Razzia mot Ragnarock

Polisen har beslagtagit ett 60-tal masterband till videofilmer, ett tiotal färdiga filmer, samt ett antal tidningar och CD-skivor med vit makt-musik. Polisen beslagtog även pärmar med beställningssedlar och ett kundregister. Före tillslaget stoppades ett 50-tal kartonger som postats till beställare i utlandet. Adressaterna finns i bland annat USA, Tyskland, Italien, Finland och Tjeckien.

Medan Ragnarocks huvudkonkurrent Nordland brottats med vikande försäljningssiffror har Ragnarock vuxit sig allt större. Orsaken är att en stor del av Ragnarocks produktion av vit makt-skivor genom Schilfs försorg går på export till bland annat Tyskland, där nynazistisk propaganda är förbjuden.

Razzian mot Ragnarock är dock välkommen eftersom den i allra högsta grad stör verksamheten i centrum för uppbygget av det nynazistiska nätverket i Skandinavien.

Men tillslaget mot Blücher och Schilf antyder även ett mått av yrvakenhet hos den svenska säkerhetspolisen. Enligt ett pressmeddelande skedde razzian hos Ragnarock efter ett »tips till justitiekanslern«. Det låter osannolikt att SÄPO fram till nu varit omedveten om den verksamhet som bedrivs bakom dörrarna hos Ragnarock Records, men kan möjligen förklara varför Blücher fram till nu framstått som »untouchable« för svensk lagstiftning.

Sedan han flyttade till Sverige i början av 1980-talet har Erik Blücher drivit ett stort antal postorderföretag som sålt allting från nazistisk marschmusik till manualer för bombtillverkning. Detta har redovisats i böcker och otaliga artiklar.

Sedan flera år är han ägare till ett av värdlens största producentföretag i vit makt-branschen, Ragnarock Records. På senare tid har Blücher även framträtt som talare på möten med Nationalsocialistisk Front. Tillsamman med Schilf driver Blücher Skandinaviens största nynazistiska nätverk med förgreningar till terroristkretsar.

För tre år sedan avslöjade Expo att två terrorister från Österrike som efterlystes av Interpol, Christian Anderle och Wolfgang Tomsists, inte bara gömts av kretsen kring Ragnarock i Helsingborg, utan även arbetat på företaget. Tomsits greps sedemera i Österrike, medan Anderle återvände för ytterligare en session i Helsingborg. Han var vid denna tid bosatt i en lägenhet som tillhör en av »direktörerna« på Ragnarock. och ägnade sig bland annat åt att lära Niclas Löfdahl, ledare för den kriminella fängelseorganisationen Ariska Brödraskapet, hur man tillverkar brevbomber.

För snart ett år sedan framkom att Ragnarock finansierade en del av Ariska Brödraskapets verksamhet. Niklas Löfdahl var så förtrogen med Blücher att han visade honom den uppmärksammade brevbomb som han just stod i begrepp att sända till justitieminister Laila Freivalds. Blüchers reaktion var att han »inte ville veta något«.

Niclas Löfdahl besökte även Danmark under en permission från fängelset. Besöket arrangerades av Blüchers kompanjon Marcel Schilf och resulterade i ett möte med nynazisten Thomas Derry Nakaba, som försökte övertala Löfdahl att posta brevbomber från Sverige. Löfdahl avböjde – han hade egna planer – och Nakaba åkte själv över till Malmö och postade flera bomber till adressater i England. När Nakaba något dygn senare greps av polisen öppnade han eld och sköt en polisman i höften.

Samtliga dessa uppgifter har sedan länge varit kända. Både Expo och Monitor, liksom flera andra tidningar har publicerat detaljerade reportage om Blüchers och Schilfs terroristkopplingar och produktion av vit makt-musik. Uppgifterna framkommer dessutom i SÄPO:s egna förhör med Löfdahl, men betraktades då uppenbarligen så ointressanta att polisen inte fann det mödan lönt att ens ta in Blücher till förhör då man utredde ett försök till attentat mot Sveriges justitieminister.

Razzian mot Blücher och Schilf handlar dock inte om deras kopplingar till terrorister, utan om hets mot folkgrupp. Efter avslutade förhör har de försatts på fri fot och några omedelbara resultat är inte att vänta. Justitiekansler Hans Regner säger till nyhetsbyrån TT att utredningen »kan dra ut på tiden«.

/EXPO/

(Monitor hemsida - 1998)