Utan vision kommer SD fortsätta växa

Sverigedemokraterna gör ett succéval. I medierna översköljs vi av olika analyser och kommentarer om varför SD nu är Sveriges näst största parti som var femte väljare i Sverige lagt sin röst på. Vissa påstår att det är högerns fel, hade de inte gjort si och så hade det blivit annorlunda. I andra texter kan vi läsa att det är vänsterns i allmänhet och Socialdemokraternas i synnerhets fel att det gick som det gick. Socialdemokraterna anklagas för att ha gjort valet till en folkomröstning om SD vilket försatte oss i dagens situation.

Ofta, för att inte säga alltid, tycks det vara någon annans fel att SD har den position och väljarstöd som de har.

Vad vi måste förstå är att SD under en lång tid har varit fullt kapabla att av egen kraft forma sin position och ställning i svensk politik. De har också varit i stort sett ensamma om att erbjuda väljarna inte bara en sakpolitisk debatt om nuet, utan också en vision om vilket samhälle partiet vill skapa. En riktning för framtiden. Inte bara vad partiet vill göra nu, utan varför och vart det leder. Det här sker inte bara i en valrörelse utan denna ideologiska skolning pumpas dagligen ut i partiets egna eller närstående mediekanaler till tusentals människor.

SD, som i år gått till val som ett socialkonservativt parti på högerkanten, har under alla sina år erbjudit töjbara budskap och ställningstaganden som kan anpassas till så många väljargrupper som möjligt. I valet 1991 lanserade partiet sig som det nya Folkpartiet, i partiprogrammet 1996 beskriver man sig som ett nationellt mittenparti med ekologisk grundsyn. I valet 1998 presenterade de sig istället som ett nationaldemokratiskt mittenparti för att i nästa val utmana socialdemokraterna som ett nytt arbetarparti. Efter valet 2014 deklarerade Björn Söder, då partisekreterare, att partiet var att betrakta som de nya Kristdemokraterna.

Innan partiet kom in i riksdagen var man varken vänster eller höger, efter riksdagsinträdet 2010 var partiet plötsligt både och. Partiet har varit skickligt på att uppmärksamma det politiska landskapets förändringar och sökt upp och exploaterat opinioner hos väljarna och försökt foga in dessa i partiets ideologiska ramverk. Men oavsett etiketter och tidsanda har partiet aldrig backat från partiets livselixir och vision, den om att bevara Sverige svenskt.

I SD:s första partiprogram från 1989 står det ”Vår nation är ett kollektiv där vi alla har ett ansvar för vårt folks bästa både nu och i framtiden. Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling än en mångkulturell heterogen statsbildning.”

Dessa meningar är centrala för att förstå SD då som nu. Det här är riktningen och visionen, nationens homogenitet är överordnat allt. Når vi bara detta stadium så hägrar paradiset, fritt från konflikter och splittrande så kallade särintressen så som liberalismens individualism och socialdemokratins idéer om solidaritet och jämlikhet. Och är det så att en stagnerad konservatism står i vägen för SD:s uppgörelse med de institutioner och maktkoncentrationer som upprätthåller den så kallade ”heterogena statsbildningen” ska de också kastas överbord.

Sverigedemokraterna ser sin hägrande vision, för att citera partipampen Mattias Karlsson, som en kamp på liv och död. Det är ord att tro på och något partiets väljare och sympatisörer tar på allvar. Finns det något parti som ens är i närheten av den hängivenhet och totala lojalitet till sitt partis politiska projekt som SD:s väljare och sympatisörer?

Det är naivt, för att låna ett välanvänt ord i dagens politiska debatt, att underskatta betydelsen och kraften i SD:s samhällsvision och vilka konsekvenser det kan få. Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti i lite billigare kostym utan ett parti som står på egna ben, med välförankrade rötter i en brun mylla som ger partiet såväl näring som stabilitet och uppmuntran när det blåser till storm.

Det är ett misstag att tro att SD är här för att lösa några tillfälliga problem. Att om bara partiets samarbetspartners minskar invandringen och klubbar igenom hårdare straff så uppfyller SD ingen funktion längre. SD:s politiska projekt och vision tar inte slut för det. Nationen kan alltid bli mer homogen och alltid finns det splittrande särintressen att underordna och gå till strid mot. 

Vill man förstå SD av i dag och vill man se att partiets inflytande i samhället minskar så räcker det inte att bara bekräfta och be om ursäkt till partiets väljare. Det räcker inte att vara emot partiet som sådant.

SD:s konkurrenter behöver en egen politik och egna visioner som utgår från andra premisser än ytterhögerns sätt att se på samhället. Helt enkelt erbjuda ett bättre alternativ, en annan vision.  Motståndet mot SD kan inte vara det centrala i ett politiskt program, utan partiet behöver ses som ett hinder på vägen mot det samhälle man vill ha. Detta kan man och bör man kunna göra oavsett om du identifierar dig som vänster, liberal eller konservativ.

Niclas Nilsson är researcher och utbildare på Expo.

Niclas Nilsson

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer