Moderaternas slappa inställning gav SD makten

För en tid sedan föreläste Henrik Vinge, SD:s gruppledare i riksdagen, för ett gäng partikamrater om hur det gick till när det så kallade Tidöavtalet kom till. Föreläsningen finns att beskåda på SD:s mediekanal Riks. Henrik Vinge, som spelade en viktig roll i förhandlingarna och i relationsbyggandet med de andra regeringspartierna, berättar hur han såg att såväl moderater, liberaler som kristdemokrater tycktes vara förvånade över och oförberedda på SD:s krav och politiska ambitioner.

– Det fanns en bild från de andra regeringspartierna att det skulle vara roligt för oss att bara vara med, och kanske få någonting, lite sakpolitik, någon fin hatt, lite smulor, hörs en nöjd Henrik Vinge säga under föreläsningen.

Han gör själv bedömningen att de andra partierna, som en konsekvens av sin bristande förståelse för SD, behövt förflytta sig sakpolitiskt – och därför till slut också blev tvungna att ge upp flera gränsdragningar som de inte räknat med.

Vinges ord skvallrar om att förståelsen för SD som politisk rörelse, trots att partiet suttit i riksdagen sedan 2010, fortsatt tycks vara banalt låg. Är det något Sverigedemokraterna pratat om de senaste åren är det just att priset kommer bli högt för alla som vill samarbeta med partiet. Alltmer växer känslan att många inom den svenska högern tycks se SD som ett parti som innerst inne egentligen är moderater i Dressman-kostym – ett parti som så gärna bara vill få vara med. Om SD kammas till och tas om hand av ”de vuxna i rummet” så blir det nog bra, SD kommer då förbli lugna i båten. 

Inget kunde vara mer fel.

Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti och för SD finns inget egenvärde med en borgerlig regering. Allt handlar om sakpolitik och om vad och hur mycket som partiet kan få igenom.

Lyssna på Studio Expo:

SD är idealister. Enkelt uttryck ett parti som vill något. Partiet är inte intresserade av att försvara, administrera och sakta reformera delar av samhället. De vill i grunden förändra allt. Det är minst sagt naivt och vilset att underskatta betydelsen och kraften i deras politiska projekt och vision. Sverigedemokraterna ser sin politiska kamp, för att citera partiideologen Mattias Karlsson, som en kamp på liv och död.

Nationen kan alltid bli mer svensk, mer homogen och ständigt finns det nya meningsmotståndare och hot att gå till strid mot och nedkämpa. Det är ett misstag att tro att SD är här för att lösa några tillfälliga problem och att partiet kommer nöja sig om de bara får vara med och spegla sig i glansen från en borgerlig regering. SD vill inte stödja en regering. De vill vara den. 

Regeringens bristande kunskap och vilja att försöka förstå SD och den sverigedemokratiska rörelsen avspeglar sig också i frågan om den svenska anslutningen till Nato. Inte ens i den frågan, som Ulf Kristersson själv pekat ut som den kanske viktigaste under hela mandatperioden, tycks man ha brytt sig om att göra läxan. I en intervju i Svenska Dagbladet säger statsministern att det inför regeringsbildningen inte gjordes någon utvärdering av Sverigedemokraterna och vilken roll partiet skulle kunna spela i Natoprocessen. Hade det inte varit ganska rimligt eller till och med bra att göra?

Det hade inte krävts mer än två enkla sökningar i valfri sökmotor för att Ulf Kristersson och hans medarbetare skulle se att kombinationen SD, Nato och Turkiet med stor sannolikhet skulle bli en ordentlig oreda. Inte minst då ett av den sverigedemokratiska rörelsens starkaste livselixir, såväl bland gräsrötterna som i partitoppen, är hatet mot islam och muslimer. Turkiet är dessutom ett av de länder som av partiet, såväl historiskt som idag, pekas ut som ren ondska och som ett hot ”mot västerländska värden”. Friktion och problem? Högst troligt.

För alla oss som vill att SD får så lite inflytande över svensk politik som möjligt finns det all anledning att fortsatt känna stark oro. Den sittande regeringens okunskap, eller ovilja, om vilka SD är och står för kommer leda till än fler segrar för SD framöver.

Det är förståeligt att Henrik Vinge ser både nöjd och belåten ut på föreläsningen framför sina partikamrater. Det var inte så svårt, det här heller. De där smulorna vid förhandlingsbordet är det kanske snarare de andra partierna som får nöja sig med när SD så småningom tömt kakfatet.

Niclas Nilsson är researcher och utbildare på Expo.