Det våras för röd nationalism

Lyssna på reportaget:

Genom skyltfönstret till Röda Stjärnan vid Augustenborgstorget i Malmö kunde den som tittade in kvällen den 18 december 2019, se en julgran dekorerad med Karl Marx. Knappt en vecka innan jul höll Kommunistiska partiets (K) lokalavdelning årsmöte i sin lokal. 

Vad inte alla som var på plats den kvällen visste, var att vid mötets slut skulle föreningen ha röstat för att lägga ner sig själv.  

Dagen efter hade inte bara partiledaren på riksnivå Robert Mathiasson lämnat partiet, även Malmöavdelningens facebooksida hade bytt namn och lokalen med den Marxprydda julgranen tillhörde inte längre kommunistpartiets medlemmar.

Exakt vad som hände den kvällen råder det delade meningar om.

Konflikten som blossade upp under årsmötet var kulmen på en intern debatt om invandringen som de senaste åren splittrat partiet.

Det hade börjat under flyktingkrisen 2015 och snart kom två linjer inom partiet att bli tydliga. Det berättar Jan-Åke Karlsson, medlem i Kommunistiska partiet sedan nästan 25 år och som satt i partiledningen under konflikten.

En händelse ställde allt på sin spets. I mars 2019 delade partiets medlemmar i Malmö, med ordförande Nils Littorin i spetsen, ut flygblad till polska arbetare på en byggarbetsplats med texten ”Gå med i facket eller åk hem”.

– Det upprörde väldigt många. Det fanns en obehaglig underton, där man sätter grupp mot grupp. Kritiken ska riktas mot företagen som plockar hit arbetarna och dumpar lönerna, säger Jan-Åke Karlsson. 

Enligt Jan-Åke Karlsson var årsmötet väl förberett av den falang som valde att bryta sig ur. De hade mobiliserat sig innan mötet och valt in sina egna. Men den beskrivningen delas inte av alla.

– Det fåtal som blev kvar är bittra över att vi valde att gå vår egen väg, säger Nils Littorin.

På ett café vid Värnhem i Malmö sitter han och Alicia Valdez, båda tidigare medlemmar i det Kommunistiska partiet. Det har gått snart ett år sedan utbrytargruppen bildade ett nytt parti, Malmölistan. I november förra året började den ta form, uppger Alicia Valdez, i februari blev det officiellt lägger Nils Littorin till.

– De varken ville eller kunde behålla lokalen och tackade nej till att överta kontraktet, som stod på enskilda medlemmar. Årsmötet beslutade också att facebooksidan skulle användas av undertecknad för andra syften, säger han.

Alla som gillade Kommunistiska partiet i Malmö på Facebook gillade nu istället Malmölistan.

De driver frågor om sänkta politikerlöner och stoppad invandring till Malmö. Hur många av de i nuläget 3000 gillamarkeringar som följt med ovetandes om att de nu gillar ett helt nytt parti är oklart.

Höger- och vänsterskalan är i dag passé menar Nils Littorin.

– Vi är ett av de partier som inte går att placera där. I många ekonomiska frågor står vi långt till vänster. Men i andra frågor står vi inte till vänster alls om man ser till vad som brukar förknippas med det, som invandring eller brott och straff.

Ser ni er som ett nationalistiskt parti?

– Det beror på vad man lägger i det begreppet. Men Malmölistan är inget nationalistiskt parti, vi är ett lokalparti, sen att jag känner mig som en stolt patriot är en sak. Det är för att man vill att vi ska ha det bra i Sverige, säger han och fortsätter:

– Problemet med Kommunistiska partiet var att man hade skygglappar och ser fakta som fascistiska hotbilder.

Tidigare under hösten medverkade Nils Littorin i den högerextrema medieplattformen Palaestra media när ämnet Vänsternationalism avhandlades.

I samma veva publicerades en studie om radikalnationalistiska miljöer i Sverige av Totalförsvarets forskningsinstitut. Där förekommer Palaestra medias Jonas Nilsson på grund av sitt digra engagemang inom extremhögern. Han var tidigare medlem i Svenska motståndsrörelsen, nu kallad Nordiska motståndsrörelsen, och är engagerad i det han kallar omvänd apartheid mot vita i Sydafrika. 

Men att Palaestra skulle vara problematiskt att medverka i för ett parti som inte anser sig vara främlingsfientligt tycker inte Nils Littorin.

– Jag pratar med alla som vill prata med mig, vissa skulle kalla Expo för extremistiskt, säger han.

Alternativmedia på både vänster- och högerkanten har på fler håll börjat uppmärksamma fenomenet med vänsternationalism.

Förutom den oberoende socialistiska tidningen Flamman, som skrivit kritiskt om utvecklingen, så har partitidningen Proletären och den högerpopulistiska Nyheter Idag varit bland de mer aktiva. På 1 maj, några månader efter att han avgått som partiledare, gick Robert Mathiasson ut med att han nu blev skribent för högersajten Nyheter Idag. Han kallar sig dock fortfarande kommunist. 

Av allt att döma var det Nyheter Idags chefredaktör Chang Frick som hade fått upp ögonen för den nya splittringen inom vänstern. Markus Allard, tidigare vänsterpartist som uteslöts ur partiet och istället bildade Örebropartiet, har även medverkat i nättidningen. Han har själv uppgett att Chang Frick ringde upp och värvade honom med motiveringen att han behövde vänsterskribenter. 

Men det är inte bara i Malmö som före detta medlemmar från det Kommunistiska partiet bildat nya kommunpartier, utan även på orter som Varberg, Ludvika och Trelleborg. Det hittills mest framgångsrika alternativet som kommer från vänsterhåll kan vara Markus Allard, Örebropartiet, med bland annat den före detta polisen Peter Springare. De har i nuläget två mandat i Örebros kommunfullmäktige och ett stort engagemang i sociala medier med ca 20 000 följare på Facebook.

Men de som har gått längst i sin retorik vill inte kalla sig för ett parti, än i alla fall.

På morgonen den 15 december 2018 gick Joe Nilsson upp och skrev sitt avskedsbrev till det Kommunistiska partiet. Ett parti som han i praktiken hade fötts in i och varit medlem i under hela sitt vuxna liv. Sedan gick han ner till torget i centrala Helsingborg och höll sitt tal.

– Ett tal som blev väldigt uppskattat. Både av folk som var där och av dem som hörde det efteråt, säger Joe Nilsson när han sitter vid middagsbordet hemma i radhuset i centrala Helsingborg.

Det var torgmötet i Joe Nilssons hemstad som satte bollen i rullning. Det arrangerades av Ingrid Carlqvist, en högerextrem opinionsbildare, och samlade ett löst nätverk av likasinnade. 

– Det finns ett stort tomrum mellan högernationalister och de till vänster som inte tycker att SD håller måttet, men som är överens i invandringsfrågan. När jag kom in med mitt klassperspektiv så fick jag stort gehör, säger han.

Kommunistiska partiet hade sagt blankt nej till att han skulle prata i partiets namn.

– Det blev den utlösande faktorn till att jag inte ville vara med i det partiet längre. Nu menar jag att partiet jag lämnat är en del av den politiskt farligaste kraft som finns idag, vänsterliberalismen.

Joe Nilsson hade länge varit en framträdande gestalt inom Kommunistiska partiet i Helsingborg. Så framträdande att han retat upp nazister. Vid ett tillfälle har han fått hakkors klottrat på ytterdörren och på gatan framför familjens hus stod det skrivet ”Joe kommunist vi ser dig”.

Nu menar han att mångkultur är ett hot mot demokratin och splittrar arbetare. Istället behöver människor assimileras och ha samma värdegrund.

I dag är Joe Nilsson talesperson för nätverket Framåt Sverige. Bland deras punkter finns krav på återinvandring, stopp för invandringen och nej till ett mångkulturellt Sverige. De har enligt dem själva ett par tusen sympatisörer och har lokalavdelningar i utöver Helsingborg även Stockholm, Tyresö, Göteborg, Landskrona och Umeå.

Enligt Joe Nilsson står vi inför en kris, och därför är han beredd att skaka hand med nästan vem som helst.

Var går din gräns för vilka du kan samarbeta med?

– Uttalade nazister och fascister.

En annan som utåt sett också drar gränsen för samarbete vid nazister är Manne Nilsson, tidigare medlem av Sveriges Kommunistiska parti (SKP). De senaste åren har han varit en av de mer aktiva medlemmarna i den slutna facebookgruppen ”Patriotiskt socialistiskt forum”. Gruppen bildades i slutet av 2016 av Fredrik Adevåg. Adevåg har tidigare varit valbar på Kommunistiska partiets valsedlar. Förutom de två kommunisterna har Patriotiskt socialistiskt forum lockat många intresserade från den andra ytterkanten på den politiska skalan. 

En av medlemmarna i gruppen är Jonas De Geer, tidigare medlem i det nazistiska partiet Svenskarnas parti och som bland annat avfärdat Förintelsen som en ”obscen lögn”. 

Under våren diskuteras i gruppen det som kallas ”judefrågan” livligt, i den deltar också just Jonas De Geer. Alla är dock inte inne på samma spår, gruppens grundare Fredrik Adevåg vill fokusera på kapitalister. 

I medlemslistan syns fler personer med kopplingar till organisationer inom svensk nazism som bland andra Björn Björkqvist, tidigare propagandachef för Nationalsocialistisk front och nu aktiv i vit makt-föreningen Det fria Sverige, Jimmy Thunlind från Nordiska motståndsrörelsen och Kristoffer ”Hugin” Sjöström från Nordisk Alternativhöger.

Ur den slutna facebookgruppen Patriotiskt socialistiskt forum bildas tankesmedjan Frihetsfacklan i maj 2019 av bland andra Fredrik Adevåg och ur den lanseras vad de kallar för ”Sveriges första socialistiska och patriotiska rörelse” Framåt Sverige i november 2019. Både Manne Nilsson och Fredrik Adevåg är drivande i det nya, betydligt mer utåtriktade, politiska nätverket.

Är det högervindar som drar in, eller kan man vara vänster och nationalist?

– Ja men det kan man naturligtvis vara, det är en stor och spretig grupp av idéer. Det finns sådant som är likt och annat som är olikt, sen får man välja vad det är som är det mest centrala, säger Johan Stenfeldt, historiker vid Lunds universitet.  

Han är författare till boken Renegater. Nils Flyg och Sven Olov Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism, där han beskriver deras ideologiska förflyttningar.

Under 1900-talet gick Sven Olov Lindholm från att vara nationalsocialist, till att bli kommunist och aktiv i FNL-rörelsen. Nils Flyg började som kommunist och gick åt motsatt håll. 

– Båda ideologierna är anti-individualistiska och kollektivistiska. Men de som fokuserar på olikheterna mellan dem menar att det är stor skillnad på de ideologiska fundamenten, att det är en skillnad mellan att fokusera på ras och på klass som grund för kollektivismen.

Nationalismens logiska samhörighet med anti-imperialismen är något som Sven Olof Lindholm själv framhöll. 

– Om man pratar om kommunismen och nationalsocialismen så är en central beröringspunkt intresset för ”folket” som begrepp. Det kan användas av båda sidor men på olika sätt. 

En januaridag 2017 är Christian Pavón på jakt efter Sven Olof Lindholms gravsten. Han kallar honom för hjälte när han frågar om råd på var den går att hitta.

I en annan kommentar samma år skriver han entusiastiskt om att delta i Nordiska motståndsrörelsens kommande demonstration. 

”Sionister är världens största ohyra och måste väck om mänskligheten eller världen ska bli hel igen.”, skriver han i en kommenterar på Facebook i mars 2017 om ultraortodoxa judar. 

Christian Pavón sitter i Framåt Sveriges styrelse tillsammans med kommunisten Joe Nilsson, Axel W Karlsson och Christopher Karlsson.  

