”Deras offer det största, deras bidrag det minst erkända”

Judiska kvinnor hade lättare att gälla för icke-judar och kunde därmed enklare vistas utanför getton, bland »arier«. För det första kunde män avslöjas genom en enkel okulär besiktning, nästan alla av dem var omskurna. Kvinnor däremot kunde dölja sin judiska tillhörighet om de inte ”såg judiska ut” enligt de vanliga schablonerna. En judinna med rak näsa, ljusa ögon och blont hår kunde alltså tas för en tyska, polska eller ryska – särskilt om hon dessutom behärskade respektive språk utan brytning, vilket judiska kvinnor ofta gjorde då flickor mer sällan än pojkar sattes i religiösa skolor och därmed tidigt umgicks med polsk-, rysk- eller tysktalande kamrater.

För andra kunde en förfalskad identitetshandling förklara det ”judiska utseendet” på ett mindre livsfarligt sätt än det uppenbara, att det handlade om en judinna som gått under jorden. På det falska ID-kort som judiska Lien Brilleslijpers i Amsterdam låtit tillverka angavs att hennes mamma var indonesiska. Hon behövde då bara sätta upp håret i en typisk ”indonesisk knut” för att i nazisternas ögon passera som kolonial undersåte istället för judinna.

Allt detta sammantaget gjorde judiska kvinnor till givna kurirer och smugglare; en uppskattning säger att flickor och kvinnor utgjorde hela 60–70 procent av alla judiska kurirer. Många barn, både flickor och pojkar, hade liknande motståndstillgångar – barn sågs inte som lika stora hot av nazisterna som vuxna män – och de bar upp en stor del av den illegala matförsörjning som höll gettots invånare vid liv (annars hade än fler svultit ihjäl, så små var de ransoner som gettona tilldelades av Nazityskland).

När kvinnor och flickor väl tagit sig ut ur gettot och över på den andra, »ariska« sidan, måste de ändå ständigt passa på sig själva. Allt var farligt, vadsomhelst kunde avslöja dem. Att borsta tänderna varje dag ansågs suspekt, att bära glasögon, att vägra äta gris, att tala flera språk, att avvisa polska pojkars uppvaktning, att inte veta hur och när man faller på knä i kyrkan, allt kunde avslöja dig som judinna. Sandra Brand dolde sina viftande händer i en pälsmuff så fort hon gick ut på den icke-judiska sidan, att gestikulera var misstänkt judiskt.

För kuriren Gusta Davidson, som utgick från gettot i Krakow och till slut skulle infångas och dödas, var det hela kroppsspråket som måste betvingas:

”Man avslöjade på tusen olika sätt att man var jude: varje krumt steg man tog med slavens böjda rygg, varje blick avslöjade det jagade djuret, hela du, ditt ansikte var präglat av gettot. Man var helt enkelt jude för att man saknade självförtroende, för sitt sätt att uttrycka sig själv på, sitt beteende och gud vet vad mer.”

Och Nechama Tec, som tio år gammal skulle gömmas hos polacker, ansträngde sig så mycket det bara gick att le, sorgsna judiska ögon kunde avslöja henne. Hon frågar sina föräldrar: ”Hur gör jag för att se glad ut?” Och de svarar, som föräldrar gör: ”Tänk på något roligt, tänk på hur roligt du kommer att få!”