SD är mer än sina kritiserade företrädare

Vi har lärt känna dem genom rubriker och skandaler genom åren - SD:s bad boys. Under många år handlade det om Kent Ekeroth.

2009 ställde han sig på partiets landsdagar och dundrade på om att västvärlden befinner sig i ett ”uråldrigt krig” med islam. 2012 briserade den så kallade järnrörsskandalen. Kent Ekeroth hade filmat en blöt utekväll på stan där två av hans partikamrater rumlat runt och fällt rasistiska och sexistiska kommentarer. I videon som läcktes till Expressen sågs Ekeroth dra runt beväpnad med ett metallrör. Ekeroth har hamnat i bråk på krogen. Han har skapat rubriker med sina inlägg på sociala medier och vid sidan av sitt politiska uppdrag hjälpt till att bygga upp alternativmedier som gjort sig kända för rasism och lögner.

Kent Ekeroth väckte reaktioner och skapade rubriker. Under sin tid i riksdagen mellan 2010 och 2018 tvingades han ta time out två gånger. Och så till slut var han inte kvar. Inför valrörelsen 2018 petades han från SD:s riksdagslista.

Inte så mycket förändrades visade det sig. Efter Ekeroth dök nya skandalfigurer upp.

I somras var det Björn Söder som fick agera SD-skurken. I ett inlägg på X, tidigare Twitter, anklagade SD-toppen Stockholm Pride för att ha kopplingar till pedofili. Till sin hjälp hade han falska propagandabilder han skärmdumpat från ett inlägg postat av en förintelseförnekare som stod på Alternativ för Sveriges valsedlar i valet 2022.

Nu är det Richard Jomshof som står i fokus efter flera antimuslimska utspel. Jomshofs islamofobi är långt ifrån ny. Men nu har den blivit politiskt sprängstoff.

Oppositionen kräver att han ska petas från sin post som ordförande för justitieutskottet. Det är ett rimligt krav. Han borde aldrig ha satts på posten från första början.

Men vad kommer egentligen förändras om Jomshof mot alla odds skulle petas? Det skulle bli politiskt kaos förstås.

Men SD skulle fortsätta vara SD.

Stormen kring Jomshof följer ett tydligt mönster. Diskussionen om SD förvandlas ofta till personfrågor. Nu är vi alltså där igen. Problemet med SD är en fråga om Björn Söder eller Richard Jomshofs lämplighet.

Det är lätt att hamna här. Det offentliga samtalet om politik är personfixerat, och då följer analyser och taktiker samma logik.

Men det gör att vi missar ett större perspektiv.

SD är mer än sina enskilda företrädare. Det är ett politiskt väsen, en rörelse. Radikalhögern kommer, för att kunna nå sina mål, behöva ha företrädare som tänjer gränser och bryter mark med aggressiva utfall mot minoriteter och de som utmålas som den politiska eliten. De behöver bryta ner de liberaldemokratiska spelreglerna och kutymen. De måste hålla sin gräsrötter uppspelta.

Det är uppenbart att SD:s politiska motståndare har haft svårt att hitta bra strategier mot partiets framväxt. Ett av skälen är att de saknat en gedigen ideologiskt grundad förståelse av SD som politiskt fenomen. Det är lättare att uppröras av empatilösa, hårresande och förljugna utspel. För att förklara varför SD är ett problem har de pekat på de enskilda företrädare som skapat negativ publicitet. Tacksamt på ett sätt. Men samtidigt förrädiskt. 

De som har velat närma sig partiet har tolkat partiets radikala hållning som en fråga om enskilda individer. Om bara SD sparkar ut de extrema elementen. Om de bara lugnar ner sig, då kan partiet tas in i värmen. Och enligt samma logik; om partiets företrädare beter sig proffsigt och välstädat, då har det tagits som ett tecken på att partiet växt upp.

Men SD kommer inte att förändras i grunden bara för att enskilda företrädare kastas ut. Inget annat parti har haft sådan omsättning på politiker som SD, ändå ligger partiet i stort sett i linje med det politiska projekt som sjösattes under slutet av 1980-talet. 

Homofobin försvinner inte med Björn Söder. Islamofobin tar inte slut med Richard Jomshof. När det gäller Kent Ekeroth så är ju han till och med tillbaka i partiet, nu som oppositionsråd i Dalarna.

Enskilda företrädare kan komma och gå. Det verkliga hotet är den högerradikala apparaten som maler på.

Daniel Poohl är vd på Expo.

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer