Hatet ökar i spåren av terror och krig

Lördagens terrorattack från den palestinska islamistgruppen Hamas kom som en chock. Omfattande raketbeskjutning följdes av att milismän från terrorgrupperna Hamas och Islamiska jihad genomförde en bestialisk våldsräd. I skrivande stund har över 1200 israeler mördats, i huvudsak civila. Bland de döda finns barn, kvinnor och äldre. I en massaker på en musikfestival
 mördades 260 personer. Hundratals har mördats i sina hem på kibbutzer och i andra samhällen. Över hundra israeler har kidnappats av Hamas och Islamiska jihad och förts in i Gaza. 


Det är ett terrordåd, så bestialiskt att det knappt går att ta in. Det är oförsvarligt och kan inte rättfärdigas. 



Israel har svarat på attacken med att förklara krig mot Hamas. Civila har dött i Israels bombningar. Den materiella förödelsen är omfattande. Svaret riskerar att leda till en humanitär katastrof i det tätbefolkade och nu totalt isolerade Gaza. 


Vi vet sedan tidigare att när konflikten, ett futtigt ord i sammanhanget, mellan Israel och Palestina eskalerar så ökar antisemitismen. Så har det sett ut sedan sexdagarskriget 1967. Brottsförebyggande rådets statistik över anmälda hatbrott med antisemitiska motiv visar på ett tydligt samband med den israel-palestinska konflikten. I samband med kriget i Gaza 2009 sköt anmälningarna i höjden. Samma sak hände vid Gazakriget 2014. 



Vi ser redan nu exempel på att mönstret upprepas. Svenska kommittén mot antisemitism konstaterar att Hamas hyllas som folkhjältar i sociala medier. Där sprids uppmaningar om att döda judar, konspirationsteorier om att ”sionister” styr medierna och påståenden om att ”judarna inte tog lärdom av Förintelsen”.

Högerextrema antisemitiska grupper tar också chansen att växla upp sin retorik. Under en manifestation i centrala Stockholm till stöd för Israel dök under onsdagen nazistiska Nordiska motståndsrörelsen upp för att störa mötet.

På flera platser i landet har också Hamas attack hyllats, exempelvis vid pro-palestinska bilkorteger.

Den senaste veckan har vi dessutom sett aktivister, lokala politiker och andra på vänsterkanten uttrycka att alla i Israel, även civila, är legitima måltavlor. Denna extrema position göder den Israel-relaterade antisemitismen och skapar en allvarlig hotbild för judar. Festande ungdomar i öknen i södra Israel eller en barnfamilj i en kibbutz ses som legitima måltavlor för mord och terrorism. Steget från det till att tycka att det är fri jakt på ”sionister” i Sverige och Europa är inte långt.



Risken är nu stor för våldsdåd mot judar utanför Israel. Hamas, en organisation marinerad i antisemitism, sekterism och våldsromantik, uppmanade i veckan befolkningen i grannländerna att ansluta i kriget. Militanta islamistgrupper hyllar Hamas dåd.

Den islamistiska antisemitiska terrorn riskerar nu alltså att gå upp på högvarv.



Det är sorgligt men förståeligt att svenska judar känner en rädsla. Judar i Göteborg uppmanas exempelvis att inte bära Davidsstjärnan och kippa och att inte tala hebreiska. Så ser antisemitismens konsekvenser ut. Man kan inte längre vara sig själv fullt ut – inte ens i Sverige. 



Samtidigt riskerar händelseutvecklingen att spä på en redan utbredd islamofobi och en antiarabisk rasism. Till skillnad från tidigare konflikter så har kriget den här gången börjat med en terrorräd utan motstycke mot Israel. Det väcker associationer till andra dåd utförda av militanta islamister och till Islamiska statens överlagda våldsorgier.

Vi vet också att det riskerar att leda till att muslimer blir utmålade som potentiella terrorister och att de får bära skulden för vad andra muslimer gör. På så sätt riskerar även de att förvandlas till legitima mål för en hämndcykel som snurrar ända in i vår vardag.

Som exempelvis på tunnelbanan i Stockholm under söndagen. 


En man och en kvinna bredvid mig talar upprört om Hamas attack. De hoppas att Israel ska svara hårt. De anar att Iran måste ha något med saken att göra. När de rest sig för att gå av, och precis ska kliva ut genom dörrarna, säger kvinnan med hög röst så att vi alla ska höra:

- Det kommer inte lösa sig förrän alla muslimer är mördade.

Mitt i meningen vänder hon sig in mot oss andra, som för att se vår reaktion. En kvinna i slöja sitter tyst och tittar ner i marken. En annan skakar försiktigt på huvudet. Sedan åker tåget vidare. 


Bland islamofobiska propagandister utnyttjas dådet för att driva på en antimuslimsk linje. Nonchalansen inför palestinska liv i Gaza och den palestinska erfarenheten är total. SD-nära tidningen Samnytt förespråkar nu exempelvis ett förbud av islam i Sverige och kallar Hamas attack för en ”muslimsk” massaker.



Risken är tyvärr stor att kriget mellan Israel och Hamas kommer att pågå under en längre tid. Det ställer stora krav på politiker och opinionsbildare att inte hemfalla åt antisemitisk eller antimuslimsk retorik. Samhället måste kunna garantera att judiska institutioner skyddas och att svenska muslimer erbjuds samma sak om hoten ökar även mot dem.

Daniel Poohl är vd på Expo.

Daniel Poohl