Nazistisk »maktdemonstration«

Det gick lugnt till även vid årets »maktdemonstration« när drygt 1 400 högerextremister samlades i Salem. Det var kanske det sista året som demonstrationen präglades av lugn. Nationaldemokraterna som medverkade öppet i år vill ta tag med hårdhandskarna mot motdemonstranter nästa år. ”Nästa år blir det uppenbarligen nationalisterna själva som får planera för att driva bort eventuella motdemonstranter från Rönninge”, stod det på Nationaldemokraternas hemsida, dagen efter 2002 års Salemdemonstration.

Telefonerna har ringt oavbrutet medan eftermiddagsmörkret sakta lagt sig över förorten Salem, söder om Stockholm. En uppgiftslämnare hävdade att kravaller brutit ut när antifascister vägrat lyda polisens order om att upplösa motdemonstrationen som skulle vara slut klockan två på dagen.
Vi är på plats strax efter tre. På E4:an från Stockholm city söderut har piketen kört om oss och svängt in mot Salem.

Olusten kryper inom oss, frågorna är många. Är Salem en krigszon, stämmer våra rapporter om ridande hästpoliser, piket och hundpatruller? När vi kommer in mot Rönninge torg så besvaras våra frågor.

Mer än 400 kravallutrustade poliser befinner i tjänst i Rönninge/Salem lördagen den sjunde december. De har slagit en järnring runt motdemonstrantera som fösts ihop på Rönninge Torg. Överblicken är svår och uppskattningen av antalet än värre, uppskattningsvis är det 700-800 personer som inte lämnat platsen när tiden för demonstrationstillståndet gått ut.

Kravallrykten

Det råder en upphetsad stämning och media cirkulerar kring torget eller försöker få överblick från en liten höjd ovanför gångtunneln vid pendeltågsstationen, men några dramatiska kravaller är det knappast fråga om.

Danska TV 2 gör en »ståuppa« samtidigt som demonstranter ropar slagord. En svartklädd maskerad man hörs skrika ut sin retoriska fråga till polisen: »Är ni beredda på kravaller?« Där finns förmodligen en av källorna till många av de kravallrykten som under eftermiddagen spridits till media.

Klockan närmar sig fyra då det andra demonstrationstillståndet träder i kraft. Det har talats om att närmare 2000 högerextremister som är på väg ut till Salem.

Tåg efter tåg anländer till pendeltågsstationen. Nationaldemokraterna är det första gänget att samlas med sin ungdomsledare Marc Abramsson i spetsen. De formerar sig på perrongen. Likt en sergeant som tränar exercis med sina rekryter beordrar han framåt marsch och halt för att sedan befalla den brokiga skaran att stämma in i Du gamla, Du fria. Körsångens ljud når knappt över spåret där vi står, men texten faller ändå in i ens medvetande.

Många försvinner in i det från kylan skyddade vänthallen. Frågan infinner sig snabbt. Var detta alla Nationaldemokrater? Kvällen innan hade ND:s partiorganisatör Tor Paulsson uttalat sig i SVT:s Stockholmsnyheter ABC att mellan 500–700 nationaldemokrater skulle delta i marschen, men de som stod på perrongen var inte fler än 200.

Vi går tillbaka till andra sidan vägen för att se vad som händer vid motdemonstrationen. Polisen verkar ha det mesta under kontroll, även om det då och då flyger en glasflaska genom luften. Polisrapporter säger i efterhand att tre personer fått föras till sjukhus efter att ha skadats av glasflaskor eller glassplitter vid torget i Salem. Tidigare under dagen hade norska anarkister enligt polisen misshandlat en »nationell familj« på pendeltåget mot Södertälje.

Upprörd stämning

Stämningen på plats i Salem är fortfarande väldigt uppjagad och återigen hörs aggresiva, hotfulla slagord från enskilda motdemonstranter.

»Ni siktade en meter för lågt i Göteborg« skriker en ung man, även han maskerad.
Mitt bland de maskerade demonstranterna syns Gustav Fridolin, riksdagsledamot för Miljöpartiet. Organisationen Salembor mot rasism har av polisen fått rätt att demonstrera på Rönninge Torg mellan klockan 10.00 och 14.00, men nu är klockan närmare fyra och antirasister har bestämt sig för att försöka förhindra högerextremisterna från att vandra förbi torget. Fridolin hävdar att man inte försökt sätta grundlagen ur spel genom att försöka stoppa den andra demonstrationen.

– Polisens agerande angående utdelningen av demonstrationstillstånd var mycket märklig. Att avslå vår ansökan och samtidigt uppmana nazisterna att söka ledde till detta olyckliga scenario. Vi hade från början utlyst demonstration till klockan två på eftermiddagen och när vi fick nej så var det för sent att ändra och informera alla som skulle vara med, säger Gustav Fridolin till Expo.

Tåg efter tåg kommer in på perrongen och de öppna nationalsocialisterna börjar komma på plats. Organisationsmärkena är inte lika tydliga som vid vanliga demonstrationer, men en hel del utmärker sig med NSF-kepsar och de utländska nazisterna är inte lika noggranna som de svenska och många bär jackor som klart och tydligt förmedlar deras tillhörighet, det märks bäst på de som är från organisationen Blood and Honour från Basel och Zürich.

De försvinner snabbt in i stationsbyggnaden och bland journalisterna sprider sig nu frågan om hur detta ska lösas. Var ska de »nationella« ta vägen nu när tunneln ut mot torget inte verkar vara en bra väg att låta tåget vandra.

Polisen uppger att målsättningen var att båda demonstrationerna skulle kunna genomföras utan att någon konfrontation mellan grupperna skulle äga rum.

Nazister och nationaldemokrater

Den nazistiska samlingen förpassades därför till andra sidan av pendeltågsstationen, där de fick ställa upp sig inför avmarsch. Vi får rapporter om detta precis när tåget börjar gå och förflyttar oss snabbt från centrum upp mot den väg som tåget ska gå. Vid första korsningen så möts vi av facklorna i mörkret och vi svänger av upp mot dem. Vi kommer snabbt ikapp.

Tystnaden är nästan total. Elden från facklorna som slår i vinden tillsammans med fotstegen från de många demonstranterna är det enda som bryter den kalla tystnaden. Vi går med raska steg för att komma ifatt täten av tåget. Längst fram går representanter för ett flertal olika organisationer. Sida vid sida går de som kallar sig för demokrater tillsammans med uttalade nationalsocialister.
Marc Abramsson, ordförande i Nationaldemokraternas Ungdomsförbund (NDU), och Björn Björkqvist, propagandachef för Nationalsocialistisk Front (NSF), var några av de som ledde tåget framåt. Vidare utmärkte sig nazister från ett flertal europeiska länder, bland annat Danmark, Finland, Norge, Estland, Ryssland, Polen, Tyskland, England, Frankrike, Belgien, Holland, Schweiz och Italien.

Salemfonden

Formellt är det Salemfonden som är motorn för den årliga manifestationen i Salem. Fonden säger sig vara opolitisk och »tar avstånd från våld«. Det är inte svårt att belägga att Salemmarschen inte enbart är en minnesmanifestation mot »svenskfientligt våld«, som arrangörerna hävdar.
Fonden har drivit en intensiv internationell propagandakampanj. Att denna varit framgångsrik avspeglas i den stora inslaget av utländska demonstranter och kopplingen till den nazistiska världen är också uppenbar. Reklam för fonden återfinns på ett stort antal nazistiska hemsidor utomlands, till exempel för en grekisk nationalsocialistisk grupp.

I själva verket börjar Salem bli en allt viktigare mötesplats för den samlade europeiska nazirörelsen, vid sidan av den årliga Hessmarschen, höstmötet i Diksmuide i Belgien och liknande.
Det är en styrke- och maktdemonstration för nazister från hela Europa där antalet deltagare varje år ökar. Ett flertal tongivande svenska nazister var också på plats, däribland Curt Linusson som driver den paramilitära naziorganisationen Legion Wasa.

ND i hemmahamn

En stor del av Nationaldemokraternas (ND), propaganska handlar om att beskriva partiet som »demokratiskt«. ND bildades 2001 som en utbrytning ur Sverigedemorkaterna, och beskriver genomgående antirasister och medlemmar i vanliga demokratiska partier som »terrorister«. Däremot vill ND inte ta avstånd från någon nazistisk organisation. Under det gångna året har ND mer och mer visat vilken sida de sällar sig till.

I en demonstrationen på Östermalmstorg i Stockholm strax före valet i höstas gav de första offentliga beläggen för att ND inte har några som helst problem med nazister i sina led.
Partiorganisatören Tor Paulsson försökte hålla skenet uppe och hävdade då att han bett polisen att avvisa dem från platsen. Ett par minuter senare stod ND:s seniorledare Harry Edlund och lovordade och tackade det femtiotal nazister som slutit upp på demonstrationen. Han tackade nazisterna för att de »drivit motdemonstranterna på flykt«. Nazisterna demonstrerade sina nationalsocialistiska sympatier med allt från NSF-kepsar till T-shirts med texten ACAB – All Cops Are Bastards – ett uttryck som blev vanligt inom de nationalsocialistiska lägren i slutet av 1990-talet.

Den sjunde december i Salem markerade ND officiellt sin hemmahamn. De ställde upp sida vid sida med nazisterna.

Politisk manifestation

Officiellt är Salemmarschen ett opolitisk möte för att hylla den brutalt mördade 17-åringen Daniel Wretström. I verkligheten är det en politisk maktdemonstration för extremhögern, som en gång om året kan samlas under gemensamt paraply.

Förr om åren var det på den 30 november som organisationerna i den »nationella« rörelsen i viss utsträckning kunde lägga ner stridsyxorna, men inte alls i den omfattning som Salemdemonstrationen lyckats med.

Det brutala mordet på den unge skinnskallen Daniel Wretström har samlat den brokiga antidemokratiska rörelsen, som tidigare kännetecknades av sina inre stridigheter, inte bara mellan organisationer utan även inom dessa. Den enighet som uppvisas i Salem var omöjlig att föreställa sig för bara ett par år sedan.

Tåget ringlar i sakta takt under fullständig tystnad. I små grupper släpps de fram till mordplatsen och det uppställda minnesmonumentet till Daniel Wretström. Runt platsen cirkulerar aktivister med svarta kläder, ett blågult band runt ena armen och varsin öronsnäcka. Säkerhetsvakterna kontrollerar området och tvingar bort journalister som de anser blir för närgångna.
Livsrunan som reser sig över mordplatsen lyses upp av ett flertal strålkastare som står i skogsbrynet ett femtontal meter bort och bakom dem syns kravallpoliserna till när de då och då rör sig vid trädgränsen. Timmarna går och inget slut syns än på demonstrationståget.

Info-14 bakom Salemfonden

»Salemfonden« kan i praktiken likställas med den proterroristiska tidningen Info-14, som bland annat hyllat polismorden i Malexander och bilbomben som riktades mot ett journalistpar i Nacka 1999. För demonstrationsansökan står Jonny Ström, en av de mest aktiva inom Info-14. Han agerar också säkerhetsvakt på demonstrationen.

Nationaldemokraterna bör också nämnas som medorganisatör av årets Salemmarsch. Under flera dagar före marschen syntes nazister tillsammans med nationaldemokrater stå och dela ut flygblad i Stockholm City. ND-aktivister kan således göra gemensam sak med uttalade nazister och fortfarande hävda de att de är att betrakta som demokrater.

Störst sedan 1940-talet

Enligt initiativtagarna till marschen har uppemot 1 800 anslutit sig till tåget detta år, en siffra som får ses som aningen överdriven. tåget består av 400 led med tre personer i varje. Till detta ska läggas ett antal säkerhetsvakter och funktionärer, samt några som ansluter direkt vid platsen där Daniel Wretström dog. Sammanlagt är det omkring 1 300–1 400 personer, vilket överensstämmer med polisens beräkningar.

Oavsett vilken siffra som är korrekt så har antalet demonstranter ökat även till detta år, vilket gör det till den största nazistsammankomsten i Sverige sedan krigstiden på 1940-talet.

Det enda parti i den »nationella« rörelsen som inte slutit upp bakom årets Salemmarsch är Sverigedemokraterna (SD). Till skillnad från i fjol gick SD ut på sin hemsida med en officiell uppmaning till sina medlemmar att inte delta.

Mellan fjolårets och årets Salem ligger en valrörelse där partiet vann 50 kommunala mandat på att framträda som respektabla demokrater. Maningen på hemsidan tycks dock ha gett föga effekt eftersom flera sverigedemokrater kunde siktas i leden även i år.

Mot antirastisk lagstiftning

Kylan biter in på bara kroppen när klockan närmar sig sju på kvällen. Demonstranterna fyller på och de sista leden närmar sig minnesplatsen innan de ansluter till skaran som trycker på för att komma närmare det lastbilsflak som ställts upp mitt i vägen och som ska fungera som podium för talarna.

En kusin till den mördade Daniel Wretström är först ut som berättar om sina upplevelser när hon får beskedet att hennes kusin blivit mördad, men sedan övertar »politikerna« och minnesmanifestationen är över. Nu är det politik och inget annat, om än i paketerad form, som anknyter till den mördade Daniel Wretström.

Nationalsocialistisk Fronts propagandachef Björn Björqvist tog tillfället i akt och tog upp det brev som Riksåklagare (RÅ) Claes Bergenstrand skickat ut till landets åklagare i november. RÅ kräver nolltolerans mot »hatbrott«, vilket omfattar brottslighet av rasistisk, främlingsfientlig och homofobisk karaktär.

Promemorian innehåller 14 riktlinjer för hur åklagare ska hantera hatbrott. Bland annat pekar Bergenstrand på att det vid varje åklagarmyndighet ska finnas en speciell åklagare som ansvarar för att samordna insatserna mot hatbrottslighet.

