Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Hatet och angreppen från ytterhögern mot priderörelsen och hbtqi-personer är inget nytt. Det är en av ytterhögerns mest elementära och bärande idéer, som intensifieras och eskalerar i perioder. Ytterhögern, såväl internationellt som här i Sverige, består av flera olika partier och rörelser. Det finns olika varianter, nyanser och olika politiska särdrag men i den här typen av frågor faller de alla tillbaka på samma grundläggande tema och idéer. Nämligen den om föreställningen om nationens överlevnad och reproduktion som det viktigaste som måste överordnas allt.

Lyssna på Studio Expo:

Nationen måste enligt ytterhögern hållas ”ren och homogen”. Därav måste det finnas ordning, kontroll och hierarkier och ”rätt sorts barn” måste födas. De som inte passar in i nationen ska avlägsnas eller inte få komma hit. Och allt och alla som avviker eller inte bidrar till en heteronormativ kärnfamilj eller ”rätt sorts” barnafödande ses som ett hot att trycka tillbaka.

Under en längre tid har vi på Expo kunnat se och varnat för hur ytterhögern internationellt växlat upp sina angrepp, mobilisering och sitt hat mot hbtqi-personer. Det är också något som vi ser i Sverige.

Inte minst har detta synliggjorts under våren då ytterhögern gjorde gemensam sak i drev, hat och mobilisering mot bland annat Drag story hour. Den drivande kraften inom den svenska ytterhögern var då och är som alltid den sverigedemokratiska rörelsen. På Twitter satt toppolitiker som Björn Söder och Kent Ekeroth och vräkte ur sig sitt misshag och äckel över dragqueens. Och Riks, SD:s egen kommunikationskanal, har överöst sina tittare med inlägg och inslag om detta. Ett annat exempel är från i våras då vi på Expo kunde avslöja hur en högt uppsatt tjänsteman på SD:s riksdagskansli dagligen delar och sprider grov transfobi på sociala medier.

Att den svenska ytterhögern inspireras av sina vänner, händelser och skeenden internationellt, inte minst av det som sker i USA, är väntat. Men om man endast vänder blicken utåt för att förstå vad som nu sker missar man en viktig poäng.

I takt med Sverigedemokraternas framgångar, och att de som parti nu ses som en fullgod samarbetspartner till en borgerlig regering, har också SD:s ängslighet kring den egna ideologin och att uppfattas som alltför radikalt avtagit.

Det tar sig exempelvis uttryck genom att SD:s företrädare i dag aktivt söker sig till extremhögerns scener och mediekanaler istället för att undvika dem och det märks också i partiets idéutveckling och framtoning. Under våren flyttade SD fram positionerna än mer genom sin kampanj och opinionsbildning kring den högerextrema idén om ”folkutbyte” och att vår nation är under attack. Påståenden om att svenskar håller på att bli en minoritet i sitt eget land kunde höras från ledande partiföreträdare som Mattias Karlsson och Richard Jomshof och när det brände till lite extra i debatten dök Jimmie Åkesson upp och offentligt försvarade sina partivänner.

Att den sverigedemokratiska rörelsens hot och hat mot hbtqi-rörelsen trappas upp samtidigt som SD som parti driver på med högerextrema tankefigurer och slipar ner trösklarna till radikalare delar av ytterhögern bör förstås ihop och sker i symbios. Att detta parti sedan i höstas i mångt och mycket dikterar villkoren för Sveriges regering och betydande delar av landets utveckling är och måste ses som väldigt oroande. Om SD:s nya vänner i Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna inte nämnvärt markerat eller tagit tydligare avstånd från SD hittills med allt som hänt, när ska det då ske?

Må sommarens prideparader fyllas med folk, glädje och fest men låt det inte stanna där.

När festivaltälten monteras ner och ballongerna i regnbågens alla färger stigit mot skyn måste alla som stöttar och vill kämpa för hbtqi-personers rättigheter och möjlighet till frihet och ett värdigt liv organisera sitt försvar.

Jag kallar det försvar, för det är inte bara en kamp för fortsatta landvinningar utan också ett försvar och gränssättning till skydd för både faktiska rättigheter och mot ytterhögerns hatiska och hetsande retorik.

Niclas Nilsson är researcher på Expo.

Ämnen i artikeln