Stormningen av Kapitolium var ingen slutpunkt

”En kniv mot strupen på den amerikanska demokratin”. Så beskrev USA:s president Biden i efterhand händelserna den 6 januari 2021, då en mobb av högerextrema anhängare till den dåvarande presidenten Donald Trump, som uppviglat dem på ett massmöte, stormade USA:s parlament, Kapitolium. Syftet var att med våld hålla sin ledare kvar vid makten, genom att skrämma och pressa de folkvalda att ogiltigförklara resultatet i presidentvalet, som Trump förlorat.

Lyssna på Studio Expo:

Stormningen, som orsakade nio människors död, brukar beskrivas som misslyckad, därför att certifieringen till slut ändå genomfördes, och Trump tvingades lämna Vita huset.

Men man bör komma ihåg att nästan 150 republikaner, även efter att stormningen var över och dammet hade lagt sig, faktiskt röstade för att ogiltigförklara valresultatet. Många av dem var inställda på att göra det redan innan, som en överenskommen del av Trumps plan för att hålla sig kvar vid makten. Andra ändrade sina röster till ogiltigförklaring just för att de skrämts av extremisternas våld och vrede.

Med hjälp av USA:s representanthus särskilda 6 januari-utskott, och dess slutrapport som nyligen släpptes och offentliggjorde fynden i deras stora utredning, vet vi idag långt mer än tidigare om de omfattande planer på en statskupp som Trump och hans allierade gjorde under det sista kvartalet av 2020. Det har visat sig att stormningen av Kapitolium endast var ett, förvisso viktigt, moment av dessa planer.

Det var ett moment där Trump, kretsen kring honom och delar av hans stab i Vita huset, lojalister inom Kongressen, och organiserade högerextremister – bland andra Proud Boys, Oath Keepers och QAnon-anhängare, vars roll i upproret förtjänstfullt dokumenterats i rapportens sjätte kapitel – alla samverkade för att uppbåda en brutal styrkedemonstration.

Poängen med den 6 januari var att öppet trotsa lagen, att krossa den amerikanska demokratins viktigaste normer, att sätta sig över konstitutionen och folkviljan, att trampa ner ordningsmakten, att visa hur långt man är beredd att gå, och att skrämma sina motståndare till förlamning, om så bara för ett avgörande ögonblick.

Poängen var att sätta en kniv mot strupen på den amerikanska demokratin.

Och i många av dessa avseenden var stormningen inget misslyckande. Utan tvärtom en historisk, spektakulär – och på flera sätt framgångsrik – uppvisning i högerextremt våld, hänsynslöshet och antidemokratiska impulser.

Men hotet mot den amerikanska demokratin illustreras inte bara genom rapportens noggranna redovisning av planerna på det större kuppförsöket, och av händelserna den 6 januari. Utan även av reaktionerna på den.

Republikanerna har från första början gjort allt i sin makt för att sabotera utredningen, smutskasta de som genomfört den, otillbörligen påverka dess vittnen, förvanska dess fynd och förneka dess betydelse. De har redan fryst ut de få partimedlemmar som deltog i utskottet, och lovat att använda sin nya majoritet i Representanthuset för att förfölja utskottets övriga ledamöter. Republikanerna har fortsatt hävda den otroliga lögnen att valet blev ”stulet från Trump” och att den sittande presidenten Biden därmed är illegitim. De har fortsatt att försvara den högerextrema kuppmakaren Trump, och de har fortsatt att uppvigla sina väljare mot USA:s bärande institutioner.

Det rör sig inte bara om en brist på ansvarstagande, utan snarast en skamlös trots mot allt och alla som försöker utkräva ansvar, inklusive rättsväsendet. I sin egen utredning av 6 januari har FBI väckt över 900 åtal, bland annat mot ledarna för den extrema milisen Oath Keepers och terrorgruppen Proud Boys. En politisk häxjakt på fredliga patrioter, menar Trumps anhängare – som för övrigt än idag utgör så många som 70% av republikanska väljare.

Trots att sanningen steg för steg släpats fram i ljuset, och många av de farligaste förövarna dragits inför rätta, kvarstår det öppna hotet mot den amerikanska demokratin fortfarande.

Hotet finns bland de tusentals Proud Boys, Oath Keepers och andra våldsamma extremhögergrupper som fortfarande rör sig fritt i USA, de radikala demagoger som varje dag från stora mediala plattformar för ut sitt budskap om Trump som den sanne presidenten och nationens frälsare, och bland åtskilliga folkvalda republikaner på alla nivåer i USA:s politik – inte minst de kongressledamöter som, den 6 januari, röstade för att ogiltigförklara valet, och som i stor utsträckning sitter kvar i Kongressen än idag.

Och Trump själv? Han kandiderar återigen till Vita huset, trots de pågående utredningarna mot honom.

Kniven som höjdes mot den amerikanska demokratin må ha knuffats tillbaka, men har ännu inte sänkts.

Morgan Finnsiö är researcher och utbildare på Expo.

Morgan Finnsiö