annons