Så påverkas Finland av rasistskandalerna

Regeringen tillträdde den 20 juni och är en högerkoalition bestående av Samlingspartiet, Sannfinländarna, Kristdemokraterna och Svenska folkpartiet. Bara en dryg vecka efter att den tillträdde avgick Sannfinländarnas näringsminister Vilhelm Junnila, efter att det framkommit att han haft samröre med högerextremister.

Efter det har skandalerna avlöst varandra. I juli uppdagades det att Sannfinländarnas partiordförande och finansminister Riikka Purra 2008 skrivit grovt rasistiska inlägg på partikollagen Jussi Halla-ahos blogg. Senare samma månad visade det sig även att näringsminister Wille Rydman spridit rasism. I det fallet rörde det sig om sms som han skickade 2016.

Rasistskandalerna har skakat regeringssamarbetet, rönt svarta rubriker, fått oppositionen att reagera och lett till stora protestdemonstrationer. Expo har pratat med Göran Djupsund, professor i statskunskap och en återkommande medieröst om finsk politik, för att förstå den senaste tidens politiska utveckling och den kris den inneburit för regeringen.

Trots turbulensen så tror inte Göran Djupsund att uppmärksamheten skadat Sannfinländarna, som han menar redan under Timo Soinis ledning blev allt mer främlingsfientligt.

– Men det stora skiftet skedde när Jussi Halla-aho 2017 tog över partiet. Så, för de Sannfinländska väljarna var det nog inte en överraskning att det finns en ganska rå, uttalad rasism och främlingsfientlighet inom partiet, säger Göran Djupsund.

Regeringen håller samman 

Inte heller de andra partierna i koalitionen har varit beredda att låta de uppmärksammade rasistutspelen ligga till grund för att fälla regeringen, utan vill istället flytta fokus mot planerade reformer inom arbetsmarknaden samt arbetet med att balansera statsbudgeten och minska utlandsskulden.

Statsminister Petteri Orpo från Samlingspartiet sa efter avslöjandena om Purras rasistiska uttalanden att hon har bett om ursäkt och att ”regeringen inte faller på grund av detta”.

Det har dock inte varit friktionsfritt, framför allt har liberala Svenska folkpartiet mött kritik såväl externt som internt för sitt samarbete med Sannfinländarna. Men även inom det största partiet, Samlingspartiet, har åsikterna varit delade.

– Men den dominerande kraften i Samlingspartiet värdesätter ändå regeringsarbetet och de här reformerna man vill ha, så man är beredd att se mellan fingrarna och försöka komma med någon lösning så att regeringen ska kunna fortleva. Och den lösningen kom under sommaren. Man tillsatte en arbetsgrupp som skulle jobba fram ett antirasistiskt meddelande.

Deklaration mot rasism

Regeringspartierna presenterade i slutet av augusti, efter några turer, ett gemensamt så kallat meddelande (ungefär deklaration) om ”främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering”. I anslutning till att meddelandet debatterades i riksdagen den 6 augusti så använde Sannfinländska Teemu Keskisarja n-ordet. Själva meddelandet har dock inte lett till någon större kritik, annat än att det lyfts frågor om dess påverkan i praktiken.

– Själva meddelandet ses inte som så problematiskt. Det får ju skäligen gott betyg även av oppositionen. Det är ju egentligen en samling av målsättningar utan så många konkreta förslag, säger Göran Djupsund.

Det enda konkreta lagförslaget som finns i meddelandet är ett om förbud mot att förneka Förintelsen.

Samtidigt har företrädare för Sannfinländarna spelat ned meddelandets betydelse och bland annat sagt att det är att ”lösa ett problem som egentligen inte finns”. Meddelandet har dessutom av många tolkats som en taktisk åtgärd för att stävja interna slitningar i koalitionen, inte minst mellan Svenska folkpartiet och Sannfinländarna. Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra har också sagt att syftet med meddelandet har varit att ”regeringen ska kunna hålla ihop”.

– Det är ganska nära sanningen. Om detta meddelande inte hade kommit till, ja då skulle regeringen högst sannolikt ha fallit, säger Djupsund.

Misstroendeomröstning

Samtidigt ansåg inte oppositionen att meddelandet räckte för att dra ett streck över de senaste tidens avslöjanden om rasism, som upplevs inte ha tagits på tillräckligt stort allvar av regeringen.

Oppositionspartierna Socialdemokraterna, De Gröna och Vänsterförbundet väckte gemensamt misstroende mot regeringen. Dessutom separata misstroenden mot två av Sannfinländarnas ministrar: Rikka Purra och näringsminister Wille Rydman.

På fredagen var omröstningen i riksdagen. Som väntat fick regeringen förtroende av en majoritet av ledamöterna. Endast en av regeringspartiernas företrädare, Svenska folkpartiets Eva Biaudet, röstade blankt när det kom till omröstningen om ministrarna.

Stora demonstrationer

Även utanför de partipolitiska kretsarna har många reagerat på rasismen och det har anordnats flera demonstrationer. I en demonstration i Helsingfors den 3 september deltog över 10 000 personer.

Regeringspartierna har till stor del mött protesterna med tystnad. Göran Djupsund påpekar dock att föga förvånande så har företrädare för oppositionen lyft fram protesterna, inte minst på sociala medier.

Han menar samtidigt att frågan om rasism inom regeringen sannolikt inte kommer att ha samma dominanta position som den haft under sommaren, varken medialt eller politiskt, framöver. Han tror dock att frågan kan aktualiseras inte minst om det kommer nya avslöjanden om rasism bland regeringsföreträdare.

Andra risker för regeringen

Vad gäller regeringens sammanhållning menar Göran Djupsund att det inte är omöjligt att den spricker innan mandatpartioden är till ända. Han tror att Svenska folkpartiet skulle kunna ligga bakom ett sådant avhopp, men lyfter framför allt fram Sannfinländarna, som riskerar få svårt att försvara nedskärningar och andra poltiska beslut för sina väljare. Partiet har flyttat sig allt längre högerut när det kommer till ekonomiska frågor och tappar stöd i opinionen.

– Om stödet för dem sjunker tillräckligt mycket på grund av detta så kan det ju hända att de sex till åtta månader innan valet väljer någon symbolfråga och sen tar en offentlig strid med de övriga regeringspartierna om den och efter det avgår.