Transpersoner - extremhögerns nya hatobjekt 
 | Expo.se

Annons

Transpersoner - extremhögerns nya hatobjekt 


Publicerad 2022-08-04 12:10

Transpersoner har blivit ytterhögerns nya måltavla

När lördagens Pride-parad går genom Stockholm sker det i en tid där framför allt transpersoner internationellt hamnat i skottlinjen från både konservativt, kristet, radikalfeministiskt och högerextremt håll.

Analys

På kort tid har utsattheten för transpersoner i USA och delar av Europa ökat dramatiskt. Radikalfeminister, högerkristna, konspirationsteoretiker och högerextremister har hittat varandra i en ohelig allians som gjort transpersoner till extremhögerns nya hatobjekt, skriver Expos Daniel Poohl. 




Lördagen den 11 juni samlades en handfull föräldrar med sina barn på biblioteket i San Lorenzo utanför San Fransisco. Som en del av stadens firande av Pride arrangerades en drag queen story hour. Dragartisten Panda Dulce tog plats framför halvcirkeln av sittande barn och föräldrar och drog igång en trallvänlig välkomstsång. Panda Dulce sjöng, barnen nynnade med. Under tiden tog sig en grupp män in i rummet. Flera av dem bar tröjor och kepsar med den högerextrema organisationen Proud boys svartgula symboler och stil. En av männen var klädd i en tröja med texten ”Kill your local pedophile” över bröstet, tillsammans med en bild på ett automatvapen. Männen satte sig bakom barnen. När sången var slut började de plötsligt skrika och vräka ur sig homofobiska och transfobiska förolämpningar mot Panda Dulce. De skrek ”pedofil” och ”tranny” (ett nedsättande tillmäle mot transpersoner). Panda Dulce tvingades gömma sig i ett kontorsrum tillsammans med en vakt. När männen till slut förts ut ur lokalen av den lokala polisen fortsatte de sin protest genom att ställa upp sig framför entrén till biblioteket för att blockera ingången.

Händelsen i San Lorenzo är en del av en alarmerande trend. Transpersoner (och dragartister som i exemplet ovan) upplever en ökad utsatthet i USA. Den amerikanska organisationen Human Rights campaign, HRC, dokumenterade förra året 57 fall av dödligt våld mot transpersoner. Det var det högsta antalet fall sedan organisationen började mäta 2015. Samtidigt drar en våg av konservativa lagförslag riktade mot HBTQ-rörelsen i stort, och transpersoners rättigheter i synnerhet, över landet. Enligt HRC har 36 delstater de senaste åren antingen lagt fram eller fastslagit anti-hbtq+-lagar. Många av dem slår mot transpersoners liv och hälsa.

I flera delstater är det förbjudet för high school-studenter, det vill säga ungdomar under 18 år, att delta i skolidrott i linje med ens könsidentitet. I flera delstater har också tillgången till könsbekräftande vård och behandling begränsats eller helt förbjudits.

En av de konservativa politiker som har haft den mest hänsynslösa hållningen till transpersoner är Ron DeSantis, guvernör i Florida. Han tippas just nu kunna bli nästa president. Den konservativa kampanjen mot transpersoner backas också upp av medier som Fox News.

Den amerikanska högern är helt enkelt besatta av transpersoner. Och det är inte bara i USA vi ser trenden. Researchers och experter ser samma sak hända i Frankrike, Storbritannien och Tyskland.

Frågan är hur vi hamnade här? De experter som följt transfobiska miljöer under en längre tid talar om en perfekt storm. Flera politiska rörelser har av olika skäl hittat varandra under det senaste decenniet och bildar nu en ohelig allians som siktar in sig på transpersoner som den nya skräckfiguren i sitt kulturkrig.

En aktör är den evangelikanska kyrkan. Efter att samkönade äktenskap blev lagligt i USA 2015 har den kristna högern tvingats lägga om sin strategi och hitta nya frågor att fokusera på. En sådan fråga är transpersoners rättigheter. Och det är en fråga som har stöd i de egna leden. Vita evangelikaner är den demografiska grupp som har mest negativa attityder gentemot transpersoner i USA.

Samtidigt har en minoritet genuskritiska feminister (nedsättande kallade TERFs, som i ”trans-exclusionary radical feminists”) vunnit mark. Rörelsen har sina rötter i 70-talets radikalfeminism och ser biologiska män som identifierar sig som kvinnor som ett hot mot ”riktiga” kvinnor och kvinnorörelsen. I deras argumentation utgör transpersonerna en patriarkal infiltration som riskerar att osynliggöra kvinnors situation, försvåra deras politiska kamp och utsätta dem för fara. Rörelsen har varit liten och marginaliserad, men på bara några år fått stort genomslag, inte minst i Storbritannien. Ofta med hjälp av konservativa mediekanaler.

Parallellt har transfobin fått fäste i konspirationsteoretiska kretsar. Researchern Lee Leville lanserade förra året termen TAnon. Hon tycker sig se hur delar av QAnon-rörelsen efter Donald Trumps valförlust har irrat vidare in i en ny konspirationsteori. Där antas den globala eliten, via skolor och läkarmottagningar, få unga människor att bli transpersoner. Enligt vissa för att tjäna pengar.

Enligt andra mer vilda teorier, som den högljudda anti-trans-debattören Jennifer Bilek, så går hela konspirationen ut på att genom en ökad acceptans för transpersoner öppna dörrarna för den transhumana dystopin. Ett samhälle där våra kroppar byggs ihop med maskiner och vi övergår som art till en 2.0 version av oss själva – en slags mindre mänsklig människa.

Transhumanism är en filosofi och rörelse som i verkligheten tänker sig att vi ska förbättras som människor med teknikens hjälp (och ja, det finns en massa kritik man kan rikta mot den). För konspirationteoretiska grupper har framtidsvisionerna gett upphov till total paranoia. I deras värld slutar det med ett totalt kontrollsamhälle. På det sättet knyter personer som Jennifer Bilek an även till den bredare konspirationsteoretiska miljön.

QAnon-anhängare ser sig som en del i kampen mot en elit som bland annat våldför sig på barn.

Därför har rörelsen hela tiden kunnat se sig själva, och presentera sig som, barnens försvarare. Det kan de fortsätta med nu. Nu ska barnen skyddas från ”translobbyn”, och i förlängningen från det totala slaveriet.

Den sista aktören som hakat på den växande transfobiska trenden är ytterhögern. Transfobin ligger latent inom den högerextrema ideologin. Där ses den traditionella heterosexuella kärnfamiljen som samhällets minsta cell. Att rubba den är att sätta nationen, och vad man uppfattar som naturliga principer, ur spel. Dessutom har extremhögerns allt större fokus på det så kallade folkutbytet gjort transpersoner till ett dubbelt hot. Om vita ungdomar luras till att tro att de är trans så minskar ju chansen att de bildar familj och föder fler vita barn. Vilket, i extremhögerns tankevärld, i slutändan innebär slutet för den vita människan.

 

Transfobin ligger latent inom den högerextrema ideologin och syns i bland annat propaganda.
Hatet mot HBTQ-personer ligger latent inom den högerextrema ideologin och syns i bland annat propaganda. Foto: Kollage/Skärmdump

Så ur ett teoretiskt perspektiv är det för extremhögern avgörande att trycka tillbaka transpersoners rättigheter.

Men det är knappast därför aktörer i USA och delar av Europa plötsligt lägger så mycket energi på frågor som könsbekräftande vård eller vem som ska få gå på vilken toalett. Man hakar på frågan för att den går att vinna anhängare på.

I den brittiska ytterhögern har så gott som varenda grupp och debattör profilerat sig i frågan. Den antimuslimska aktivisten Stephen Yaxley-Lennon (mer känd som Tommy Robinson), med 155 000 följare på Telegram är ett exempel. Bara i december förra året gjorde han 14 inlägg med transfobiskt innehåll. I USA följer extremhögern samma mönster.

I bakvattnet av den konservativa kampanjen mot transpersoner försöker mer extrema grupper vinna sympatier. Som när ett högerextremt gäng sätter sig på en sagostund för att förolämpa och skrämma en dragartist till tystnad. 

Kristen höger, opportunistiska konservativa politiker, transkritiska radikalfeminister, konspirationsteoretiker och högerextremister. Alla tycks de vara överens om att det stora hotet mot nationen är förbättrade livsvillkor för en minoritet som uppskattningsvis utgör någon procent av befolkningen.

Frågan är om trenden kommer till Sverige? Även här pågår en debatt inom den svenska feminismen om synen på transpersoners plats i rörelsen. Frågan om könskorrigerande vård har varit på tapeten, med krav på en mer restriktiv hållning från sjukvården. Ytterhögerns alternativmedier lyfter in perspektiven från debatten USA och delar av Europa i nyhetsrapporteringen. Det räcker för att transpersoner ska känna sig misstänkliggjorda.

Regeringen presenterade för bara några dagar sedan sitt förslag på ny könstillhörighetslagstiftning. Kortfattat så ska det bli lättare än i dag att byta juridiskt kön. Prövningen för att få göra medicinska ingrepp ska bli enklare. Det är ett framsteg i sig.

Och än så länge har inte frågan hamnat högst på agendan för den svenska extremhögern. Det kommer den inte att göra förrän de bedömer att det går att vinna på den. Där är vi inte nu. Och förhoppningsvis slipper vi det i valrörelsen. Men för den som vill blåsa upp en storm mot transpersoner så finns det med andra ord stoff att bygga på, och taktiker att låna från de som driver på den transfobiska våg. En våg som vi hoppas kunna hålla emot.

Daniel Poohl är vd för Stiftelsen Expo.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

Annons

Annons

Annons

I spåren av corona

Är pandemin ett hot mot demokratin? Hur har året med corona påverkat den svenska och internationella extremhögern?  Läs alla artiklar relaterade till corona-pandemin här.

Annons