Partiledarna är häpnadsväckande dåliga i ämnet rasism

Det blanka golvet och de minimalistiska pulpeterna skapar en halvmåne i tv-studion som står skådeplats för söndagskvällens partiledardebatt i SVT. Två timmar som i bästa fall skulle göra tittaren klokare – men såhär i efterhand känner åtminstone jag snarare förfäran.

Partiledardebatten i SVT markerade halvtid för den här mandatperioden. Den har kantats av politiska skandaler och inskränkningar i rättsstatens principer och asylrätten – sverigedemokratiska politiska vinster i Tidöavtalet. Det är kris i Sverige och hårda tag ska råda bot på gängkriminaliteten heter det från regeringshåll.

Men debatten sker också i en tid då judar och muslimer i Sverige vittnar om ökad utsatthet och där denna nya våg av rasism i delar av det politiska samtalet diskuteras med hög intensitet. Därför var det välkommet att ämnet ”islamofobi och antisemitism” tog plats med ett helt eget segment i debatten. Att rasism nu är en fråga att debattera, bland mer klassiskt politiskt brännande ämnen som gängkriminalitet och energiförsörjningen, säger en hel del om åren som varit.

Vi får förmoda att partiledarna haft goda möjligheter att förbereda sig men trots det framstår de som svarslösa. Liberalernas Johan Pehrson stammar fram en slags summering av det upptrappade kriget mellan Israel och Hamas istället för att prata åtgärder som tryggar minoriteters ställning och frihet i Sverige. Statsminister Ulf Kristersson kan inte avhålla sig från att trassla in sig i jämförelser mellan hat mot judar och muslimer.

SD:s Jimmie Åkesson avfärdar Svenska kommittén mot antisemitisms kritik mot att partiet inte tar de interna uttrycken för antisemitism på allvar som ”en partsinlaga”. Han fortsätter med att säga att islamofobi inte existerar, att det är ett begrepp uppfunnet av islamister i syfte att tysta kritiker och ägnar sedan ansenlig mängd talartid åt att med alla till buds stående medel förminska muslimers upplevelser av rasism i Sverige. Enligt honom är det vita svenskar som är värst utsatta. KD-ledaren Ebba Busch har fullt sjå med att försöka släta över SD-ledarens ganska väntade antimuslimska talepunkt med en personlig anekdot om det hon kallar för ”religiös analfabetism”.

I oppositionen hade Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar svårt att vara trovärdig i frågan till följd av avslöjandena om antisemitism från partiets lokala företrädare. Magdalena Andersson ägnade sitt inlägg i debatten åt att angripa Jimmie Åkesson och framhålla historiska S-märkta åtgärder mot antisemitism.

Vad vi ska göra nu verkar det inte vara någon som vet.

Varken regeringen eller oppositionen verkar ha tillräcklig kunskap om den rasism som svenska judar och muslimer tvingas utstå för att göra något åt den. Om det i sin tur handlar om bristande intresse eller om det är ett sätt att hantera en politiskt delikat fråga är svårt att utröna.

Allt var inte dåligt – det fanns också ljuspunkter. Exempelvis de debattinlägg som uttryckte just det som så ofta sägs av de som utsätts för islamofobi och antisemitism: gör inte de utsatta till slagträn i debatten. Ändå var det just det vi såg hända.

Att det från höger till vänster saknas politisk vilja och konkreta förslag för att trycka tillbaka de rasistiska attityder människor i Sverige utsätts för i sin vardag är allvarligt. Rasismen skär genom alla samhällsskikt, skadar det svenska samhällsbygget och är ett direkt existentiellt hot mot de som utsätts. Då duger det inte att vi har en samlad partiledarkår i Sverige som framstår som både okunnig och oförmögen att ta de krafttag som behövs för att stoppa utvecklingen.

När sändningslampan släcks efter kvällens partiledardebatt saknas de svar som många nog hade hoppats få. Hur ska judar och muslimer i Sverige kunna få leva fritt från rasism och trakasserier? Hur får vi ett mer anständigt politiskt samtal som inte ställer minoriteter mot varandra? Vilken är vägen framåt för ett Sverige som faktiskt håller ihop?

Samtidigt som kvällstidningarnas politikexperter utser vem som vann kvällens sammandrabbning är det tydligt vilka som förlorade. De som genom partiledarnas oförmåga led kvällens största nederlag är de svenskar som utsätts för rasism – de står ensamma i sin utsatthet.

Erik Glaad är reporter på Expo.

Erik Glaad

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer