Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Under fredagsmorgonen kunde bland andra Sveriges radio rapportera att Turkiets president Erdogan kommer fortsätta att blockera Sverige från att gå med i Nato. Experter och utrikespolitiska kommentatorer bedömer att förhandlingarna och processen kring Nato kommer fortgå under en lång tid och bli en av de enskilt största frågorna för den nya regeringen, som vi får utgå ifrån snart tillträder. En regering som SD för första gången har ett stort inflytande över. Såväl på det nationella planet som internationellt. 

När det kommer till frågan om att gå med i Nato har SD, som det skrivits om tidigare, historiskt sett varit tydliga med att detta inte är något som partiet ställer sig bakom. I stället kan man tala om att motståndet mot Nato utgjort en röd tråd i partiets syn på försvar och internationella samarbeten. Nato har inte varit den enda internationella aktören som SD motsatt sig, såväl EU som FN har partiet också varit starka motståndare till.

Sverigedemokraternas svängning i frågan om Nato var inte oproblematisk i partiet. Kritikerna var många, både bland företrädare och sympatisörer. Den mesta av kritiken handlade inte om själva försvarsalliansen som sådan utan om att sätta sig sida vid sida med Turkiet och bygga allianser med president Erdogan. De bärande argumenten från partiledningen för att SD skulle gå med i Nato handlade om inrikespolitik och politiskt spel. Ett eventuellt samarbete med Moderaterna sades hänga på detta och om partiet bytte åsikt skulle det ge inrikespolitiska fördelar. Ett helt korrekt antagande då partiets nya åsikt om Nato-medlemskap hyllades av flera tongivande tyckare till höger i svensk politik och i Moderaternas kommunikation beskrevs SD som ett parti som mognat och tar ansvar.

SD:s signum när det kommer till för partiet svåra och internt känsliga frågor är att placera och målgruppsanpassa sitt budskap till många olika publiker, på många olika platser. Aron Emilsson och till viss del Jimmie Åkesson skickas ut för att hantera frågan i mer etablerad media och Nato-förespråkaren Sven-Olof Sällström får nu en tung presidiepost i försvarsutskottet. Det är en sida av partiet. Men hur låter det på andra platser och från andra företrädare?

”Turkiet borde inte vara med, de borde sparkas och slängas ut.” Richard Jomshof, i dag ordförande för riksdagens justitieutskott, sparar inte på orden när han i en intervju i Samnytt för några veckor sedan får en fråga om Nato. Jomshof menar också att fördelen med Nato, i jämförelse med exempelvis EU, är att det är mycket lättare att gå in och ur. Vidare beskriver Jomshof Turkiet som en ”skurkstat” som bidrar till en så kallad islamisering av Sverige och detta måste stoppas. Samtidigt som Ryssland invasionskrig i Ukraina pågår väljer samme man att avsluta valrörelsen med en nationell turné med budskapet att islam och islamism är det största hotet mot såväl vår nation som Europa.

Att Jomshof säger som han gör och att detta sker just hos Kent Ekeroth i Samnytt är ingen slump. Där finns en viss typ av publik och öron. SD:s vänner bland alternativmedierna är viktiga för partiet då dessa är ett ovärderligt stöd som driver opinion och ideologiskt skolar sympatisörer och väljare. I dessa kanaler porträtteras just Turkiet som en ”skurkstat” och islam och muslimer i synnerhet beskrivs som ett existentiellt hot som är oförenligt med den ”västliga världen”.

Relationen till Turkiet, och i förlängningen den svenska ansökan till Nato, kommer vara ett dilemma för Sverigedemokraterna och leda till interna spänning i det regeringsunderlag som SD kommer vara en del av. Att både blidka sina nya vänner i Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna och samtidigt stå på god fot med alternativmedierna och sina gräsrötter kommer bli svårt för SD.

Att tillgodose krav på att kasta ut svenskar med kurdisk bakgrund må initialt kunna förena SD och Turkiet. Men om kraven inte stannar där, hur kommer då Turkiet se på en svensk regering som bärs fram av ett av Europas mest islamfientliga partier med rötterna i den övervintrande fascismen och nazismen?

Medlemskap i Nato var ett verktyg för att nå inrikespolitiska segrar, om och när dessa uteblir vad händer då med SD:s ställningstagande? Frågorna hopar sig och svaren från SD kommer att bli många beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang. För det är så partiet alltid gör och har gjort. Vill man förstå hur det här långsiktigt kommer påverka partiet och i förläningen den svenska politiken bör man inte bara lyssna till Aron Emilsson i Agenda, utan också till Richard Jomshof i Samnytt. Det är nämligen så att när Emilsson pratar då gör han det till sina nya borgerliga vänner. Richard Jomshof, han pratar med och till partiets gräsrötter.

Niclas Nilsson är researcher och utbildare på Expo.