Partierna som odlar böghatet

DEN NYA LAGEN om hets mot folkgrupp, som även omfattar hets mot homosexuella, trädde i kraft i januari i år. Lagen har gett upphov till en rad konspirationsteorier inom extremhögern om den allt mäktigare böglobbyn.

Lagen har kommit till för att bland annat stävja hets från högerextrema grupper och motverka det faktum att en rad mord på homosexuella har begåtts sedan 1990-talet.
Sverigedemokraterna och andra högerextrema organisationer menar att lagen är en oacceptabel inskränkning i den svenska yttrandefriheten. Att lagen överhuvudtaget kunde drivas igenom ses som ett bevis på hur stark böglobbyn har vuxit sig. Syftet med lagen anses vara att undergräva kärnfamiljen och den svenska kulturens traditionella värden.

Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL) utmålas som centrum för den svenska böglobbyn. Invandrare och homosexuella är, genom lagen om hets mot folkgrupp, priviligierade grupper som har fått en juridisk särställning jämfört med andra svenskar.

SVERIGEDEMOKRATERNA (SD) är det nationella parti som är mest ambivalent i sitt förhållande till homosexualitet. Att två partimedlemmar är öppet homo- eller bisexuella används idag som alibi för att partiet inte är homofobiskt. Partiet har dock svårigheter med att hitta ett ideologiskt förhållningssätt till homosexuella och partiprogrammet har förändrats genom åren. Under 1990-talet var SD uttalat motståndare till homosexualitet, men det senaste partiprogrammet accepterar att homosexuella finns och ”utlopp för sexuellt avvikande lust må äga rum under förutsättning att ingen blir lidande”. Under rubriken ”sexuellt avvikande” tar SD avstånd från trakasserier, men samtidigt menar partiet att ”förhärligandet av den homosexuella livsstilen (…) skapar osunda referensramar”. SD vill inte att staten och medier ska uppmuntra till homosexualitet. Partiet ser det som ett positionskrig; varje fördel för homosexuella sker på bekostnad av heterosexuella. Partiprogrammet innehåller tre ställningstaganden: registrerat partnerskap ska inte beviljas, arvsregler som gäller heterosexuella ska inte gälla homosexuella och adoptioner ska inte tillåtas. Adoptionsfrågan har ältats på SD-kurirens hemsida. Barn anses vara en rättighet som endast är förbehållen heterosexuella och lagen som ger homosexuella rätt att adoptera är ett sätt ”att frånta mannen och kvinnan deras privilegium att skaffa barn.” Enligt SD:s partisekreterare, Jimmy Windeskog, bör man ha ”valt bort familjebildandet redan när man konstaterar att man är homosexuell”. Den årligt återkommande Gay Pride-festivalen i Stockholm river också upp känslor inom partiet. Festivalen uppfattas som provocerande, smaklös och vulgär. Den är dessutom ännu ett bevis på att det ”politiska etablissemanget dansar efter särintressens krav”. Sverigedemokraterna ser sig som det enda partiet i Sverige som värnar om traditionella heterosexuella värden. NATIONALDEMOKRATERNA (ND), vars kärna av medlemmar för bara några år sedan var sverigedemokrater, är mer vulgära i sin propaganda. Precis som SD menar ND att ”sunda familjeideal ska prioriteras”. I sitt principprogram nämner partiet inte ordet homosexualitet utan använder i stället begreppet ”perverterade familjeformer” som inte ska vara ”godtagbara alternativ till naturliga familjer.” I andra sammanhang talar partiet även om ”sexuellt avvikande”. Liksom SD menar ND att varje ny rättighet för homosexuella är en förlust för heterosexuella. Det som främst skiljer partierna åt är att ND mer eller mindre sätter likhetstecken mellan homosexualitet och pedofili och att de anser att homosexualitet är en sjukdom. ND menar att ”homosexualitet inte är en sexuell läggning, utan ett symptom på en mental ohälsa hos den drabbade.” Det är dessutom en sjukdom som går att bota, men för att det ska ske måste samhället först erkänna att det handlar om en sjukdom. Homosexuella är ofta pedofiler, enligt ND. Orsaken sägs vara att en betydande del av de homosexuella utsatts för incest i sin barndom. Utifrån de grunderna motsätter sig partiet homosexuellas rätt att adoptera. Att en lag om adoptioner kunnat drivas igenom anser ND beror på att ”homolobbyn” är så stark i Sverige. ND menar också att våld som drabbar homosexuella till ”mycket stor del (…) utövas av andra homosexuella.” Partiaktivisten Thomas Larsson reder ut begreppet på ND:s hemsida: ”Det är möjligt att man kan betrakta våld mot homosexuella som ett resultat av den homosexuella läggningen – en del homosexuella våldtar barn, andra våldtar hellre vuxna och då drabbas ofta någon i den egna bekantskapskretsen eller vid de homoställen de vanligtvis besöker.” Nationaldemokraterna ser sig som det enda partiet i Sverige som värnar om traditionella heterosexuella värden. NATIONALSOCIALISTISK FRONT (NSF) ser homosexualitet som något som undergräver ”sundhet, god moral och ärlighet”. Enligt partiet är det demokratins