Kristen ambivalens inför apartheid

Trots att en majoritet av världens kristna kyrkor, däribland Katolska Kyrkan, Kyrkornas Världsråd och Lutherska Världsförbundet, manade till Sydafrikabojkott och kamp för de svartas rättigheter så fanns fribrytare som inte följde uppmaningen. En del samfund till och med bidrog till rasismen. Andra medgav att situationen var »komplicerad« och att apartheid var »olyckligt«, men slingrade sig med att det fanns så många kommunistiska orosmoment som »måste kontrolleras«. Därför kunde apartheidmoståndare arresteras och fängslas.

–Detta är personer som drog nytta av apartheid, menar den sydafrikanska pastorn Raymond Vanda. Dessa samfund kunde helt enkelt inte säga något ont om apartheid eftersom deras stöd kom från den vita befolkningen, precis de människor som också röstade för apartheidsystemet.

Amerikansk inspiration

Reinhard Bonnkes CfaN tillhör en mycket speciell kategori av rika religiösa organisationer som hämtar inspiration från den amerikanska »framgångsteologin«. En religiös inriktning som präglas av en extrem antikommunism och som därför fungerade väl i apartheidtidens Sydafrika.

CfaN tog inte ställning till apartheidpolitiken. Den avvärjande formeln var en attityd av Leave it alone – lägg dig inte i. Trots det kom politiska ställningstaganden upp till ytan. En av CfaN:s predikanter förklarar att »Sydafrika belägras av kommunister«, en annan person inom CfaN beskrev de mörka krafter som »får stöd från Ryssland«. Samma argument som apartheidregimen använde för att legitimera segregationen.

En av Bonnkes viktigaste finansiärer var den sydafrikanska Rhemakyrkan, som också har kopplingar till det svenska Livets Ord. Ulf Ekman sitter för övrigt i styrelsen för »Från minus till Plus«, samma organisation som stod bakom reklamkampanjen. Rhemakyrkan dyker upp i flera kontroversiella sammanhang.

1986 finansierade två sydafrikanska flygbolag en videofilm med namnet The Other South Africa för att locka till sig fler turister. Filmen försökte blidka en kritisk omvärld och visa upp Sydafrika i en bättre dager. Denna kommersiella propagandafilm kom till under en tid av ökad spänning mellan de regeringstrogna kyrkorna och de som manade till bojkott mot apartheidregimen. Medlemmar ur Rhemakyrkan hjälpte till med framställningen av filmen och även distributionen.

Efter ett kritiserat besök hos Livets Ord 1987 hävdade Ray McCauley från Rhemakyrkan att anklagelserna om deras stöd till apartheid var lögnaktiga. Dessutom ansåg han apartheid vara synd. Samtidigt ville han inte svara på frågan om vad han tyckte om president Botha och menade att sanktioner mot Sydafrika var fel.

Invandrarverket som gett honom visum erkände senare att det var ett misstag att släppa in honom i landet med hänsyn till blockaden.

Kyrklig självkritik

Redan två år tidigare, 1985, hade ett antal samfund publicerat skriften Evangelikalt vittnesbörd i Sydafrika. Skriften var ett hårt angrepp mot apartheidsystemet och de egna kyrkorna och samfundens traditionella attityd till apartheid. Man rannsakade helt enkelt sin egen verksamhet. Bland undertecknarna fanns dock varken Rhemakyrkan eller CfaN. CfaN har dock bestämt hävdat att Reinhard Bonnke utmanat apartheidsystemet genom att omge sig med »färgade medarbetare«.

David Lagerlöf
© Expo 1997
(Expo nr 2 - 1997)