Axel W Karlsson är en före detta Sverigedemokrat och präst. Han blev utesluten ur partiet efter att ha skrivit i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag och högerextrema Nya Tider. Han är även drivande bakom gruppen Moder Svea, som samlar högerextrema i Göteborg och han syntes i höstens fackeltåg till minne av Gustav II Adolf, arrangerat av det etnonationalistiska partiet Alternativ för Sverige.

Christopher Karlsson driver tillsammans med Christian Pavón Framåt Sveriges podd C&C. Där diskuterar de bland annat protesterna mot nya bostäder i Haninge vilka ska husera nyanlända invandrare, samt diskuterar det faktum att Sverigedemokraterna inte är tillräckligt nationalistiska. I Haninge finns det också planer på att bilda ett lokalparti.

Christopher Karlssons politiska engagemang började redan för 30 år sedan. Då hette han Rangne i efternamn och var en av frontfigurerna i den nazistiska gruppen Vitt Ariskt Motstånd. Ett nazistiskt nätverk och terrorgrupp aktivt i början av 1990-talet.

Han själv har dömts till förberedelse till grovt rån och vapensmuggling. Han förklarade i samband med rättegången i mitten på 1990-talet att ”det pågår ett rasligt självmord i alla vita nationer”.

– Framåt Sverige värderar inte människor efter etnicitet, sexuell läggning eller religiös tillhörighet. Vi har slängt ut folk som inte skrivit under på detta. Vi håller rent från människor med den typen av åsikter och förkastlig människosyn, uppger Joe Nilsson.

Men man måste kunna få lägga saker bakom sig och gå vidare, menar han.

– Jag tycker inte man ska bagatellisera framväxten av fascism. Men faktum är att vänsterliberalismen är en långt mycket farligare politisk riktning än högernationell extremism. 

Han pausar för en sekund som att han tänker efter. 

– I dagsläget, men det kan såklart förändras.

Han menar att vänstern i dag har gått vilse i en identitetspolitik. Människor är förvirrade och har svårt att orientera sig.

– Ni kvinnor tycker jag, i generell mening, är en demokratifara, säger han. 

Anledningen är att kvinnor är försiktiga, vill hålla god stämning och därför inte ta i de här frågorna.

Att kvinnor skulle vara en fara för demokratin är en åsikt som han delar med Ingrid Carlqvist. ”Efter 100 år med kvinnlig rösträtt ser vi nu hur vårt land håller på att gå under. För att rädda Sverige bör vi ta bort kvinnors rösträtt i minst ett val, stoppa invandringen och starta återvandringen”, skrev hon i oktober 2019 på Twitter. Det var också Ingrid Carlqvist, som tillsammans med sin poddkollega Maria Celander, arrangerade en debatt mellan Joe Nilsson och Alternativ för Sveriges Jeff Ahl på den nationalistiska möteslokalen Sveahuset i Huddinge i januari 2020. 

Alternativ för Sverige (AFS) är ett parti som Framåt Sverige delar mycket med, enligt Joe Nilsson, och det var framförallt likheten mellan de två organisationerna som diskuterades under debatten. 

En blåsig eftermiddag i november samlas en handfull människor utanför Helsingborgs stadshus för att protestera mot byggplanerna av en moské i staden. Joe Nilsson är först på plats, han delar ut de blågula flygbladen och sätter upp dem vid trapporna utanför. Inte många människor passerar vid den här tiden på dagen men en ledamot för Sverigedemokraterna är på väg in och stannar för att prata med dem. En annan ung kvinna får ett flygblad, läser vad det står och ger demonstrativt tillbaka det. Andra tar emot dem och fortsätter att gå. Efter en timme upplöses manifestationen.

Joe Nilsson blir illa berörd av att kallas för rasist. Han själv bryr sig inte om vad folk gör i hemmet eller om deras hudfärg menar han. Men återkommer till att i detta läge är invandringsfrågan prioriterad över alla andra. Och då krävs mobilisering och allierade.  

– Vår fiendes fiender är våra vänner, säger han.

Texten har uppdaterats med ett förtydligande 29/12 2020, 10:43