Nationaldemokraterna

Nationaldemokraterna grundades på ett möte på Brygghuset i Stockholm den 12 augusti 2001. Några månader tidigare hade Tor Paulsson och hans styvfar Anders Steen uteslutits ur Sverigedemokraterna. Anklagade för att ha byggt upp en hemlig parallell organisation tog de delar av SD:s aktivistkader, framförallt från Stockholm och Göteborg, med sig och lanserade ett nytt parti.

Kallades ”kryptonazister” av SD

Tor Paulsson tog rollen som partiorganisatör medan Anders Steen blev partiledare. De hade framgångsrikt byggt upp SD:s avdelning i Haninge, som 1998 vann två kommunala mandat. ND kom tidigt att profilera sig mot SD. Nationaldemokraterna hävdade att SD hade ”liberaliserats” medan det i SD:s retorik hette att ND var ”kryptonazister”.

ND kom att bli en samlingspunkt för personer med bakgrund i nazistiska organisationer och missnöjda sverigedemokrater som inte kände sig hemma i SD:s mer parlamentariska inriktning.

Gatuaktivismen var viktig för partiet. ND återupplivade de sverigedemokratiska demonstrationerna från 1990-talet: Engelbrektsdagen i april, nationaldagen den 6 juni och på Karl XII:s dödsdag den 30 november. Partiet var också en central aktör vid de så kallade Salemdemonstrationerna där nazister och samlades för att hedra minnet av en mördad vit makt-musiker.

ND siktade högt i valet 2002 men fick se sig ordentligt ifrånsprunget av SD som i detta val ökade från under 20 000 röster i riksdagsvalet till en bit över 70 000 röster, vilket gjorde det till det största partiet utanför riksdagen. ND fick i samma val 10 000 röster. I kommunalvalen var skillnaden ännu större. SD slog igenom kraftigt och gick från åtta till 50 kommunala mandat medan ND fick nöja sig med fyra mandat (två vardera i Södertälje och Haninge).

Tillbaka på gatan

Efter valet kom ND än mer att ta rollen som ett gatubaserat parti. Flygbladskampanjer och konfrontationer med meningsmotståndare tillhörde vanligheterna. Ungdomsförbundet med Marc Abramsson i spetsen kom att bilda en egen vaktstyrka och våldsamheterna eskalerade.

Under prideparaden 2003 i Stockholm attackerade medlemmar ur ungdomsförbundet paraden, och en funktionär misshandlades svårt. För detta kom ett antal aktivister att dömas till fängelse, bland dem Abramsson, som dock friades för själva misshandeln.

Efter en omfattande EU-parlamentsvalskampanj våren 2004 med magert resultat föll den enade fasaden inför öppen ridå då Tor Paulsson greps av polis efter att han misshandlat sin sambo mitt framför delar av partikadern på en midsommarfest. Paulsson kom senare att dömas till fängelse och återvände aldrig till partiet.

Partiet rasar samman

Efter Tor Paulssons misshandel försvann delar av partikadern till Nationalsocialistisk Front, nybildade Nordiska förbundet och Sverigedemokraterna. Nu hade Marc Abramsson och kumpanen Vávra Suk, som haft det gemensamt att de båda känt sig förfördelade när ND bildades, tagit kontrollen över partiet. Samma år valdes Thomas Johansson till att efterträda Anders Steen som partiledare. Samtidigt valdes Marc Abramsson till ny partiorganisatör.

Men ND kom aldrig att återhämta sig. I slutet av 2005 gick ND samman med enmansrörelsen Frihetspartiet. Ledaren för Frihetspartiet, Nils-Eric Hennix, valdes till ny ledare för ND.

Nationaldemokraterna fick i valet 2006 ett nytt mandat i Nykvarn, men förlorade platserna i Haninge kommunfullmäktige. Även mandatperioden 2006 till 2010 blev turbulent. Från och med 2007 var Marc Abramsson både partiledare och organisatör. Han fick utstå kritik om toppstyre av framför allt de aktivister han själv skolat in via ungdomsförbundet. En ny splittring uppstod och Nordisk ungdom bildades 2009.

Mer fokus på tidningsutgivning 

Med tiden kom ND:s fokus allt mer att handla om tidningen Nationell idag. Målsättningen var att få så många prenumeranter att den skulle beviljas statligt presstöd som veckotidning. Till sin hjälp tog partiet det nazistiska nätverket Fria Nationalister för att sprida tidningen och värva prenumeranter. 2010 uppfyllde tidningen kriterierna för presstöd.  

Till slut hamnade Marc Abramsson i konflikt även med Vávra Suk som nu var avlönad chefredaktör för Nationell idag. Detta ledde till att Vávra Suk, och i stort sett hela tidningsredaktionen, startade en ny tidning. Även vice partiledaren Daniel Spansk vände ND ryggen och gick över till nazistiska Svenskarnas parti. När valrörelsen 2014 närmade sig var Marc Abramsson mer eller mindre ensam kvar.

Den 23 april 2014 kom beskedet. Nationaldemokraterna hade gått i graven. På partiets hemsida meddelade partiledaren Marc Abramsson:

”Som många varit medvetna om har verksamheten varit ytterst begränsad de sista åren, ja sedan 6 juni 2013 har den i praktiken varit helt vilande, så beslutet kommer troligen inte som en överraskning för någon”.

Partiet hade några månader släppt kontrollen över den presstödsfinansierade veckotidningen Nationell idag.

Eviga stadgar

Nationaldemokraterna var ett högerextremt, nationalistiskt parti som vilade på en så kallad etnopluralistisk grund.

En skillnad mellan Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna var partiets stadgar. De fyra första punkterna var ”eviga” och fick under inga omständigheter ändras. Stadgarna kretsade alla kring temat ”rätten till liv”, som också var partiets ideologiska grund.

I målsättningen fastslogs att partiet syftade till ”att ge den nationella rörelsen i Sverige politisk makt”. I partiets principprogram fastslogs även att ”den svenska kulturen står inför ett förfall och en yttre massiv påverkan som allvarligt hotar dess existens”. Nationaldemokraterna strävade efter att ”hålla andelen främmande inslag i befolkningen på en sådan nivå” att den inte påverkar folkets sammansättning. Partiet vände sig mot utomeuropeisk invandring.

Programmet formulerades med stor försiktighet. Ordet ”ras” nämndes överhuvudtaget inte och allt som kunde vara känsligt tonades ned. Partiet framhöll gång på gång ”alla folks lika värde” – bara de inte beblandas med varandra. En detalj i programmet är värd att nämnas: ”Partiet ska kasta ljus över och begränsa den makt som utövas av slutna sammanslutningar med tvivelaktiga internationella lojaliteter”. Meningen förklaras inte närmare, men blir intressant i ljuset av att en av Sverigedemokraternas anklagelsepunkter mot de uteslutna Steen och Paulsson var att de såg ”judar och frimurare bakom varje hörn”.

Internationell allians

När Nationaldemokraterna grundades tog partiet snabbt över flera av Sverigedemokraternas internationella kontakter. Bland annat British National Party (BNP) och franska Front National. Framför allt hade partiet genom åren täta kontakter med BNP:s partiledare Nick Griffin.

Under en period ingick Nationaldemokraterna i det paneuropeiska partiet Alliance of European National Movements (AENM) tillsammans med British National Party, italienska Fiamma Tricolore, beligiska Front National de Belgique, ukrainska Svoboda, ungerska Jobbik, spanska Movimiento Social Republicano och portugisiska Partido Nacional Renovador. AENM grundadas 2010 och 2012 beviljades sammanslutningen EU-stöd.