VAD GÖR POLISEN? Splittrad policy mot nazister

I Västerås har riksbekante Sten Axelsson blivit mer eller mindre synonymt med en envis polis som lägger krokben när nazister försöker hyra lokaler för möten och fester. Det är ingen slump att flera nazistiska grupper utsett honom till sitt särskilda hatobjekt.

Sten Axelsson lutar sig bekvämt tillbaka i sin stol. Han har lätt till skratt men allvaret lurar strax under ytan.

–Det är viktigt att leta upp och stoppa de fester som nazisterna försöker arrangera. Det är en av inkörsportarna för deras nyrekrytering av aktivister, säger han. De som hyr ut lokalerna har oftast ingen aning om vem de egentligen har att göra med. Nazisterna försöker ofta vilseleda lokaluthyrarna genom att påstå att det är en helt annan sorts fest.

För Sten Axelsson handlar kampen mot nazismen till stor del om att stoppa nyrekryteringen av unga aktivister.

–Vissa nazister ger sig faktiskt på invandrare genom att hota och skrämma dem eller i värsta fall bränna ner deras hem eller företag. De tror att det ska vara så för att ledarna har lurat i dem att det pågår ett krig, berättar han.

Axelsson nämner bland annat vit maktproducenten Erik Blücher, som på en videoupptagning från en nazistisk fest i Mullsjö, uppviglade ungdomar att gå från ord till handling. Det är just på sådana tillställningar som en stor del av rekryteringen sker, samtidigt som ungdomarna hetsas till våldsdåd.

–Och det handlar inte bara om de tillfällen de marscherar offentligt, utan om vad som sker i skymundan, då rörelsen medvetet bygger upp ett hat hos de unga sympatisörerna, säger Axelsson.

Hånar offer för knivmord

Axelsson är son till en lantarbetare som tidigt inpräntade i honom vad nazismen kunde ställa till med. Sedan 1995 har Axelsson aktivt motarbetat uppkomsten och etablerandet av nazistiska grupperingar i Västmanland.

Detta år skedde flera våldsdåd med rasistisk och nazistisk anknytning i Sverige. De mest kända är mordet på 14-årige John Hron i Kungälv och på asylsökanden Gerard Gbeyo i Klippan. I Västerås mördades den homosexuelle hockeyspelaren Peter Karlsson av en av ledarna för den lokala nazistgruppen Westra Aros SA.

–Nazisterna hånade därefter Peter Karlsson genom att skriva eller skrika »88-64«. Åttioåtta står för Heil Hitler och sextiofyra för antalet knivhugg Karlsson blev dödad med, berättar Axelsson.

Det som driver Axelsson, säger han, är den övertygelse som alla poliser borde ha med sig i grunden, nämligen rättvisa och alla människors lika värde.

Kunskap behövs

Axelssons attityd mot nazister har också inneburit en hel del kritik. Han har anklagats för att tumma på yttrandefriheten och förneka folk deras åsikter. Själv ser han det som ren brottsbekämpning.

–Alla får ha sina åsikter. Det lägger jag mig inte i. Det vi bekämpar är att nazisterna ägnar sig åt brottslig verksamhet i organiserad form.

–Det handlar om att hota, skrämma, trakassera och bränna, säger han. Nazistiska organisationer gör sig också ofta skyldiga till hets mot folkgrupp genom sitt agerande. Som polis måste jag agera.

Det är när folk inte ställer sig upp och säger ifrån som nazistiska grupper får en möjlighet att växa fram ostört. Sten Axelsson menar att hela samhället måste ta sitt ansvar – lärare, politiska partier, gräsrotsorganisationer.

–I det sammanhanget är det kolossalt viktigt att polisen ställer upp och är öppen i bekämpandet av nazismen och rasismen.

Det innebär inte att polisen i allmänhet ska ha åsikter och driva en »politisk linje«. Nazismen skiljer sig från andra politiska grupper genom att vara människofientlig, ofta brottslig och alltid antidemokratisk. Axelsson menar att polisen inte kan vara åsiktsneutral mot nazister.

–Nazistiska grupper bör få den uppmärk-samhet de förtjänar. Samhället behöver mer kunskap om ideologin och grupperingarna samt hur de rekryterar nya medlemmar.