Björn Björkqvist hävdar att RÅ därmed vill inskränka på yttrandefriheten och fastslår att det var den attityden som ledde fram till mordet på Daniel Wretström.

Kopplingen kan tyckas långsökt. Det är desto mer troligt att Björkqvist egentligen ryckte ut till försvar för de två NSF-aktivister som samtidigt ställdes inför rätta i Göteborg, åtalade för grov misshandel sedan de hade knivhuggit en mörkhyad man på Nils Ericssonplatsen i början av november.

Den som skötte arrangemangen på scen var Robert Almgren, vice ordförande i Nationaldemokraternas Ungdomsförbund. Gång på gång lämnade han över ordet till uttalade nazister. En av dem var Thomas Ölund som under kvällen representerade nazistnätverket Blood and Honour. Han är i själva verket en av de som arrangerade hela marschen tillsammans med Jonny Ström. De tidigare åren har det varit veteranen Robert Vesterlund som stått vid rodret, men han kunde inte närvara vid årets marsch eftersom han sitter av ett fängelsestraff för bland annat olaga vapeninnehav. Thomas Ölund röt fram sitt tal och pepprade med nyckelfraser, till exempel »ritualslaktades på det mångkulturella samhällets altare«.

Jonas de Geer konspirerar

Den mest anmärkningsvärde talaren var dock Jonas de Geer, tidigare redaktör för »den värdekonservativa« tidsskriften Salt. De Geer försökte profilera sin tidning som respektabelt konservativ men avslöjades snart som ett antisemitiskt propagandablad.

Att Nationaldemokraterna beblandar sig med nazister är inte förvånande, men att också Jonas de Geer skulle sälla sig till den skaran är desto mer häpnadsväckande.

Han inledde med att fastslå att de hade samlats för att hylla Daniel Wretströms minne – en fras som upprepats åtskilliga gånger under kvällen. Fortsättningen var desto mer intressant.

»…men som tidigare talare har sagt så samlas vi också här ikväll för att markera, manifestera vårt motstånd och vår avsky för en regim som systematiskt sätter svenska intressen i andra hand…«

Så var det fastslaget, tyngdpunkten av demonstrationen var en politisk demonstration och inte en minnesmanifestation.

Jonas de Geer är också den ende som under kvällen använder begreppet folkgrupper och fastslår att judar och svarta sätts före svensken. Han hävdar att det är media som ljuger för medborgarna. Därefter släpper de normala spärrarna och konspirationsteorierna hamnar på ungefär samma nivå som nazisternas teser om judar och ZOG.

»Svenskarna och alla andra europeiska folk har i decennier systematiskt matats med filmer, tv-serier och annan propaganda där vita västerlänningar alltid framställs som inskränkta och onda, medan invandrare, svarta och judar och numera även homofiler systematiskt porträtteras som sympatiska offer.«

De Geer hävdar att det är medias ägare som undanhåller folket sanningen och lägger till att »vår tids egentliga makthavare, dom som har makten över massmedia, [skapar] ett falskt medvetande hos större delen av befolkningen. Skapar en falsk verklighetsbild.«

»Minnestalet« har förvandlats till propaganda på en skrämmande låg intellektuell nivå.

Tumult på McDonalds

Efter demonstrationen så drog sig grupperna tillbaka mot centrum för att antingen ta pendeltåg eller bil hemåt. Senare på kvällen utbröt tumult på McDonalds i Huddinge, då ett 15-tal nazister dök upp.
Enligt uppgifter till polisen var det tysktalande deltagare i Salemmarschen som välte ner kassaapparater och angrep personalen, bland annat genom att kasta dem över disken. När polisen kom till platsen hade de dock försvunnit och inga misstänkta kunde gripas.

– Vi klarade i alla fall vårt mål med demonstrationerna, berättar Björn Pihlblad vid Stockholmspolisen

– Målet var att båda sidorna skulle få genomföra sina demonstrationer utan att konfronteras med varandra och så blev det, summerar Björn Pihlblad.

Klart är dock att Salem kommer att bli föremål för uppmärksamhet under överskådlig framtid. Redan har Info-14 utlyst en ny demonstration till nästa år och med stor sannolikhet kommer också antinazister att hålla en motdemonstration. På sin hemsida har Nationaldemokraterna klart och tydligt proklamerat att de inte tänker tillåta någon motdemonstration nästa år på sin hemsida.

»Nästa år blir det uppenbarligen nationalisterna själva som får planera för att driva bort eventuella
motdemonstranter från Rönninge.«

Årets Salemdemonstration genomfördes. Den var större än fjolårets och inget talar för att traditionen ska upphöra.