Skvallerpress för rasister

Den högerextrema vecko­tidningen Nya Tider granskades ordentligt i samband med att tidningen skulle få ställa ut i en monter under bokmässan hösten 2017. Vad stod egentligen tidningen som väcker så starka reaktioner för? Själva har de alltid hävdat att de är oberoende. Och det är på ett sätt korrekt. Nya Tider riktar sig till såväl sverigedemokrater som nazister. Tidningen är obunden i den högerextrema bubbla den tillhör. I en värld där de flesta tidningar är lojala mot en organisation är det Nya Tiders ideologiska allätande en säljande nisch.

Greppet är inte nytt. Stencilbladet Aktinform som kom ut varje månad mellan 1969 och 1995 hade samma strategi. Tidningen ville – förutom att informera och debattera – vara ett ”centrum för informell gemenskap av nationella svenskar”. I varje nummer gjordes en översikt av vad som hände i dåtidens rasistiska grupperingar, en slags högerextrem Hänt-i-veckan.

Bevakades av säkerhetspolisen

Aktinforms grundare Bengt Olov Ljungberg hade ett förflutet i nazistiska och fascistiska grupper. 1969 tvingades han avgå från sin post som förbundssekreterare i Nysvenska rörelsen. Istället grundade han Aktinform, en tidning som hamnade under säkerhetspolisens bevakning. Under rubriken ”Den nationella översikten” publicerade Bengt Olov Ljungberg notiser om händelser inom den ”nonkonforma” rörelsen i Sverige. Där kunde läsaren uppdatera sig om läget i den svenska extremhögern.

Men där gavs också en alternativ nyhetsbevakning. Tematiken känns igen. Aktinform lyfte fram kyrkoherden Jan-Åke Karlssons skrift Väckelse i Kyrkan som varnade för förflumningen av den svenska kyrkan och de liberala prästernas undfallenhet för ”moderniseringen”. Även Förintelseförnekaren Richard Harwoods bok Dog verkligen sex miljoner?, som hävdade att ”uppgifterna om tysk judeutrotning är våldsamt överdrivna”, kommenterades.

Aktinform tog ett abrupt slut när Beng-Olov Ljungberg enligt en notis i nummer 3/95 hamnade på ”sjukan”.

Men tidningens idé lever vidare.