Uthängd i nazitidningar

Axelsson menar att de fyra Stockholmstid-ningarnas uthängning av nazister den 30 november ifjol var bra.

–För då vet både polis och folk att de verkli-gen finns, vilka de är och vad de sysslar med.

Uthängningar och utpekanden av »fiender« är en metod som nazistiska tidningar själva använt så länge nazismen funnits. Syftet är dels att skrämma genom förtäckta hot och dels att uppvigla till hot eller våld. Den nazistiska tidningen Info–14! i Stockholm, som propagerar för en öppet terroristisk linje, innehöll i fjol hyllningsartiklar till polismördarna i Malexan-der och de nazister som genomförde bilbombningen mot journalisterna Peter Karlsson och Katarina Larsson i Nacka. En tredje artikel hängde ut Sten Axelsson med namn och bild.

–De tycker att jag står i vägen för kampen, säger han.

Mobbing och rasism

Sten Axelsson går ut på skolor i Västmanland och håller föredrag om rasism, nazism och mobbning. Han pekar på klotter och inristade slagord och angriper handlingsplanen mot mobbning och rasism som tyvärr inte alltid följs.

–Det finns skolelever som ritar hakkors, klottrar att Hitler är bäst och kallar tjejerna för horor, säger Axelsson.

Det förebyggande arbetet mot mobbing handlar mycket om att lärarna ska vidarebefordra kunskap och själva vara pålitliga kompisar till barnen. Och det ska börja redan i förskolan.

–Barnen måste bli sedda, tagna på allvar och kunna utvecklas. Inte bli förtryckta så de växer upp och hatar hela samhället.

Policyn i Axelssons hörn av Västmanland är att man säger ifrån. Axelsson menar att polisen gjort en stor förebyggande insats och faktiskt bidragit till att antalet skinnskallar och aktiva nazister har minskat. Även om de fortfarande har samma åsikter privat så har många av nazisterna försvunnit från gatorna och ungdomsgårdarna.

–Speciellt under det sista halvåret har jag fått enormt stöd av människor här omkring.

Demonstrerar i Dalarna

Att det behövs utbildning även inom polis-kåren, som Axelsson kräver, visar utvecklingen nästgårds i Dalarna, där polisen ofta kritiserats för att sitta med armarna i kors.

Frågan ställdes på sin spets i Ludvika 1999, där Nationalsocialistisk Front (NSF) hade fått polismästare Bengt Erikssons tillstånd att genomföra den första lagliga nazistiska första maj-demonstrationen sedan 1940-talet. Polisen fick stöd från kommunledningen, som menade att »så länge nazisterna skötte sig« så gick det inte att vägra demonstrationstillstånd. I luften surrade en polishelikopter, hundar skällde, välutrustade poliser trängdes med journalister. Bråk förväntades, men i själva verket blev det en lugn tillställning. Ett litet gäng uniformerade ungdomar, mest killar, marscherade på Lud-vikas huvudgata under tysnad.

Demonstrationen skedde strax innan fjol-årets våg av nazistisk terror drog igång. I slutet av maj avrättades poliserna Olov Borén och Robert Karlström i Malexander. Två av de tre mördarna hade nära anknytning till NSF. I juni detonerade bilbomben i Nacka och i oktober mördades syndikalisten Björn Söderberg.

• Skulle ni fortfarande ge demonstrationstillstånd till NSF efter fjolårets nazistdåd?

–Jag vet inte. Jag har ingen uppfattning, säger Mats Nyström, ansvarig för bevakningen av högerextremister.

–Men jag tror det skulle bli lite svårare att få demonstrera. Det har ju varit stor uppmärksamhet kring nazisterna. Vi skulle nog strama upp det ordentligt.

Polisen hänvisar till att även nazister har grundlagskyddad mötesrätt. Det innebar att nazistiska kampgrupper i praktiken jämställdes med Ung vänster, Liberala ungdomsförbundet eller vilken annan politisk grupp som helst.

–Generellt så kan jag säga att vi poliser tagit väldigt illa upp för demonstrationstillståndet första maj i fjol. Fast det kanske är privata åsikter, säger Nyström.