försvare som bär ansvaret för utvecklingen. Särskilt allvarligt ser NSF på att sjukdomen hiv sprids i landet och NSF anser att om vi ”får in fler invandrare, homosexuella och knarkare i vårat samhälle så är den rena rasen snart död.” 1998 var Stockholm värdstad för gayfestivalen Europride. I NSF:s tolkning är det ett bevis på att ”den judiska ockupationsmakten helt i linje med sion vises protokoll slagit ut allt vad kristen moral heter.” Samtidigt vill inte NSF se sig som en homofobisk organisation eftersom det är samhällets ”normalisering av homo- och bisexualitet” man vänder sig emot. Det hindrar dock inte att man uppfattar homosexuella som ”perverterade avskum”. Homosexualitet handlar inte, enligt NSF, på något sätt om kärlek, utan bara om ”sexuell drift”. NSF finner inte heller ”frivillighetsargumentet” hållbart. I så fall ska även andra ”sexuellt morbida läggningar” inkluderas i resonemanget. Slutsatsen partiet drar är: ”Att de som anser frivillighetsargumentet vara acceptabelt för en positiv inställning till bejakandet av homosexualitet rent logiskt även nödvändigtvis måste bejaka pedofili, incest, nekrofili och tidelag.” I NSF:s drömstat kommer det inte längre att vara fritt fram att ”uppmuntra homofili”. Som det ser ut i dag menar partiet att unga svenskar blir ”matade av sodomitisk propaganda”. Lösningen på problemet är enligt NSF att införa nationalsocialism i Sverige. Nationalsocialistisk Front ser sig som det enda partiet i Sverige som värnar om traditionella heterosexuella värden. NATIONELL UNGDOM (NU) och moderorganisationen Svenska Motståndsrörelsen (SMR) har politiskt mycket gemensamt med Nationaldemokraterna. Precis som ND sätter NU likhetstecken mellan homosexuella och pedofiler. Homolobbyns mål är enligt SMR/NU att ”utvidga den allmänna toleransnivån till att även omfatta pedofili”. Att ”homorörelsen” dessutom ska få uppbackning av medierna finner gruppen inte otänkbart. Svenska Motståndsrörelsen och Nationell Ungdom oroas över att de traditionella och sunda värdena är på väg att försvinna. Enligt SMR/NU blir individer homosexuella på grund av ”genetiska skador som har sin grund i raslig degeneration”. Som en följd av detta går det enligt SMR/NU inte ens att tala om en svensk bög eftersom det finns ett fel i homosexuellas gener. Partiet menar att ”de genetiska skillnaderna mellan oss och våra fiender är alldeles för stora för att ignoreras”. Resonemanget avslutas med det hotfulla konstaterandet: ”kan vi svenskar inte rensa ut de främmande elementen ur vår samhällskropp kommer vi att gå under”. Motståndsrörelsens hemsida innehåller entusiastiska skildringar av våld mot homosexuella, till exempel följande text under rubriken Bögar avrättade i Kapstaden: ”Åtta sodomiter avrättades i natt på en bögklubb i Kapstaden. Samtliga hade blivit skjutna i huvudena och fått sina halsar avskurna. Sea Point är ökänt för sina perversa sexklubbar, denna hade dock försökt bedriva sin sjuka verksamhet så anonymt som möjligt. Det enda man finner utanför lokalen är en skylt som talar om att inga checkar accepteras. Lokalens inre är täckt med homofiliska bilder och en uppsjö av ’sexleksaker’. Troligen har några medborgare tröttnat på sodomiternas sjuka beteende och beslutat sig för att börja agera mot dem.” INFO-14 är en av de mest militanta nazistiska grupperna. Organisationen fungerar delvis som ”fascismens underrättelsetjänst” genom att kartlägga meningsmotståndare. Flera av de som greps för mordet på Björn Söderberg i Sätra 1999 hade anknytning till Info-14. Gruppen – som leds av Robert Vesterlund – anser att homosexualitet borde var helt förbjudet att utöva och försvara. Precis som i många andra nationella grupper är man av den uppfattningen att det handlar om en sjukdom och att homosexualitet och pedofili är tätt sammankopplade företeelser. Info-14 ser sig själva som ”ett oberoende patriotiskt nyhetsmedium”. I själva verket rör det sig om en grupp som inte tvekar att använda våld som metod. Vid rapporteringen från förra årets Gay Pridefestival framhåller artikelförfattaren att Info-14:s fotograf ”önskade att han hade något betydligt hårdare än en kamera i handen när bögarna passerade förbi.” Konspirationstänkande är ett centralt inslag i Info-14:s ideologi. Organisationen menar bland annat att gaylobbyn arbetar för ”att snedvrida moralen hos svenskarna och förvandlat sjukt till friskt, fel till rätt.” Enligt Info-14 består denna lobby av ”allt från judar till bögar, politiker och media”. Kopplingen mellan teori och praktik är dock inte självklar. En av de tongivande aktivisterna inom Info-14 är Andreas Laggar, en av huvudorganisatörerna till den årliga nazistmarschen i Salem. I mars avslöjades Andreas Laggar av Insider på TV3, som i ett reportage om porrindustrin kunde konstatera att Laggar arbetade för ett företag i Stockholm som är europaledande när det gäller bögporr och som dessutom ägs av två judar.