”Motståndet mot SD djupt förankrat i väljarkåren”

Det var en unik lösning. Under sin tid vid makten byggde Stefan Löfven sitt regeringsunderlag på ett motstånd mot ytterhögerns framryckningar. Ur ett internationellt perspektiv stack Sverige ut. Landet där man tar hotet från ytterhögern på allvar, där den demokratiska anständigheten är kittet som hållit samman ett annars spretigt regeringsunderlag.    

Det finns så klart invändningar att göra mot upplägget. Alla inblandade parter har fått kompromissa och ge vika i viktiga frågor. Politiken har blivit låst.  Men det har trots allt byggt på löften som gavs till väljarna innan valet.  Motståndet mot SD är djupt förankrat i väljarkåren. I mars sa en överväldigande majoritet av S-, V-, MP- och C-väljarna att de var negativt inställda till att rösta på ett parti som stödjer en SD-beroende regering. Bland M och KD:s väljare har synen på SD som samarbetspartner förändrats under de senaste åren. Men hos de rödgröna och Centerpartiet har motståndet varit konstant.  

Det handlar alltså inte bara om politiskt spel. Det handlar om värderingar.

Det finns en djup oro i det svenska samhället om vart vi är på väg. På arbetsplatser tar den rasistiska jargongen över. De som drabbas av skitsnacket och de som inte håller med tystnar och viker undan. Invandringen har blivit den förenklade förklaringen på i stort sett samtliga aktuella samhällsproblem.  

Med det följer en tilltagande utsatthet för minoritetssvenskar. I de kommuner där SD får bestämma flyr tjänstemän efter att lokala SD-företrädare gått in och detaljstyrt på ett sätt som är främmande i svensk politisk kultur.  Lägg därtill återkommande avslöjanden om kopplingar till extremhögern och rasistiska utspel.   

Det finns de som säger att politiken inte borde handla om vad man är emot, utan vad man är för. Men vill man ha ett öppet, pluralistiskt demokratiskt samhälle som tjänar alla sina medborgare så måste man hålla tillbaka ytterhögern. För när de får makten börjar de montera ner den liberala demokratin och aktivt trycka ner minoriteter. Det visar exempel efter exempel genom historien och runt om i världen.  

Den insikten höll ihop regeringssamarbetet, trots alla inbyggda konflikter.  Nu har det bygget rasat isär.  

På köpet har den svenska ytterhögern vunnit sin största seger någonsin genom att få igenom en budget Sverigedemokraterna varit med och förhandlat om.   

Synen på relationen till SD har formellt inte förändrats hos S, V, MP och C. Men frågan är hur länge avståndstagandet mot SD är så högt prioriterat att det kan få dem att gå samman trots sina olikheter.  

Den frågan kommer att spela roll för hur Sverige ska styras framöver. Och den frågan är viktigt för de väljare som är rädda för vilket Sverige vi får om ännu fler partier släpper garden mot ytterhögern. 

Daniel Poohl är vd på Stiftelsen Expo