Nyårsfest i Dalarna

Efter fjolårets massiva uppmärksamheten har Dalapolisen tagit några initiativ för att stoppa nyrekryteringen av ungdomar till nazistiska organisationer. Verksamheten känns trevande, men strategin är att bland annat försöka sammarbeta med skolledningarna i länet.

–Vi kollar upp hur eleverna klär sig och om de har nazistiska märken, säger Mats Nyström.

Polisen i Dalarna försöker kartlägga hur stora de nazistiska grupperna är och försöker följa upp då incidenter inträffar. Det sker tillsammans med närpolisen runt om i länet. Dalapolisen har också sökt samarbete över länsgränserna.

–Trenden idag är att uppmärksamma nazismen. Från början tog myndigheterna inte det hela så mycket på allvar. Det fanns en inbyggd tröghet. Samma sak hände tidigare när MC–gängen började dyka upp i södra Sverige.

Vid nyåret samlades nazisterna i Falun.

–Vi visste att de skulle ha fest, men inte var, säger Nyström.

NSF behövde inget tillstånd för att ha festen – det var ett slutet sällskap. Polisen visste inte hur eller om de skulle försöka avstyra festen. Nazisterna hyr oftast lokaler genom bulvaner. Polisen kan inte göra något annat än att informera uthyraren och hoppas att denne inte längre ska vara intresserad av att hyra ut, säger Nyström. I detta fall ville inte värden avhysa dem, troligen av rädsla för bråk och skadegörelse.

Polisen bevakade arrangemanget, men ansåg att de inte kunde hindra dem från att fortsätta festen.

–Vi bedömde att det inte fanns grund att ingripa. De fick hållas därför att de inte störde någon, säger Nyström.

Nyström vet inte säkert om nazismen har ökat eller minskat i länet.

–De syns inte till lika mycket numera. Låg profil ligger i deras intresse. Men jag uppfattar inte att det ökat. Det är svårt att mäta, folk tenderar ju att röra på sig, säger Nyström.

Örebro ingen »fristad«

Den tvehågsna inställningen i Dalarna kontrasteras mot attityden i Örebro, där NSF har en aktiv ortsgrupp med Jonas Persson och Karolina Bengtsson i ledningen. Där har NSF delat ut några sporadiska flygblad, men på senare tid har både aktiviteter och nyrekrytering mer eller mindre avstannat.

–Vi har en hemlig handlingsplan mot nazistiska grupper. Vi ger dock inga som helst tillstånd för demonstrationer, säger polisens talesman Göran Gunnarsson.

–NSF sökte tillstånd för en fest på Kristallnatten. Vi sa omedelbart nej. Då åkte de till Västergötland i stället. De kan inte vara aktiva hos oss. Jag tycker att vi har lyckats ganska bra.

–Vi delar inte Dalarnas uppfattning att det var rätt att ge NSF tillstånd att demonstrera den första maj i fjol, säger Gunnarsson.

Örebropolisens »nolltolerans« grundar sig på vad som hände 1 maj i Nora 1998. Då hade NSF med dåvarande partiledaren Anders Högström och »propagandachefen» Björn Björkqvist i ledningen sökt demonstrationstillstånd i Örebro och fått avslag. NSF ignorerade förbudet och genomförde en illegal demonstration i Nora.

–De gick till våldsamt angrepp mot våra spärrar och genomförde en olaglig demonstration. Vi grep sjuttiofyra nazister och några blev dömda för våldsamt upplopp.

Örebropolisen undersökte hur Stockholms-polisen motiverade avslagen mot ansökningar om demonstrationer och kopierade argumenten. Dalarna frågade däremot inte om råd om hur de skulle göra med demonstrationen. Eftersom nazister numera inte får tillstånd för demonstrationer eller konserter i Örebro län, åker de gärna till Dalarna istället.

–Vi har bra koll lokalt. Däremot är vi medvetna om att det finns en dold verksamhet där vi har sämre koll, säger Gunnarson.

–Vi har förstås lite nytta av att alla län inte säger nej till demonstrationerna. Det lättar på trycket hos oss och vi kanske slipper en del olagliga demonstrationer här. Jag skulle helst vilja ha en gemensam policy över länsgränserna.

Kerstin Zachrisson/Expo
© Expo 2000