Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Sverige har begåvats med ytterligare en rasistisk sekt, Nationaldemokraterna (ND), vars aktivister utåt uppträder i respektabel skrud men internt gärna ventilerar åsikter om judar och frimurare. Retoriken är densamma som »nationella« framfört sedan 1920-talet.

Partiet är som bekant en utbrytning ur Sverigedemokraterna (SD), som beskyller ND för att vara antisemiter. ND hävdar i sin tur att SD:s partiorganisatör är agent för Israels säkerhetstjänst.

Efter en inledande munhuggning har SD valt att förbigå ND med tystnad. Det finns goda skäl till det beslutet.

Så sent som i våras var ND:s ledare nyckelaktivister i SD. Bland avhopparna finns Anders Steen från Haninge, förre partiorganisatören Tor Paulsson, seniorledaren Harry Edlund, ideologer som Vavra Suk, och partiveteraner som Tomas Johansson och Henrik Enmark.

Att alltför högljutt anklaga avhopparna för att vara nazister och antisemiter skapar problem för SD. Det är liktydigt med att påstå att flera av SD:s ledande aktivister i alla dessa år varit nazister – något som SD konsekvent förnekat.

Det är ingen slump att ND bildats. SD:s strategi har i flera år varit att fjärma sig från nazistämpeln för att kunna fånga upp missnöjesröster.

Det är en svår balansgång. Å ena sidan måste SD framstå som rumsrent för att inte skrämma bort väljare. Å andra sidan får retoriken inte bli så slätstruken att den ideologiska kärnan inte längre trivs i partiet. Det var exakt det som skedde då ND bildades.

ND är ett nonsensparti på väg in i den politiska sektvärlden. Nu återstår bara att vänta på att nästa omgång av antisemitiska konspirationsteoretiker avslöjas och utesluts från SD.