Lag eller ordning?

Publicerad 2003-04-16 21:48

I flera år har polisen sett det som sin uppgift att upprätthålla ordningen vid nazistiska demonstrationer och konserter genom att blunda för lagbrott. Att ingripa har kunnat »provocera« nazisterna att gå till angrepp. Bakom polisens ryggar har nazister och rasister därmed kunnat ägna sig åt hets mot folkgrupp, olaga hot, brott mot lagen om politisk uniformering, alkoholförtäring på offentlig plats, langning till minderåriga och förargelseväckande beteende, inte sällan i kombination med vandalism och våld mot motdemonstranter eller journalister som råkat komma för nära.

25 november i fjol provade göteborgspolisen en ny taktik. Istället för att agera ordningens väktare agerade man nu också som lagens väktare. Kvällen gav prov på resoluta ingrepp mot lagöverträdelser som hets mot folkgrupp och brott mot lagen om politisk uniformering. Även om insatsen inte ledde till åtal tog den helt loven av den nazistiska manifestationen. Dessutom förhindrade polisen den planerade vit makt-konserten. Allt genomfördes på ett sådant sätt att även ordningen kunde upprätthållas. Dagen innan hade flera tusen människor demonstrerat mot nazisterna, vilket förvandlade helgen till en stark manifestation för demokratin.

Tyvärr var detta ett undantag. Den tredje februari i år var det åter dags för en nazistisk manifestation, denna gång i Norrköping. Här valde polisen att agera som de brukar göra. De var ordningens väktare och det rådde en »avslappnad relation« mellan poliser och nazister. Överenskommelsen var klar redan från början; polisen skulle inte ingripa så länge nazisterna inte begick alltför uppenbara lagöverträdelser.

Resultatet blev också mycket gott ur det perspektivet. Ordningen var god på bekostnad av laglydnaden. Det upprättades helt enkelt en nazistisk frizon runt den kommunalägda Albrektsalen i Norrköping. Under en hakkorsfana skanderades hyllningar till Hitlers tredje rike och högerarmar höjdes i hälsningar till hatets ideologi. Allt detta pågick inför polisens ögon och öron.

Givetvis är det mer kostnadseffektivt att upprätthålla ordningen genom att blunda för lagbrott. Men det pris Norrköpingspolisen betalar är att den offentligt talar om att i Sverige har nazister en särställning som gör dem undantagna från bestraffning av brott som vanliga människor döms för.

I andra fall har staten visat en resolut inställning och fullständigt ignorerat de ekonomiska kostnaderna när lagen inte följts. I fallet med familjen Sincari i Åsele sparades inga utgifter för att kunna utvisa 15 personer därför att föräldrarna ljög om namnet på deras hemby för många år sedan, i ett försök att undkomma politiskt förtryck.

I Åsele har ortsbefolkningen inte haft några problem att förstå motivet för lögnen. Av detta lär vi oss en sak. Ordning härskar i Norrköping. Rättvisan bor i Åsele.

Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare